flesta öfriga annotationslapparne. Och om någon a
dem möjligtvis skulle angå kartor, kan jag icke vet
det nu, men säkert är, att jag icke, hösten sistlide
år innehaft det parti kartor, som, enligt den tydnin
annotationerna fått, en eller annan af dem skulle ut
Visa.
Åklagaren anmärkte vidare den omständigheten, at
jag anmodat Lagström, att låta mig veta någon ti
förut när kartor behöfdes — jag har förut förklara
detta, nemligen, dels att om bud kom jag måtte kun
na vara hemma, enär jag merendels var borta på fler
faldiga förrältningar flera dagar till och med veckor
och deröfver, så att jag ej alltid kunde expediera
hast det som begärdes, sådan har varit avin uppgif
förut.
Aktors anmärkning att jag sålt kartor till under
pris, synes ingenting kunna vara något bevis — ce
eller angå någon annan än mig sjelf. Jag ägde sälj
till hvad pris jag ville och hvarmed jag fann mig be
låten; och då Christensson, hvars åtkomst till kartor
ne, dem han alltid sade sig bafva fått afsin (som har
kallade far) kammarrättsrådet Bergii, förmodligen a:
af den beskaffenheten, att han icke ville gifva si;
tillkänna såsom egare deraf, lemnade dem till sådan
pris, att jag utan förlust kunde afyttra dem till pri
som skedt.
En förvånande framställning tyckte jag mig hör:
åklagaren framställa. Men jag förmodar ati jag bör
de orätt. Mig föreföll det, som aktor sade mig haf
va medgifvit, eller att det vore upplyst, att jag, mer
undantag af omkring 800 Rdr, som jag af Christens
son fått, erhållit alla öfriga af mig försålda kartor a
Husberg mot någon betydlig rabatt. Hvyarifrån dette
påstående hämtar sin grund är för mig obegripligt
väl minnes jag att hr ordföranden en gång påstoc
det jag skulle hafva sagt, att jag a! Husberg vid fle-
ra tillfällen erhållit kartor mot rabatt; men jag
anmärkte genast, att jag icke sådant yttrat; mer
deremot har jag sagt, att med undantag af de karto:
jag ärhållit af Husberg, häradshöfding Leander och
flera uppgifra personer och hvilkas sammanräknade
belopp af några hundrade Rdr, så har j2g på sätt be-
talt, nämndemannen Peter Andersson i Kätorp berät.
tat, ärhållit alla de öfriga kartorne af Christensson
hvilken als icke var nogräknad om rabatten, ty har
gaf mig stundom dubbelt belopp i kartor emot hvac
jag i penningar eller borgesfärbindelser lemnat. Och
de kartor jag af Christensson ärhöll såsom godtgörelse
för de förluster jag ellist för honom fått vidkännas
ansåg jag som en ren gåiva, och kunde således icke
särdeles vid de tillfällen, då jag var i behof om penr-
ningar till infriande af mina borgesförbindelser göre
afseende å rabatten.
Om kartorna varit falska, det jag ingalunda kar
medgifva, och hvilket icke eller är bevisat, vet jag ej
Jag har imedlertid afyttrat dem till personer, neml
domare och försä!ljningsmän, som bätre än jag förstå
bedömma den saken; och då de funnit dem riktiga
har jag hvarken haft eller har skäl betvifla deras äkt-
het; hvadan de och för sådana måste anses, intilldess
motsatsen blir lagligen bevisad. Mig vetterligen har
jag aldrig haft nägon falsk karta i min hand. Och
någon ulprångling af vetterligen efterapat stämplat
papper kan sal:dis icke rimligen mot mig sättas 4
fråga.
Har åklagaren eller dommaren blifvit satt i tillfäl-
le att betrackta de kartor, som Bergqvist och Lagström
af mig ärhållit? eller äro dessa falska? Och huru
mycken del deri, på en slik händelse har säljaren som
icke afvetat annat än att kartorne varit riktiga?
Att det i mitt hemvist funna stämplade papper blif-
vit förklarat af dommaren såsom falskt, är visserligen
ganska obehagligt, men utom det ati det passar myc
ket illa, att dommaren blandar sig i anklagelserna,
är det denna gången utan serdeles följder, ty jag har
ju icke någon veterlig eller bevisad kännedom om fal-
ska kartors kännetecken. Och icke eller har jag ut-
bjudit de kartor, som hos mig blifvit funna. Dessu-
utom tager jag mig friheten begära upplysning, huru-
vida från blekingska domsagorna inkommit några fal-
ska kartor? Skulle denna upplysning utfalla, till min
och fleras fördel, så ville jag ödmjukast veta, hvad
vederbörande hafva för anledning att hålla mig miss-
tänkt för mina handlingar med Lagström och Bergqvist.
I följd at allt detta, och då protokollen, om hvars
besynnerliga innehåll jag ej kan göra mig begrepp,
måste vitsorda hvad jag nu anfördt, yrkar jag, att
åklagarens på skäl och bevis blottade påstående ogil-
las och att i stället upprättelse för mitt obilliga och
olagliga lidande mig tillerkännes. Och jag hyser för
öfrigt det förtroende till domstolen samt den fullkom-
liga öfvertygelsen, att inga anledningar utan fulla och
klara bevis om brottslighet eller medvetance deraf
kunna hlifva föremål för domslutet, samt, då sådant
saknas, jag måtte vinna befrielse, samt såsom fche
förvunnen blifva fri från häktet, hvarest jag oskyldigi
hittils varit insatt, utan föregången dom eller bevis
om brott. Wexiö kronohäkte den 47 Aug. 41843.
Johannes Nilsson.
1841 i April. P. M. 2 st. 25, 50, sågat; 2 st.
20, 40 d:o; 3 st. 12, 36 kubb; 3 st. 8, 40 d:o; 410
st. 10, 100 sparr; 6 st. 5, 30 d:o; 42 st. 4, 48 stor;
20 st. 3. 60 d:o; 135 st. 2, 30 hjulvirke samt 435 st
4, 15 d:o. Summa 455 al. å 4 sk. 9 Rdr 23 sk.
4842 Feb. 2 st. 20, 40; 13 st. 16, 48; 16 st. 12,
192; 7 st. 5, 35; 24 st. 4 4; I st. 3, 27: Hd st. 2,
40: 15 st. 1, 15; 454 al.
7:0 Jon Johansson i Säfsjömåla: Till Kinnevalds
bärads vällofl. tingsrätt! Det så alldeles egna sätt,
hyarmed jag blifvit indragen såsom part uti under-
sökningsmålet vid denna domstol, om tillverkning och
utprångling af falskt stämpladt papper, der alltjemt
i lagarnes namn misshandlad och nu slutligen före-
mål för den tillförordnade, serskilde åklagarens obe-