som: äro tillräckligt oskickliga för att icke väcka densena eller :andra af de medtäflande makternas misstankar. PåfVvestolen kommer alltså att innehafvas. af en följd af gubbar, som blifvit valda under missgynnande omständigheter och dö bort utan att hafva uträttat det minsta för den stal de skola styra och utan att någonsin hafva tänkl på sin efterträdare, den slumpen kommer att tillsätta. Men Kristenhetens öfverbufvud, ehuru despotiskt, skulle likväl kunna i någon mån ersätt: bristen på kraft och verksamhet genom mildhet och välvilja, om en sparsam och väl inrättad administration existerade, som kunde fortplanta regeringsgrundsatserne och gifva verkställighet åt den gamles välvilliga beslut. Men är påfven en gång vald, så är han med detsamma bunden. Rundt omkring honom herrskar oordning, i förvaltningen, i lagskipningen; ivfinanserna; och denna får han icke störa. Fan fördelar embetena mellan sina vänner, mellan dem som bidragit till hans upphöjelse, och de flesta af dessa tänka naturligtvis blott på att draga all möjlig vinst af sitt korta välde. Oerhörda löner, en oafsättlighet, som försäkrar embetsmannen om strafflöshet; lagar, som under hvarje ny styrelse undergå förändring, och slutligen ofelbarhetens öfverflyttande från andliga till verldsliga makten, som helgar alla missbruk: sådant förstör provinserna, upprör hvarje ädelt hjerta och gifver den påfliga regeringen en påtaglig likbet medden turkiska sultanens eländiga regemente. Ståthållarne i provinserna äro kardinaler, bvilkas förvaltning räcker minst tre år. Såsom kyrkans furstar omgilva de sig med ett hof, och ernå ofta en makt, som blott till skenet är den i Rom undergifven. Samma strafflöshet tillkommer alla höga embelten, och detta leder till en godtycklighet, den påfven aldrig kan motsätta sig.n