sin, gick ända derbän i underdånigt nit, att har lät utgå en befallning till: studenterne, att afrake mustascher, pipskögg och polisonger, emedan han lått höra, att detta sätt att låta skägget växa icke skulle vara behagligt för H. M. Kejsaren; hvadar han billigt förmodade, att thronföljaren, storfursten Alexander Nicolajewitsch, i detta fall skulle hafva samma tycke med sin höge fader. Befallningen åtlyddes icke; och studenternes qvarsittande skägg skall icke hafva gjort något menligt intryck på H. Kejs. Höghet, ej en gång minskat Hans belåtenhet med rektor; ty vid den nådiga afresan fick Ursin en guldsnusdosa — utan snusp, anmärker förf. Om aftonen den 28 Maj stod den stora balen i Helsingfors, som med alla andra extra utgifter kostade finska statskassan 42,000 silfverrubel. Allt var så nytt, elegant och färskt, att fernissan på det bonade golfvet icke en gång hunnit rält torka, och H. Kejs. Höghets skor fastnade vid sina tillfällen. — BAPTISTFÖRFÖLJELSE PÅ LANGELAND. Ett varnande exempel på den ytterlighet, hvartill religionsförföljelser slutligen leda dem, som en gång beträdt : deras bana, lemna följderna af de ofta förut omtalade baptistförföljelserna i Danmark. Följande berättelse derom är hemtad ur danska bladet Fedrelandet. Sedan danska regeringen utan tvifvel funnit de svårigheter och orättvisor, hvari de påbörjade baptistförföljelserne allt mer inledde; utfärdade hon den 27-December sistlidet år ett plakat, hvarien, ehuru mycket, inskränkt rätt till religionsöfning i Danmark baptisterne förunnades, och den grundsatsen uttrycktes, att baptisterne icke borde utsättas för något samvetstvång. Detta oaktadt hafva likväl följande otroliga tilldragelser ägt rum på Langeland, der ett kammarråd vid namn Holm är domare. Bysmeden Anders Madsen Hansen i Simmerbölle, som efter menighetens val förrättat ett dop, arresterades derför den 44 sistlidne Juli och satt ännu den 24 Oktober qvar i fängelset, utan att åtal blifvit mot honom anställdt. För samma slags förbrytelse hade Niels Hansen suttit häktad alltsedan den 2 Juni, och vid medlet af Oktober var äfven han ännu icke tilltalad. Men ännu mer upprörande är följande förhållande. Torparen Andreas Christensen på Langeland bade, redan innan ban ingick i baptistsamfundet, vägrat att låta döpa sitt barn afstatskyrkans presterskap. Han blef med anledning! deraf för 2 år sedan pantad på allt hvad han ägde och hade och insattes till yttermera visso på vatten och bröd, medan hustrun och barnen hemma lågo på blotta halmen och hade intet att släcka sin hunger med, intilldess baptisterne på Langeland samt qväkarinnan mistris Fry förbarmade sig ötver dem. Andreas Christensen öfvergick då till baptisterne : och straffas ännu beständigt för det han vägrar låta döpa sitt barn. Och som han nu platt intet äger att låta utpanta, så ådöma vederbörande :honom den ena portionen: vatten och bröd efter den andra, allt i stigande förhållande. Han har suttit på vatten och bröd i 3 dagar och i 40 dagar och i 435 dagar och hotas nu med 20 dagar, sedan komma i ordningen 23 dagar och 30 dagar, så att han med; tiden skall hafva suttit på vatten soch bröd 4103:dagar, och för hvad? För det hän hellre vill hafvasitt barn döptaf en person, som har hans förtroende, än af en, som icke bar det. Hvad vederbörande ämna derefter låta öfvergå den stackars torparen är obekant. Det är rörande att :se:hur den förstnämnde af lessa tre offer, Anders: Madsen, för förmannen för kommunalstyrelsen i Simmerbölle beklagar sin öd, och huru denne: söker beveka kammarrådet Holm att åtminstone börja ransakning. ,Det skulle vara mig kärt, skrilver , Anders Madsen till förmannen Fick, om ni, drifven af menniskokärlek, kunde förmå något hos de höga auktoriteterne Lill .min befrielse, genom att föreställa dem. deras indamålslösa och tillika orättvisa: förfarande. med mig. Ty är det deras äfsigt med denna förfölelse att hämma baptismen eller visa oss tillbaka från Guds Ord i den Heliga Skrift till dem såkallade wugsburgiska konfessionen, så är detta alldeles fåängt; ty genom förföljelje beverkas just motsaten, hvilket den förflutna tiden nogsamt lärt oss. Förmannen Fick har den grannlagenheten att Jå förhand underrätta kammarrådet Holm, att; nan är:i begrepp att ingifva en klagoskrift tilll uktoriteterna, för att få Anders Madsens sak lagigen pröfvad, men att man icke velat göra nåot innan man underrättat kammarrådet och inemtat hans svar... Sockenstyrelsen, säger han, an icke underlåta att-antaga sig den förföljde manen, äfven derföre, att styrelsen :förutser att hans ingvariga häkte och vederbörandes förfarande not honom nödvändigt skola bringa honom till iggarstafven och att sålunda hans oförsörjda fanilj skall falla socknen till last. Sockenstyrelsen nskade imedlertid: att få veta kammarrådets tanar, på det den måtte kunna besluta om åtgärjer för att skydda och uppehålla den olyckliga ustrun med barnen. Vi fördrista oss icke,heer det, patt fördöma eller bedöma hans-beteende om baptist; men vi veta att han är et verksam, anningsälskande, fridsam och allvarlig man; som nsamt för sin karakter :förtjenar vårt ringa biräde för hans och hans familjs välfärd. Vi vilja cke heller fördölja, att ett sådant förfarande, som Lifvit begagnadt mot baptisten Anders Madsen, Nr a KA ee gr RR EN JR FÅ fr rr ja för