jag först inhemtade de äldre personernes, tillhörande officer:korpsen, tanka härom; som icke deltagit i nämnde framställning, innan någon ansökan i ämnet finge afgifvas. Af sådan anledning samtalade jag med 7 personer, hvars namn jag icke anser mig böra utsätta åtminstone ännu, af hvilka ep, som var kompagnichef och den cnda, som hade något att invända emot åtgärden, sade mig under vårt samtal, att han redan vore för gammal att deltaga i någon vapenöfning mera och för öfrigt ansåg det vara mindre behöfligt att hafva exerciser under ett fortfarande fredslugn; men efter det jag till svar härå endast yttrat, att det skulle blifva obehagligt för mig emottaga platsen, om han, såsom varande en af de äldste kompagnichef:rne, och särdeles såsom tillhörande borgerskapets 4:sta klass, vore bestämdt emot denna fråga, då troligen äfven hans kompagnikamrater, om de saknade kompagnichefen bland de sökande, skulle ogilla densamma, förklarade kan sig ej vilja ensam motsätta sig de öfriga officerarnes önskan. Samtalet med de öfriga 6 herrarne skedde i vittnens närvaro, som ännu lefva, och hvilka, om så fordras, kunna intyga, huruvida jag öfvertalat någon af dem att tekna sitt namn å ansökningen, samt om jag besökt Gem flera gånger i sådan afsigt, och jag uppmanar den cller de, som, enligt Hr B:s yttrande, sagt något sådant, att gifva mig dementi i denna min uppgift. Rörande herr B:s påstående, att flera bland petitionärerne åberopat, att de låtit:sig öfvertalas, att det varit ett förhastande och att man efteråt hört ångrens klagan, synes det mig att herr B. nog strängt behandlar sina. medbröder och torde herr B. förlåta om jag åtminstone inte tror, att det är flera, som en sådan svaghet eller ömklighetvidlåder att icke erkänna sina namn; likaså anser jag mig, af aktning så väl för mig sjelf som de medlemmar af borgerskapets befäl, jag haft äran anföra vid de årliga vapenöfningarne, böra förklara: att den art af förströelse, som herr B. anser exercismödorna fordra efteråt, icke haft den följd, som herr B. förmenar, neml. att den förstört arbetshågen för föjande dagen. Herr Brink säger vidare, att upphofsmännen till denna utnämning glömt, att saken rörde hela borgerskapets rätt, att de hafva förgätit nummerstyrkans moraliska värden. Herr B. har deremot glömt, att officerarne vid borgerskapets militär-kotpser utses genom frivilliga val af egna kompanikamrater till dessa platser, och således skola uti militära frågor hafva yttranderätten lika med Borgerskapets Åldste uti ekonomiska m. fl. angelägenheter, hvilket äfven tydligt varit meningen vid organisation, och som synes i det Kongl. bref, herr B. sjelf åberopat af den 27 Juli 4762, hvilket bestämmer, att val till stadsmajor må förrättas af borgerskapets Åldste jemte borgerskapets samtlige officerare för deras kompanier till häst och fot. — Det var mer än beklagligt, att icke borgerskapets officerare kände detta Kongl. bref, då ansökningen afgafs, ty då hade allt det obehag, som nu uppstått, icke varit till och officerarnes önskan lika väl vunnen, enär vid skeende val gemensamt med borgerskapets Aldste de 60 officerarne varit för saken och endast 43 af borgerskapets herrar äldste, ifall jag antager det värsta, emot, emedan 7 af de herrar officerare, som undertecknade petitionen, då voro medlemmar af borgerskapets Aldste. Månne man ej med mera skäl än herr B. yttrar, kan påstå? att herr B. vill tillvälla sig förmynderskap, icke allenast öfver befälets tillgörande och conduite, utan äfven öfver mina tänkesätt och yttranden, hvarifrån jag likväl för min del anhåller att, för framtiden, blifva befriad. I anseende till herr B:s absoluta omdöme, rörande de män, som det ålåg att upplysa och råda Kongl. Maj:t i denna som i andra frågor, oformligheten att militärpersoner öfverlemnas civila tjenster, enär de sakna erforderliga studier och nödvändig praktisk erforanhet), äfvensom yttrandet om nyttan af ett väl exerceradt borgerskap, och den tid, som är tillräcklig för detsarimas öfning i vanen, är verkligen öfverraskande, och skall det säkert förundra hvar och-en liksom mig, hvarest herr-Bs: inhemtat detta ovanliga och stora mått af kunskaper och statsmannabildning, hvarmed han så bestämdt bedömer allt, äfvensom andras ställnivg i lifvet, åsigter och tillgöranden. Herr B:s reflexion öfver det af Kongl. Maj:t under den 49 Oktober 1820 utfärdade nådiga bref, rörande tillsättandet af stadsmajor, innefattar ett oriktigt begrepp om dess mening. Jag kan åtminstone icke inse att det innehåller annat än ett enkelt och tydligt svar på hvad borgerskapets dåvarande Äldste i detta ämne begärt, och hvarvid Hans Maj:t förbehållit sig att tillsätta person och bestämma traktamente, och skulle det innefatta upphäfvande af föregående författningar och gällande bref, som jag anser det göra, så har detta, blifvit framkalladt genom dåvarande borgerskapets Äldstes egen underd. framställning i ämnet. Herr B. säger, att hufvudstadens borgerskaps militär-korpser tillförene ej haft någon annan befälhäfvare än Kongl. Maj:t, eller någon annan Kongl. Person, och att derjemte endast funnits en stadsmajor medi lön. Det:är alldeles samma förhållande nu, Hans Maj:t har nådigt behagat antaga befälet som chef;:-ochs Hu:KsH.-Kronprinsen såsom sekundebef för: borgerskäpets militär-korpser, och är således den platsjag innebafvers ej annat än en 1:ste majors, hvilken, likHet smed hvad vid ötige korpser äger rumy närscHefen ej sjelf förer befälet, emottager detsamma: ochi -kållas då regementsbefälbafvare, och som detta nu-ärsförbålländet med borgerskapets militärkorpser och ej-lärers kunna vara annorlunda, benämnes jag sned de titel, herr B. ej gillar, korpsbefäls hafvare: j : Hr Bs yttrar vidare: Uti ett å rådbuset den 44 Mars 4840 bållet sammanträde, till hvilket borgerskapets militärkorpser voro kallade, skall Hr Sandels hafva yttrat; ehuru yttrandet, besynnerligt nog, sahnäs uti det vid sammankomsten förda protokoll, att han hvarken nu eller framdeles, af enskilda eller allmänna medel, af borgerskapet emottager än mindre 2 a ss AR a RR RR RR RR NI far hatar