jag först inhemtade de äldre personernes, tillhörande
officer:korpsen, tanka härom; som icke deltagit i nämn-
de framställning, innan någon ansökan i ämnet finge
afgifvas. Af sådan anledning samtalade jag med 7
personer, hvars namn jag icke anser mig böra utsätta
åtminstone ännu, af hvilka ep, som var kompagnichef
och den cnda, som hade något att invända emot åt-
gärden, sade mig under vårt samtal, att han redan
vore för gammal att deltaga i någon vapenöfning me-
ra och för öfrigt ansåg det vara mindre behöfligt att
hafva exerciser under ett fortfarande fredslugn; men
efter det jag till svar härå endast yttrat, att det
skulle blifva obehagligt för mig emottaga platsen, om
han, såsom varande en af de äldste kompagnichef:r-
ne, och särdeles såsom tillhörande borgerskapets 4:sta
klass, vore bestämdt emot denna fråga, då troligen
äfven hans kompagnikamrater, om de saknade kom-
pagnichefen bland de sökande, skulle ogilla densam-
ma, förklarade kan sig ej vilja ensam motsätta sig de
öfriga officerarnes önskan. Samtalet med de öfriga 6
herrarne skedde i vittnens närvaro, som ännu lefva,
och hvilka, om så fordras, kunna intyga, huruvida
jag öfvertalat någon af dem att tekna sitt namn å
ansökningen, samt om jag besökt Gem flera gånger i
sådan afsigt, och jag uppmanar den cller de, som, en-
ligt Hr B:s yttrande, sagt något sådant, att gifva
mig dementi i denna min uppgift.
Rörande herr B:s påstående, att flera bland peti-
tionärerne åberopat, att de låtit:sig öfvertalas, att
det varit ett förhastande och att man efteråt hört
ångrens klagan, synes det mig att herr B. nog strängt
behandlar sina. medbröder och torde herr B. förlåta
om jag åtminstone inte tror, att det är flera, som
en sådan svaghet eller ömklighetvidlåder att icke
erkänna sina namn; likaså anser jag mig, af aktning
så väl för mig sjelf som de medlemmar af borgerska-
pets befäl, jag haft äran anföra vid de årliga vapen-
öfningarne, böra förklara: att den art af förströelse,
som herr B. anser exercismödorna fordra efteråt, icke
haft den följd, som herr B. förmenar, neml. att den
förstört arbetshågen för föjande dagen.
Herr Brink säger vidare, att upphofsmännen till
denna utnämning glömt, att saken rörde hela borger-
skapets rätt, att de hafva förgätit nummerstyrkans
moraliska värden. Herr B. har deremot glömt, att
officerarne vid borgerskapets militär-kotpser utses ge-
nom frivilliga val af egna kompanikamrater till dessa
platser, och således skola uti militära frågor hafva
yttranderätten lika med Borgerskapets Åldste uti eko-
nomiska m. fl. angelägenheter, hvilket äfven tydligt
varit meningen vid organisation, och som synes i det
Kongl. bref, herr B. sjelf åberopat af den 27 Juli
4762, hvilket bestämmer, att val till stadsmajor må
förrättas af borgerskapets Åldste jemte borgerskapets
samtlige officerare för deras kompanier till häst och
fot. — Det var mer än beklagligt, att icke borger-
skapets officerare kände detta Kongl. bref, då ansök-
ningen afgafs, ty då hade allt det obehag, som nu
uppstått, icke varit till och officerarnes önskan lika
väl vunnen, enär vid skeende val gemensamt med
borgerskapets Aldste de 60 officerarne varit för saken
och endast 43 af borgerskapets herrar äldste, ifall
jag antager det värsta, emot, emedan 7 af de herrar
officerare, som undertecknade petitionen, då voro
medlemmar af borgerskapets Aldste. Månne man ej
med mera skäl än herr B. yttrar, kan påstå? att
herr B. vill tillvälla sig förmynderskap, icke allenast
öfver befälets tillgörande och conduite, utan äfven öf-
ver mina tänkesätt och yttranden, hvarifrån jag lik-
väl för min del anhåller att, för framtiden, blifva be-
friad.
I anseende till herr B:s absoluta omdöme, rörande
de män, som det ålåg att upplysa och råda Kongl.
Maj:t i denna som i andra frågor, oformligheten att
militärpersoner öfverlemnas civila tjenster, enär de
sakna erforderliga studier och nödvändig praktisk er-
foranhet), äfvensom yttrandet om nyttan af ett väl
exerceradt borgerskap, och den tid, som är tillräcklig
för detsarimas öfning i vanen, är verkligen öfverra-
skande, - och skall det säkert förundra hvar och-en
liksom mig, hvarest herr-Bs: inhemtat detta ovanliga
och stora mått af kunskaper och statsmannabildning,
hvarmed han så bestämdt bedömer allt, äfvensom an-
dras ställnivg i lifvet, åsigter och tillgöranden.
Herr B:s reflexion öfver det af Kongl. Maj:t un-
der den 49 Oktober 1820 utfärdade nådiga bref, rö-
rande tillsättandet af stadsmajor, innefattar ett orik-
tigt begrepp om dess mening. Jag kan åtminstone
icke inse att det innehåller annat än ett enkelt och
tydligt svar på hvad borgerskapets dåvarande Äldste i
detta ämne begärt, och hvarvid Hans Maj:t förbehål-
lit sig att tillsätta person och bestämma traktamente,
och skulle det innefatta upphäfvande af föregående
författningar och gällande bref, som jag anser det
göra, så har detta, blifvit framkalladt genom dåvaran-
de borgerskapets Äldstes egen underd. framställning i
ämnet. Herr B. säger, att hufvudstadens borgerskaps
militär-korpser tillförene ej haft någon annan befäl-
häfvare än Kongl. Maj:t, eller någon annan Kongl.
Person, och att derjemte endast funnits en stadsmajor
medi lön. Det:är alldeles samma förhållande nu,
Hans Maj:t har nådigt behagat antaga befälet som
chef;:-ochs Hu:KsH.-Kronprinsen såsom sekundebef
för: borgerskäpets militär-korpser, och är således den
plats- jag innebafvers ej annat än en 1:ste majors,
hvilken, likHet smed hvad vid ötige korpser äger
rumy närscHefen ej sjelf förer befälet, emottager det-
samma: ochi -kållas då regementsbefälbafvare, och som
detta nu-ärsförbålländet med borgerskapets militär-
korpser och ej-lärers kunna vara annorlunda, benäm-
nes jag sned de titel, herr B. ej gillar, korpsbefäls
hafvare: j :
Hr Bs yttrar vidare: Uti ett å rådbuset den 44
Mars 4840 bållet sammanträde, till hvilket borger-
skapets militärkorpser voro kallade, skall Hr Sandels
hafva yttrat; ehuru yttrandet, besynnerligt nog, sah-
näs uti det vid sammankomsten förda protokoll, att
han hvarken nu eller framdeles, af enskilda eller all-
männa medel, af borgerskapet emottager än mindre
2 a ss AR a RR RR RR RR NI far hatar