Itokoll, som vid en laga domstol. Men ännu värr Iblir det, om ett sådant skyddssystem sträckes änd Iderhän, att polisbetjeningen vid tillfällen då de Isjelf förgått sig, icke blott kan genom eget vit Inesmål fria sig sjelf från ansvar, utan derutö Iver hvälfva ett sådant äfven på de angripna ve derdelomännen och ådraga dessa ett straff, so: lvid bristande tillgång till böter förvandlas ti Ihögsta kroppspligt, 28 dygns fängelse vid vatte loch bröd: ett ansvar, hvarigenom mångens timl ga välfärd kan vara för alltid förlorad. Fre torde derföre inse, att hon genom sin berättels liklädt sig ett slags ansvarighet, att närmare fram lägga den ifrågavarande anklagelsen i en sak, sor är af en så betydande vigt för allmänheten, like som hvarje sådant mål, som kan tjena att up lysa om behofvet att reformera polisens jurisdik tion i nyssnämnde afseende; och då vi förmod att Freja ej gjort den märkvärdiga berättelsen vu tan att hafva haft närmare reda på förhållande bör hon icke heller hafva svårt att meddela hand lingarne. Enn Det lärer synnerligen förargat en del af vår gamla skolmonarker, att en lekman, en office rare till och med, öfverstlöjtnant Hazelius kor sagdt, har vågat skärskåda deras görande och låtan de och icke blott stadnat dervid, utan — son en af dem behagat uttrycka sig — ,ehuru icke e man af yrket (!) känt sig uppmanad, att i dei nyligen extra officielt (!) utgifna och skoirevisio nen tillegnade skriften om studentexamen sam elementarläroverkens brister, på ett anspråksfuli sätt (!) höja äfven sin röst, säsom ett bevis at lekmännen icke sofva,. — Ja, är det icke för skräckligt? Ar det ej ett majestätsbrott mot d gamla skoldynasterne, hvilket bör allvarsamlinger näpsas, till andras varnagel att icke känna sig på samma sätt uppmanade? Ty — man betänke de blott! — hvad stut skulle det taga, om andr lekmän — t. ex. den studerande ungdomens för äldrar och målsmän i allmänhet — började för råda att äfven de icke sofva: att äfven de nume ra inse hvad de länge anat om de gamla läroin rättningarnes bristfälligheter, och att det icke stå så fullkomligt till dermed, som hittills blifvit för kunnadt af skolrevisionerna — dessa så förträff ligt af de gamla läroverkens egna ledamöter oc! eforer sammansatta areopager? Kan väl någor mer opartiskt döma om deras institutioners lämp lighet än de sjelfva, som döma i egen sak oct yttra sig deröfver alldeles ieke extra officielt utan belt och hållet officielt)? Bort det! — Bor alltså med alla extranäsor från det gamla skol dammet! För att nedslå den förmätne öfverst löjtnanten med ens, har följaktligen en skolmonart anmält sig som insändare till Svenska Biet, och nyligen varit sysselsatt med en hel serie af artiklar emot öfverstlöjtnantens bok. Och lika. som för att genast i början gifva en helsosam vink åt herrar militärer öfverhufvud, om vådan af slika ohemula rekognosceringsförsök på den sig si kallande lärdomens, heliga mark, och förehåll: dem, att en katedralskola och ett gymnasium dock är någonting bättre opp än en krigsakademi, hai det behagat den kämpande skolmonarken att till titel öfver sitt polemiska opusculum skrifva då betydelsefulla orden: Klassisk bildning och kadett. bildning. Man ser redan af denna antites, att del är de gamla språken, som ånyo. skola uppkallas till värn emot den moderna tidens vetande. Och när man känner att med kunskaper i latin. och grekiska, efter det äkta skolfuxeriets begrepp, egentligen förstås dessa språks grammatik och.-fraseologi, men merendels alltför litet någon ifnsigi på djupet af de antika författarnes anda, eller a! sambandet emellsn deras skrifter och deras medborgares lynne, stalsinrällningar, velenskap . och konst, — hvilken insigt och hvilket samband det åter är hvad efter de moderna åsigterna kallas klassisk bildning, — så vet man förut attläsaren I denna polemik har att vänta en tusende och första upplaga af hvad som blifvit sagdt tusen gånger förut från saroma håll, och lika så ofta vederlagdt från det motsatta. Vi tvifla ej heller, att icke hr Hazelius skall vederlägga äfven detta sednaste utfall, och ärna derföre icke gå honom i förväg med någon direkt inblandning i saken. Här ville vi blott fästa uppmärksamhet på, att en möjligen intressant och sannolikt upplysande strid ir å bane, på det man ej måtte förbise den eller det lärorika, som troligen deraf är att hemta i en fråga af allmän vist gy YA. 2203. — I sammanhang med den på ett annat ställe i lJaAtta vr snförda artilal AKS förrn Alaa ntatamat AnK