SE
TIGGARFLICKANA)
EN HVARDAGSHISTORIA AF BERNARD.
IV.
Om någon säger, att min berättelsc
saknar intrig och: :omvexling; svara
jag, att jag icke rår derför — jag teck.
nar efter naturen. Man bör icke s
allting stort; i- det stora och alltin;
smålt, i det lilla.
På den stora herregården S. var en lysende fest
I parken svängde sig kulörta papperslampor på
fin2, svigtande ståltrådar, som figurantskor i cI
ballet, och i den stora familjsalen, som var upp
fyld af gäster från när och fjerran, Jjöd en jub-
Jande dansmusik. Godsets underhafvande träng
des vid den öppna dörren för att åskåda all den
na herrlishet, och äfven åt dem utdelades rikli
o
välfögnad.
Julius firade sitt bröllop med den unga, skön
fröken Ottiliana K. — Hans mor, som nu börja
de känna sig cammal ech sjuklig, — för hvilker
orsak äfven brölloppet måste hållas hos henne, —
hade velat, före sin bortgång, åt honom öfver
lemna godset och se honom alyckligt gift; hor
hade i sådant afseende sjelf föreslagit den ung:
fröken, som visst icke var rik, men härstamma
de från en lysande familj; och det omtalades at
han, endast at eftergift för modrens önskan, der
till hade samtyckt,
Qvarbodde då, ännu alltför djupt i den un?
löjtnantens bjsrta, Minnet af hans första kärlek? —
cDu lycklige, TOPade till konom en af har
första vänner, en VAS fardesofficer från hufvud
staden, adu är afundad af tusende, och din ung
bustru är en evgell
aJa, hon är förtjasande.
aMen du synes ej rätt uppskatta din iycka..
du har förefallit mig så tankfull iblbnd? Lea
Nå väl, upprigtigt, att så här nergräfva sig p
landet i den husliga sällheten, alt säga farväl å
alla våra glada pojkstreck och nöjen i det her
fr) Se Aftonbl. 22 259, 260 och 261.