var,, ehuru lägre. Björnen begaf sig genast till lu
dret och började sin måltid, hvaruti ungarna ick
deltogo, utan tillbragte tiden med Ick samt förtärand
af blåbär, som ymnigt växte invid stället. Efter at
en stund hafva betraktat djuren, gaf Wahlberg eld
och björnhonan tumlade. Hon reste sig väl straxt åte
samt försökte att uppklältra uti en nära stående sto:
gran, n:en förmådde icke komma högre upp än någre
alnar, iirån hvilken höjd hon, oaktadt alt sitt sä
vande atv hålla sig fast, nedstörtade till marken, hvar-
est hon kort derefter afsomnade. Nu nalhades Wahl:
berg, och fann att skottet, som bestått af en enda
grof reffelkula, träffat björnen bakom vwenstra bogen,
ungefär en half ala ifrån ryggraden, samt uppgåt. uti
högra armhålan fram åt bröstet. För öfrigt tycktes
björnen vara oskadd, utom verstra ögat, hviket till
följe af någon ä!dre åkomma var igengrodt; men vid
hudens aflläende befanns sedermera ert ansenligt hål
uti hufvudskålen, hvavifrån vid operationen nägra il:a
luktande svartaktiga benskärfvor utföllo. Med en stic-
ka under-öktes skadan, och efter några sonderingar
uttog man derifiån en grof och temmeligen sargad
blykula. Enär nu buden på tjörnens hufvud var full-
komligt oskadd och hårbeklädd, synes det kart att
björnen lefvat med nämnde betyoliga åkomma länge
nog, för att buden hunnit växa öfver såret och dyme-
delst, likasom ett bandage, derifrån athålla den yure
luften. Märkvärdigt är, att björnen icke utaf denna
allvarsamma blessyr blifvit hindrad att fortplanta sig
samt uppföda sina ungar. Eu kratigt bevis på natu-
rens förmåga att även utan ringaste hjelpmedel neu-
tralisera de betydligaste skador. (Helsingiors Mor-
gonblad.) .
— LYCKLIG DJERFHET. I November 1843 träf-
fade den engelske grefve Stanhope i Dresden f. d.
fransyske polismivistern Fouche, som har lefde i för-
visning. Fouche berättade åtskilliga drag ur sin Jef
pad för grefven, bland andra föjjande: Då Napoleon
i Mars 18135 nalkades Paris, lät grefven af Artois(se-
dermera Carl X) inbjuda Foucke Will ew samtal i
Tuilerierna. Foucke afslog inbjudningn under den
förevändningen, att hans uppträdande i palatset kunr-
de sätta honom i tvetydig dager. Husrtigen ingick
på att träffa honom i ett enskildt bus. Samtalet
räckte flera timmar inpå natten. Foucke skulle öf-
vertaga polisministersembetet. Han urskuldade sig
med den förbindelse, hvari han stod till Napoleon,
och med den anmärkningen, att hans konster, lika
litet som konungens makt, kunde hindra Napoleon
från att iniycka i Paris. Af denna vägran slöt ho
vet, art Fouckt var böjd att använda sin förmåga i
Napoleons tjenst. Följande morgon häktades Fvuche
i sin vagn, nåra sin boning. af en polistjunsteman och
gendarmer, och mäste åka tillbaka hem för att vara
närvarande vid undersökningen af sina papper. Vid
utstigandet sade f. d. polisministern till poliskommis-
sarien: Haf godheten att uppvisa arristeringsordern
Tjenstemannen efterkom begäran; Foucht tog hand-
lingen, såg på den, utropade: ordern är !alsk! och
sönderref den. Tjenstemännen kom ur sin fattning
vid denna djerfhet. och under hans förvirring spravg
Fouche in i silt hus, smög sig ut genom en bakport
och kom obrvmärkt till furstinnan af Vaudemont. som
idolde-töonoms:- Pölistjenstemannen, som låtit ånger
undkomma, ville åtminstone bemäktiga sig hans par-
per; han genomsökte alla lådor, men fann ingenting
af vigt. Fouchås hushållerska öppnade -aHa lås fö
honom, Sedan tjenstemannen uppgifvit hoppet av
finna någonting, in örde hon honom i sitt eget rum,
framdrog en kista, som stod under sängen, och fram-
räckte nyckeln, i det hon nämnde, att det var hennes
klädeshista. Poliskommissarien brydde sig icke om
att underscka den, utan aflägsnade sig. Hade han
öppnat dena kista, så hade han der funnit Fouvw: e:
vigtigaste papper. Dagen derefter lemnade korunges
Paris, och Fouch samt hans papper voro räddade.
— I Marseille dog nyligen en rik bankir R.,
hvilken blard andra goda egenskaper äfven wvi-ad:
mycken frikostighet mot förtjenstfulla förattare. Då
den bekante skälden Mery ankom till Marseile fö:-
anstaltade R. om cn lysande middag för howom, dit
de utmärktaste personer i staden inbjödos, Då de
Neste -gåsternå aflägsnat sig och blott nägia få ödiiro-
lige vänner voro qvar, yttrade bankiren till Mery:
Såsom skald, har ni säkert tänkt föga få er tram
tid. Edra vänner måste derföre övertaga denna sak
och jag bör nämna att jag äfven gjort dt så att pi
kan med lugn motse framtiden. För att visa att
detta icke var tomma ord, framtog bankiren ett pap
per ur sin chiffonier: Här är,, sade han, en codicill
till mitt testamente hvari jag anslagit åt er 100,010
francs. De närvarande yttrade sin beundran ö!tver
detta ädelmod, men skalden förklärade att han ickt
kunde emottaga gåfvan, då bankirens förmögenhet
tillhörde kans barn, och änskönt denne yttrade. att
han efter moat åt hvar och en af dem 2 millioner.
vidblef skalden sin vägran, och för att göra ända på
den ädla striden 10g han till slut papperet och sön-
derref det. Icke långt efter denna tilldragelse afled
Samma dag han begrofs, satt Mery, med största
likgiltighet i verlden, framför sin kamin, då en vän
kom till honom och sade i det han skakade hufvudet,
Om du ändå varit så klok och tagit emot testamen-
teti — Tvertom, svarade Mery, det var verkligen
det lyckligaste jag kunnat göra, att afslå hans gåfva.
— Hvarföre det? frågade vännen. — Se hvilket
ohyggligt väder det är i dag, svarade skalden; pom
jag tagit emot gålvan, hade jag naturligtvis icke kun-
nat undandraga mig att följa den döde till graven,
och Gå hade jag säkert skaffat mig en duglig snufva
på halsen.n
— Allmänna gator och promenader i Paris
upptaga en sträcka af 480,000 måtres eller 420 franska
mil. Hela ytan af gatorna utgör 3,200.000 qvadrat-
måetres, hvaraf 80,000 måtres äro nylagda, på så sätt
nemligen, ått gatorna repareras hvart tionde och om-
läggas hvart-fyrationde är. En qvadrat: ötre (unge-
fär tre qvadrawot) kostar ifrån 4 till 9 å 40 rdr bio.
Härvid märkes ätt gatorna i Paris dels aro lagde med
tuktad sten, dels murade. Paris har den fördelen att
ega sten och grus för Batläggningen i sin omgiflning.
I London deremot är man tvungen att hemta sådant
från Skottländ.
— MAN TAR SEDEN DER MAN KOMMER. Då pro-
sten 5: engång var till middag hos prosten A.,!örde
denne honom till i ords med de orden: pursäkta kära
bror, här (tes men supes ick2. En tiddereiter kom
A. på besök till S. och fann der ett bord, på hvilket
blott en gigantisk bränvinsflaska, två glas och några
sockerbitar voro uppdukade; pursästa, kära bror,
sade S., här supes, men ätes icke.
0 AA -s åa
3
mö I I mA
Vidare infutne medel till Bn krympling, från och med
3 Nov.: C. W. 94 pi C. b. W. 4; B-2. Q 4: 94; W. M.
24; 1. S. 15; G. C. 3; J. S. W- okänd 49 2. samlad
Om sh a I