vå (Insändt.) 4 Med anledning af den i Aftonbladet för den 14 dennes insända artikeln, angående tjenstgörande Majoren vid Krigs-Akademien, Öiverste-Löjtnant Stål, torde rättvisa och oväld fordra följande anmärkning. Ingalunda kan ÖOfverste-Löjnant Stål anses äga alla de egenskaper, som erfordras för en befattning, som den af tjenstgörande Major vid Krigs-Akademien; likväl skulle han otvifvelaktigt vida bättre uppfylla sitt kall, under en annan guvernör än den närvarande, om hvi!ken man utan orättvisa kan säga, alt han till största delen saknar de egenskaper, som fordras på en sådan plats, såväl hvad beträffar esprit och takt, som ett nödigt imponerande yttre. När nu guvernören är sådan, som Hr Amilon, huru vill man då finna ett subjekt, hvilket i egenskap af tjenstgörande major ej nästan alldagligen skall komma att befinna siz uti en falsk position? Någonting, som under förhandenvarande förhållanden fullt förtydligar det obehagliga i öfverstelöjtnant Ståls be:attning är, t. ex. anförandet af hvad som inom krigsakademien ofta lärer inträffa, neml., att då tjenstgörande majoren afslår en kadett dess begäran, så bifaller guvernören densamma straxt derefter, om han anlitas; med andra ord, guvernören i stället att som förman vidmakthålla dens anseende, som af vederbörande ansetts skicklig att anställas som dess närmaste man, undergräfver detsamma genom ett dylikt komprometterande och tvingar derigenom denne att för upprättandet af sitt dymedelst minskade anseende tillgripa otillbörliga stvänghetsåteärder, hvilka genast med eller utan skäl skrifvas på kitslighetens kapitel. Antag ett dylikt omilitäriskt förhållande inom ett regemente, och må hvar och en militär säga hvad som härigenom skulle inträffa. Jol upplösning af disciplinen, denna nödiga grundval för framalstrandet af en sann militäranda, för sammanhållningen af massorna och för att af dem kunna göra ett för fienden och laglösheten fruktansvärdt element, i stället för en för allmänna lugnet äfventyrlig och tygellös hop. Hvad det erforderliga imponerande yttre vidkommer, så är ingalunda meningen dermed, att man måste hafva anstrykning af en Herkules för att vara på sin plats som ledare af det må vara må vara soldater eller hvilka personer som helst, men man måste dock i sitt yttre hafva något, som ger anledning till förmodan af inre kraft och beslutsamhet. Detta är så mycket nödigare vid en befattning såsom styresman och ledare af 140 pojkar, hos hvilka i följd af deras barnasinne mera afseende göres vid ett imponerande yttre som på dem mera verkar, än på den mognade mannen. Det är troligen ur denna synpunkt, som inom de europeiska stater, hvarest krigsskolor finnas, guvernörsbefattningen alltid uppdragits åt personer, som genom bragder, eller annars genom utmärkta egenskaper gjort sig ett naron och förskaffat sig ett visst anseende uti krigareyrket, och ej åt favorismens skötebarn. Att ofvanstående tillvägabringar någon ändring i styrelsen vid krigsakademien, tillhör en af de fromma önskningarna, hvilka af insändaren längesedan äro lemnade på båten, dock kan möjligen ef annan afsigt vinnas, den att förskaffa öfverstelöjtnant Stål ett rättvisare och mildare bedömande än det den i Aftonbladet för den 44 dennes insända artikel åsyftar, och på samma gång vara något alt taga i öfvervägande af föräldrar, som erna insälta sina barn vid krigsakademien under dess nuvarande förhållande. SOK Gammal militär, f. d. kadett och hatare af favoritväldets coryfeer.