al alt man vel hvad man har, men icke hvad man får. Förf. menar, att detta är ett utslag, som innebär den svåraste kritik emot oppositionen. Detta är dock kanske icke så riktigt, ty tvärtom skulle utan tvifvel de flesta vara fallna för alt önska förändring, just derföre att vi veta hvad -vi hafva, under förutsättning af omöjligheten att förlora på bytet. Likväl måste man erkänna, att det ser mörkt cut, huru en förändring, så radikal, som ögonblicket den kräfver, skulle kunna tillvägabringas utan en fullkomlig omhvälfning. Dertill fordrades att en Thorgny eller en Siegvard Skald röjde sig väg fram till tbronen igenom den massa af narrar, med hvilken den nu är omtöcknad, och i de allvarligaste ordalag framsade huru sakerna stå. Ej hjelpte det om de begge förenade konungarikena Sverge och Norge samlade siv till en enda underdånig deputation. Den skulle blott afspisas med de vanliga fraserne om folkets fria val etc., genom hvilka man så ofta söker uppfriska folkets minne af dess begångna misstag.n Det kan visserligen sägas, att de här ofvan citerade perioderna (skriften kan ännu fås i bokhandeln för 8 skillingar, och lönar väl mödan att Jomläsa), voro något starka; men det är ännu i I friskt minne att opinionen verkligen öfverallt i Ilandet näst före och vid början af sista riksdag var sådan, som den der uttalades. Detta visade Isig icke allenast i riksdagsmannavalens utgång och det bekanta. programmet, utan äfven serskildt i den -omständigbeten, att om det ej varit förhållandet, så hade författaren säkert icke undsluppit offentliga åklagarens uppmärksamhet. Vid den tiden hade troligen också ingen tidning gjort försöket att påstå, att förtroendet aldrig varit stördt. De beställda försvararne hade då den blygsåmheten att adressera sig till minoriteten eller de tänkande, och ett ännu mer slående bevis på vederbörandesj egen öfvertygelse om huru ytterst klent deras aktier stodo i allmänna tänkesättet, och huru väl detta var förtjent, ligger i Svenska Biets taktik vid dess början. Den tidningen uppsattes, som väl är kändt, med bidrag från den kungliga byrån, och för dess underhåll påfanns den temligen sluga idten alt beskatta en mängd högre embetsmän såsom aktiegare, och det: på ett sådant sätt, att man lät dem förstå, att en sådan teckning utgjorde ett prof på deras goda tänkesätt och tillgifvenhet för det system som Biet försvarade, det vill säga Camarillans och motståndets mot de populära reformerna. Detta oaktadt fann biet vederbörandes ställning så svag, att det flere gånger uttryckligen förkunnade, att det aldeles icke ville taga det -pamla systemet i dess helhet i försvar, utan egentligen ställde sig på en negatif ståndpunkt, det vill säga, att motverka Aftonbladet och bestrida dess läror, och ännu långt efter det den gamla ministren hade:blifvit utbytt mot den närvarande; af Minerva såkallade gråa, fortfor Biet att förklara, att denna endast vore en öfvergångsministör: Det var först sedan sen afrdet gamla systemetsriksdagschefer och dess ordinarie försvarare i Preste-Ståndet, Hr HFeurlin blifvit inkal-) lad i rådet, som Biet på en gång framstod med ett loftal; och det är sedan denna ministere nu varat ett par år samt blifvit kompletterad med Hrr Lovisin och Munthe, som Minerva åter blifvit nog oförskräckt att stiga fram och påstå, att förtroendet icke är stördt. Sammanlägger man nu allt dettay så är det klart, ehbvad de salarierade bladen vän må förespegla för att gifva saken envännan tydning, alt icke mer än två anledningar kunna finnas till det återlifvade modet. Antingen måste de nemligen föreställa sig, att regeringen blifvit mera populär än den varit förut, genom Hrr Heurlins, Lovisins I; och Munthes inträde i rådet, och att, då visser-!n ligen ingenting: af betydenhet finnes att framdraga s sak, som visar alt systemet förändrats, menjb deremot flere både märkvärdiga och förvånande si befordringsmål och afslag på Ständernas skrifyel-d ser. (se t. ex. skjutsfrågan) visat, att, allt är sig likt i hufvudsakeny folket likväl:i de nyssnärmnde personernes stora förmåga. och: deras politiska tänkesätt. skall se en garanti för! ens förbättring. d Eiler ock litar man helt simpelt på folkets fallen-a bet; att, under omsorgen om enskilda angelägenll: heter och den långa tiden mellan riksdagarna, slömma allt, som blott ligger ett par år bakom det närvarande, samt på likgiltigheten för de allmänna angelägenheterna. . Det är verkligen iroligt, att man föreställer sig det sednare, memännu; troligare, att man väldeligen bedrager sig i-em förmodan, och det egentligen obesripliga är, huru en sådan illusion kan existera, när ingen verklig!a rund finnes attantaga en förändring i tänkesätten. e Sannolikt härleder sig illusionen till största delen ti från det stora misstaget om egentliga betydelsenrn ff illuminationerna och borgerskapets bal på. börsen till jubeldagens firande, samt från de granna alen. och medaljerna; och detta är ej första gången b som erfarenheten visar att inbillningskraften På lsh samhällets höjder kan vara så stark, att när chelm ers nit eller fjesk genom ett slags tvång först å-!bi tadkommit orationer och medaljer, eller den per-p1 onliga artigheten uppenbarat sig i en fest för Relä enten sjelf, detta sedan accepteras såsom en hyllning af folket åt regeringssystemet. Bevisen på lylika fröjdebetygelsers opålitlighet och ringa be-jva ydelse i sistnämnda afseende äro likväl så mång-lat aldiga, och hafva så ofta blifvit framdragna, attltu le äro allmänt insedda, och det ser nästan ut. om om vederbörande sjelfve nu äfven börjadejsts inna det, att döma af den förbittring, hvarmed ! 4 Minerva utfarit mot en al revisorerne, för ett i ön anaa ÄnataAkall nadlaadt uttrenl anvn år JA —CK ke kn — (ÅA LL KK RA RK KL LR VR UR 23