vå (Insändt.)
4 Med anledning af den i Aftonbladet för den 14
dennes insända artikeln, angående tjenstgörande
Majoren vid Krigs-Akademien, Öiverste-Löjtnant
Stål, torde rättvisa och oväld fordra följande an-
märkning. Ingalunda kan ÖOfverste-Löjnant Stål
anses äga alla de egenskaper, som erfordras för en
befattning, som den af tjenstgörande Major vid
Krigs-Akademien; likväl skulle han otvifvelaktigt
vida bättre uppfylla sitt kall, under en annan gu-
vernör än den närvarande, om hvi!ken man utan
orättvisa kan säga, alt han till största delen sak-
nar de egenskaper, som fordras på en sådan plats,
såväl hvad beträffar esprit och takt, som ett
nödigt imponerande yttre.
När nu guvernören är sådan, som Hr Amilon,
huru vill man då finna ett subjekt, hvilket i e-
genskap af tjenstgörande major ej nästan alldagli-
gen skall komma att befinna siz uti en falsk po-
sition? Någonting, som under förhandenvarande
förhållanden fullt förtydligar det obehagliga i öf-
verstelöjtnant Ståls be:attning är, t. ex. anförandet
af hvad som inom krigsakademien ofta lärer in-
träffa, neml., att då tjenstgörande majoren afslår
en kadett dess begäran, så bifaller guvernören
densamma straxt derefter, om han anlitas; med
andra ord, guvernören i stället att som förman vid-
makthålla dens anseende, som af vederbörande an-
setts skicklig att anställas som dess närmaste man,
undergräfver detsamma genom ett dylikt kompro-
metterande och tvingar derigenom denne att för
upprättandet af sitt dymedelst minskade anseende
tillgripa otillbörliga stvänghetsåteärder, hvilka ge-
nast med eller utan skäl skrifvas på kitslighetens
kapitel. Antag ett dylikt omilitäriskt förhållande
inom ett regemente, och må hvar och en militär
säga hvad som härigenom skulle inträffa. Jol upp-
lösning af disciplinen, denna nödiga grundval för
framalstrandet af en sann militäranda, för samman-
hållningen af massorna och för att af dem kunna
göra ett för fienden och laglösheten fruktansvärdt
element, i stället för en för allmänna lugnet äf-
ventyrlig och tygellös hop.
Hvad det erforderliga imponerande yttre vid-
kommer, så är ingalunda meningen dermed, att
man måste hafva anstrykning af en Herkules för
att vara på sin plats som ledare af det må vara
må vara soldater eller hvilka personer som helst,
men man måste dock i sitt yttre hafva något,
som ger anledning till förmodan af inre kraft och
beslutsamhet. Detta är så mycket nödigare vid
en befattning såsom styresman och ledare af 140
pojkar, hos hvilka i följd af deras barnasinne mera
afseende göres vid ett imponerande yttre som på
dem mera verkar, än på den mognade mannen.
Det är troligen ur denna synpunkt, som inom de
europeiska stater, hvarest krigsskolor finnas, gu-
vernörsbefattningen alltid uppdragits åt personer,
som genom bragder, eller annars genom utmärkta
egenskaper gjort sig ett naron och förskaffat sig
ett visst anseende uti krigareyrket, och ej åt fa-
vorismens skötebarn.
Att ofvanstående tillvägabringar någon ändring
i styrelsen vid krigsakademien, tillhör en af de
fromma önskningarna, hvilka af insändaren länge-
sedan äro lemnade på båten, dock kan möjligen
ef annan afsigt vinnas, den att förskaffa öfverste-
löjtnant Stål ett rättvisare och mildare bedömande
än det den i Aftonbladet för den 44 dennes in-
sända artikel åsyftar, och på samma gång vara
något alt taga i öfvervägande af föräldrar, som
erna insälta sina barn vid krigsakademien under
dess nuvarande förhållande. SOK
Gammal militär,
f. d. kadett och hatare af
favoritväldets coryfeer.
