sin introduktion alldeles som fru Genlis. Sedan
jag genomgått flera underjordiska hvalf, säger
han, upplysta på vissa afstånd af några dunkla
lyktor, infördes jag i en låg, hvälfd sal, hvarest
den ryktbara. fångburen fordom stod. Fångvak-
taren frågade nu mina ledsagare hvar jag skulle
insättas, och fick till svar: i ublietterna. Han
öppnade då en liten dörr, af omkring tre fots
höjd, och tillsade mig att gå ned derigenom. Jag
kom nu i en källarehåla om fem fots höjd och
fyra fots bredd, så låg, att jag icke kunde stå rak
mer än i ena hörnet. Aiit hvad jag der fick att
förtära var vatten och bröd). Jag hade inzen
säng, utan måste ligga på golfvet, och ingenting
att hölja öfver mig emot kylan; mina bojor voro
så tunga, att jag icke kunde gå. Jag qvarhölls
här i sex veckor. Alla de, som insattes i dessa
fängelser, blefvo sjuka; men hvad som isynnerhet
förökade våra qval, var att det vatten, vi fingo
till dryck, befanns blandadt med ättika, fastän
flera bland oss redan hade så angripna lungor,
att de spottade blod. Också förklarade läkarne
Oss sedermera nästan alla för obotliga.
Om man härmed jemnför Sivio Pellicos rykt-
bara skildring af det carcere duro, som han un-
dergick på Spielberg, så skall man finna, att hvad
den absoluta Österrikiska styrelsen kallar hårdt
fänge!se visst icke öfverträffar hvad medborgare-
konungens konstitutionella ministrar beskära åt sina
motståndare, när de lyckas få dem utan värn i
sitt våld. .
Men icke nog härmed. Venetianska statsinqvi-
sitionens förfinade fängelsetortyr hade ej blott un-
deriordiska hvalf i beredskap för sina offer, utan
äfven de beryktade bilykamrarne under Dogpalat-
sets tak: denna uppfinning har äfven blifvit in-
förd på Mont St. Michel. De nya franska vinds-
fängelserna ligga, likasom de Venetianska, ome-
delbart under takplåtarne, men, i anseende till
fängelsesrundens höjd, mer än 5300 fot öfver bafs-
ytan. När vestanstormen tjuter kring den enstaka
hafstlippan och jagar yrsnön öfver det höga taket,
blifva dessa vindsrum verkliga iskällrar; när som-
marsolen bränner på takplåtarne, blifva de ugnar,
hvari hettan är olidlig. Hvar cell håller blott
6 17, fot i fyrkant och är så låg, att fången stän-
digt måste ligga. Man tillåter likväl de här in-
gatta fångarne, att en timma hvart dygn taga rörelse
i en gång på vinden, som här är täckt blott med
ett tredubbelt galler, så att man derigenom kan
se himmel och moln, fastän icke solen; och den-
na omständighet, jemte den luftiga belögenheten,
gör vindsfängalserna ojemnförligt sundare än ubli-
etterna. De sistnämnda äro deremot att anse
som säkra förmek till grafven; en ibland de förra
fångpresteroa på Mont St. Michel har angående
dem yttret sig som följer: Jag har aldrig utan
nalt rysa sett någon fånge insättas i dessa källrar:
pty ifall hans vistande der kom att förlängas, var
pjag nästan viss på, att han icke skulle hemtas
derifrån utan för att flyttas till sjukhuset och
derifrån till begrafningsplatsen.
Det öfverstiger nästan all trovärdighet, att man
i Frankrike och efter Julirevolutionen skulle finna
icke blott en utan flere ministerer, som gått in
på att låta nedfläcka sitt minne med dylika ve-
derstyegligheter, endast jemnförliga med medelti-
dens och inqvisitionens omenskligaste påhitt. Det
tycks alldeles osannplikt, att dylika brott emot
gällande lag skulle af embetsmyndigheterna hafva
begåtts helt obemärkt och tyst, utan att offrens
jemmer kunnat förr än nu bana sig en väg till
tidningspressen. Men nu, sedan det skett, måste
man förvånas ännu mer att se franska ministe
rens ecen organ, Le Globe, helt öppet erkänn:
alla dessa facta, och med bån skjuta skulden der-
för på — hvem skulle gissa det? — på de ny-
are lagstiftningsåsigterna att straffbestämmelse!
aldrig böra utgå från passion, från hämndlystnad.
utan från bemödandet att förekomma brottet och
förbättra brottslingen. — Filosofen Guizot och
medborgere-konungen låta besagde organ utan
omsvep förkunna, att deras ublietter och bly-
kamrar ej äro annat än korrektions-celler, och
att om fångarne förgås der, så må de hålla sig
dels till den moderna filantropien, hvilken tvun-
git siwrelsen alt anlägga sådana fängelser (!)
dels skylla sig sjelfva, som icke äro utrustade
med nog kristligt tålamod att fördraga lidandet
Hela förklaringen är så fräck, att den, som stats-
) Hvetebröd. Denna omständighet förklarar, att
menniskor kunna framsläpa lifvet vid vatten och
bröd i söderländska fängelser, flera år till och med
under det ait vatten och rågbröd är i Sverige et
för lifvet äfventyrligt straff, när det förlänges til
28 dygn.
st s———
a — Ir —