RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — Rörande rätta förloppet af den stöld, so! blifvit begången vid egendomen Elfstorp, hvarom notis ur Dagligt Allehanda intogs i detta blad, N 258, har Red. af tillförlitlig person mottagit följand uppgifter: aTjufven har aldrig hvarken varit betjer på Elfstorp eler torpare under Warnäs, utan är e vanryktad dagkarl vid namn Jan Larsson hos e bergsman i Kärrvingebarn. Förhållandet var det, a tjufven ingick genom fönstret i rummet bredvid säng kammaren, och i mörkret med största tysthet barfc tad insmög han sig genom dörren, som om afton bli förglömd att reglas, och tog, utan att säga ett or schatullet i mörkret. Generalen hörde då i sömne något buller och ropade på betjenten, som gena: sprang upp, men i mörkret hvarken hörde eller så någon menniska, förrän tjufven i passagen gaf hono ett slag för bröstet och i detsamma sprang sin vi med scbatullet, och var sedan omöjlig att följa i då svåra mörkret. Tjufven säger sig endast hafva fö: stört några riksdaler af penningarne, men har änn ej bekänt hvar han har schatullet bevaradt.n — Kronofogden, assessoren Ugarph har vid råd husrätten i Wimmerby låtit för dödsfalls skull edet gen afhöra de personer, som uppgaifvas hafva vari närvarande, då Pehr Andersson inför assessorn ska hafva erkänt, att han icke afvetat den till Konungen Befallningshafvande i Calmar ingifna, mot assessor U garph riktade besvärsskrift. Dessa vittnen ingåfv dervid följande attest, som blifvit af tidningen Baro metern publicerad: Sedan Per Andersson i Liljerum hos Konungen respektive befallningshafvande i Calmar anmält, de han af herr assessorn Ugarph och dess skrifvare ge nom hotelser blifvit tvingad att förneka en i han namn till Konungens befallningshafvande ingifven skri! som på allade redovisning för Peter Anderssons dej 49 Maj 1842 exekutivt försålde hemmansdel i Tomt åkra, hafva vi, såsom vid tillfället gagnade vittnen, a herr assessorn blifvit uppmanade alt vårt för omkrin; .renne veckor sedan i detta afseende algifna bevisin för lofl. rådhusrätten härstädes edeligen fästa. Bevi set, icke ordagrant i minnet, innehöll dock, att Pe Andersson förklarade det han aldrig till:örene sett der frågavarande i hans namn till Konungens befallnings hafvande ingifna skriften och följaktligen ej eller teck. nat det derå befintliga bomärket, samt att han ickt anmodat någon om dess författande; detta äfvenson det, att i vår närvaro hvarken hotelser eller öfverta ande ägde rum, kunna och vela vi gerna edeliger betyga. Särskildt anhåller jag, Carlander, få hafva tillagd utt, som jag ansåg förbållandet högst besynnerligt illsporde jag Per Andersson enskildt om det i verk. igheten kunde vara så som han föregaf, hvarvid har ridhöll sia uppgift; men på min ytterligare framställling om det otroliga häri, svarade Per Andersson oydligt, men ändock så att jag deraf kunde sluta, det cke han, men andre som haft vilja för eller intresse f alt bevaka hans rätt, den ifrågavarande skriften åtadkommit. Wimmerby d. 23 Oktober 4843. J. Widegren. S. Carlander.