de eljest lyckliga motiverna ej lämpa sig, och
denna sats är mera en klaverpjes med ackompan-
jemang, än en konserterande qvartett. Rel. får
imedlertid uttryckligen nämna, att dessa anmärk-
ningar endast gälla för det första allegrot; de öf-
riga tre satserna äro i nämnde afseende ganska
väl arbetade, och man skulle nästan tro, att första
satsen tillhör en äldre period hos författaren, än
de tre sednare. — De triolfigurer, som sluta båda
afdelningarne i detta allegro, äro musikaliska loci
communes oeh vanställa med sitt toma prål det
gedignare arbetet i det föregående.
Adagiot är genomfördt med stor sorgfällighet
och i allmänhet ganska väl arbetadt. Den sinnes-
stämning, som tycks hafva rådt hos författaren
vid konceptionen af denna sats, torde mera hafva
egnat sig till ett andante än till ett adagio, hvil-
ket bör hafva en skarpare utpräglad karakter,
en lifligare kolorit. I öfrigt är, såsom ni redan
nämnt, denna del lyckad, äfven äro stråkinstru-
menternas parlier rikt och sjelfständigt behand-
lade. En trestämmig sats med imitationer för
nämnde instrumenter, under det att pianot pauserar,
är ganska väl utförd, så väl i afseende på stäm-
föring som barmonisering.
Menuetten är ett utmärkt lyckadt parti, fuil
af lif och esprit; den borde kanske ock rätteligen
kallats scherzo. Trion utgöres af en rätt intres-
sant sats för stråkinstrumenterna, med violon-
cellen pizzicato, under det pianot pauserar.
Finalet är, såsom billigt, kronan på det för-
tjenstfulla verket. Förf. har här utvecklat myc-
ken skicklighet i motivernas konstmessiga kom-
bination, hvilket, i förening med de markerade
och karakteristiska rytmerna, ger denna sats ett
serdeles lifligt färgspel. Hvarje instrument fram-
träder här såsom en sjelfständigt opererande prin-
cip, utan att rubba den artistiska enhet, som rå-
der i det hela.
Totaleffekten af denna qvartett är harmonisk.
Sinnet erfar en lifvende känsla, som sällan störes
senom inblandande af elementer, främmande för
srundkarakteren. Imedlertid råda vi ingen att våga
sig på denna pjes, som ej genomgått en solid skola;
ty förf. ger sina exekutörer, beidst pianisten, pru-
blemer, som ingalunda äro lättlösta, och mången
ång skulle denna komposition också verkligen
nafva vunnit uti estetisk betydelse, om han hade
nskränkt den stundom alltför yppiga passage-
yxen. —U—
-