sin, gick ända derbän i underdånigt nit, att har
lät utgå en befallning till: studenterne, att afrake
mustascher, pipskögg och polisonger, emedan han
lått höra, att detta sätt att låta skägget växa icke
skulle vara behagligt för H. M. Kejsaren; hvadar
han billigt förmodade, att thronföljaren, storfur-
sten Alexander Nicolajewitsch, i detta fall skulle
hafva samma tycke med sin höge fader. Befall-
ningen åtlyddes icke; och studenternes qvarsit-
tande skägg skall icke hafva gjort något menligt
intryck på H. Kejs. Höghet, ej en gång minskat
Hans belåtenhet med rektor; ty vid den nådiga
afresan fick Ursin en guldsnusdosa — utan snusp,
anmärker förf. Om aftonen den 28 Maj stod den
stora balen i Helsingfors, som med alla andra extra
utgifter kostade finska statskassan 42,000 silfverru-
bel. Allt var så nytt, elegant och färskt, att fer-
nissan på det bonade golfvet icke en gång hunnit
rält torka, och H. Kejs. Höghets skor fastnade vid
sina tillfällen.
— BAPTISTFÖRFÖLJELSE PÅ LANGELAND. Ett var-
nande exempel på den ytterlighet, hvartill reli-
gionsförföljelser slutligen leda dem, som en gång
beträdt : deras bana, lemna följderna af de ofta
förut omtalade baptistförföljelserna i Danmark.
Följande berättelse derom är hemtad ur danska
bladet Fedrelandet.
Sedan danska regeringen utan tvifvel funnit de
svårigheter och orättvisor, hvari de påbörjade bap-
tistförföljelserne allt mer inledde; utfärdade hon
den 27-December sistlidet år ett plakat, hvarien,
ehuru mycket, inskränkt rätt till religionsöfning
i Danmark baptisterne förunnades, och den grund-
satsen uttrycktes, att baptisterne icke borde ut-
sättas för något samvetstvång. Detta oaktadt hafva
likväl följande otroliga tilldragelser ägt rum på
Langeland, der ett kammarråd vid namn Holm
är domare.
Bysmeden Anders Madsen Hansen i Simmer-
bölle, som efter menighetens val förrättat ett dop,
arresterades derför den 44 sistlidne Juli och satt
ännu den 24 Oktober qvar i fängelset, utan att
åtal blifvit mot honom anställdt. För samma
slags förbrytelse hade Niels Hansen suttit häktad
alltsedan den 2 Juni, och vid medlet af Oktober
var äfven han ännu icke tilltalad. Men ännu
mer upprörande är följande förhållande. Torpa-
ren Andreas Christensen på Langeland bade, re-
dan innan ban ingick i baptistsamfundet, vägrat
att låta döpa sitt barn afstatskyrkans presterskap.
Han blef med anledning! deraf för 2 år sedan
pantad på allt hvad han ägde och hade och in-
sattes till yttermera visso på vatten och bröd,
medan hustrun och barnen hemma lågo på blot-
ta halmen och hade intet att släcka sin hunger
med, intilldess baptisterne på Langeland samt
qväkarinnan mistris Fry förbarmade sig ötver
dem. Andreas Christensen öfvergick då till bap-
tisterne : och straffas ännu beständigt för det han
vägrar låta döpa sitt barn. Och som han nu
platt intet äger att låta utpanta, så ådöma ve-
derbörande :honom den ena portionen: vatten och
bröd efter den andra, allt i stigande förhållande.
Han har suttit på vatten och bröd i 3 dagar och
i 40 dagar och i 435 dagar och hotas nu med 20
dagar, sedan komma i ordningen 23 dagar och 30
dagar, så att han med; tiden skall hafva suttit på
vatten soch bröd 4103:dagar, och för hvad? För
det hän hellre vill hafvasitt barn döptaf en per-
son, som har hans förtroende, än af en, som icke
bar det. Hvad vederbörande ämna derefter låta
öfvergå den stackars torparen är obekant.
Det är rörande att :se:hur den förstnämnde af
lessa tre offer, Anders: Madsen, för förmannen för
kommunalstyrelsen i Simmerbölle beklagar sin
öd, och huru denne: söker beveka kammarrådet
Holm att åtminstone börja ransakning. ,Det skulle
vara mig kärt, skrilver , Anders Madsen till för-
mannen Fick, om ni, drifven af menniskokärlek,
kunde förmå något hos de höga auktoriteterne
Lill .min befrielse, genom att föreställa dem. deras
indamålslösa och tillika orättvisa: förfarande. med
mig. Ty är det deras äfsigt med denna förföl-
else att hämma baptismen eller visa oss tillbaka
från Guds Ord i den Heliga Skrift till dem såkallade
wugsburgiska konfessionen, så är detta alldeles få-
ängt; ty genom förföljelje beverkas just motsat-
en, hvilket den förflutna tiden nogsamt lärt oss.
Förmannen Fick har den grannlagenheten att
Jå förhand underrätta kammarrådet Holm, att;
nan är:i begrepp att ingifva en klagoskrift tilll
uktoriteterna, för att få Anders Madsens sak lag-
igen pröfvad, men att man icke velat göra nå-
ot innan man underrättat kammarrådet och in-
emtat hans svar... Sockenstyrelsen, säger han,
an icke underlåta att-antaga sig den förföljde man-
en, äfven derföre, att styrelsen :förutser att hans
ingvariga häkte och vederbörandes förfarande
not honom nödvändigt skola bringa honom till
iggarstafven och att sålunda hans oförsörjda fa-
nilj skall falla socknen till last. Sockenstyrelsen
nskade imedlertid: att få veta kammarrådets tan-
ar, på det den måtte kunna besluta om åtgär-
jer för att skydda och uppehålla den olyckliga
ustrun med barnen. Vi fördrista oss icke,he-
er det, patt fördöma eller bedöma hans-beteende
om baptist; men vi veta att han är et verksam,
anningsälskande, fridsam och allvarlig man; som
nsamt för sin karakter :förtjenar vårt ringa bi-
räde för hans och hans familjs välfärd. Vi vilja
cke heller fördölja, att ett sådant förfarande, som
Lifvit begagnadt mot baptisten Anders Madsen,
Nr a KA
ee gr RR EN JR
FÅ fr rr
ja för