RÄTTEGÅNGS- OCH POLISSAKER.
— Rörande rätta förloppet af den stöld, so!
blifvit begången vid egendomen Elfstorp, hvarom
notis ur Dagligt Allehanda intogs i detta blad, N
258, har Red. af tillförlitlig person mottagit följand
uppgifter: aTjufven har aldrig hvarken varit betjer
på Elfstorp eler torpare under Warnäs, utan är e
vanryktad dagkarl vid namn Jan Larsson hos e
bergsman i Kärrvingebarn. Förhållandet var det, a
tjufven ingick genom fönstret i rummet bredvid säng
kammaren, och i mörkret med största tysthet barfc
tad insmög han sig genom dörren, som om afton bli
förglömd att reglas, och tog, utan att säga ett or
schatullet i mörkret. Generalen hörde då i sömne
något buller och ropade på betjenten, som gena:
sprang upp, men i mörkret hvarken hörde eller så
någon menniska, förrän tjufven i passagen gaf hono
ett slag för bröstet och i detsamma sprang sin vi
med scbatullet, och var sedan omöjlig att följa i då
svåra mörkret. Tjufven säger sig endast hafva fö:
stört några riksdaler af penningarne, men har änn
ej bekänt hvar han har schatullet bevaradt.n
— Kronofogden, assessoren Ugarph har vid råd
husrätten i Wimmerby låtit för dödsfalls skull edet
gen afhöra de personer, som uppgaifvas hafva vari
närvarande, då Pehr Andersson inför assessorn ska
hafva erkänt, att han icke afvetat den till Konungen
Befallningshafvande i Calmar ingifna, mot assessor U
garph riktade besvärsskrift. Dessa vittnen ingåfv
dervid följande attest, som blifvit af tidningen Baro
metern publicerad:
Sedan Per Andersson i Liljerum hos Konungen
respektive befallningshafvande i Calmar anmält, de
han af herr assessorn Ugarph och dess skrifvare ge
nom hotelser blifvit tvingad att förneka en i han
namn till Konungens befallningshafvande ingifven skri!
som på allade redovisning för Peter Anderssons dej
49 Maj 1842 exekutivt försålde hemmansdel i Tomt
åkra, hafva vi, såsom vid tillfället gagnade vittnen, a
herr assessorn blifvit uppmanade alt vårt för omkrin;
.renne veckor sedan i detta afseende algifna bevisin
för lofl. rådhusrätten härstädes edeligen fästa. Bevi
set, icke ordagrant i minnet, innehöll dock, att Pe
Andersson förklarade det han aldrig till:örene sett der
frågavarande i hans namn till Konungens befallnings
hafvande ingifna skriften och följaktligen ej eller teck.
nat det derå befintliga bomärket, samt att han ickt
anmodat någon om dess författande; detta äfvenson
det, att i vår närvaro hvarken hotelser eller öfverta
ande ägde rum, kunna och vela vi gerna edeliger
betyga.
Särskildt anhåller jag, Carlander, få hafva tillagd
utt, som jag ansåg förbållandet högst besynnerligt
illsporde jag Per Andersson enskildt om det i verk.
igheten kunde vara så som han föregaf, hvarvid har
ridhöll sia uppgift; men på min ytterligare framställ-
ling om det otroliga häri, svarade Per Andersson o-
ydligt, men ändock så att jag deraf kunde sluta, det
cke han, men andre som haft vilja för eller intresse
f alt bevaka hans rätt, den ifrågavarande skriften å-
tadkommit. Wimmerby d. 23 Oktober 4843.
J. Widegren. S. Carlander.