är jag färdig att edligen bestyrka. Gefle och Hofors
i April 1842. T. Petrå.
Det är att märka, att, enligt Tings-rättens pro-
tokoll, åklagaren och polisuppsyningsmannen Löf-
gren, såsom orden föllo, erkände riktigheten af
de ingifne vittnesintygen, utan deras beedigande.
Såsom anmärkningsvärdt vid behandlingen af
hela denna sak förekommer först att Poliskam-
maren, som, i anseende till hr Ekholms egenskap
af riksdagsman, för tillfället ej ägt att sysselsätta
sig med annat, än polistjenstemännens beteende
härutinnan, icke synes dermed hafva haft något
verkligt allvar, då, ehuru så många anledningar
förekommit, att den gripne brottslingen, sedan
han omkullfallit och varit öfvermannad, blifvit
svårt misshandlad, någon besigtning å hans kropp
icke vetterligen blifvit hållen för att utröna hans
lidande, utan polisbetjeningens egna uppgifter här-
om fått göra tillfyllest. Vidare och hvad hr Ek-
holms förfarande häruti angår, så i händelse Dom-
sto!en icke godkände de skriftliga bevisen med
mindre än att de edeligen befästades, borde väl
Domstolen hafva meddelat särskildt utlåtande här-
utinnan, då det borde vara Rätten lika angeläget,
att allt som lände till den åtalades fredande er-
hölle giltighet, som det hvilket lades honom till
last. I stället att så utröna, huruvida hr Ekholm
vid det åtalade tillfället öfverskridit den af mensk-
ligheten förestafvade pligt att afvärja en onödig
misshandling, som icke torde på annat sätt kun-
na ske än den anfallandes undanförande ifrån fö-
remålet för sin förtrytelse, har Domstolen, med
antagande såsom det synes att denna mellankomst
å hr Ekholms sida vore olaglig, i synnerhet fä-
stat sig vid den anfailandes tjenstemannaegenskap
och huruvida denna varit hr Ekholm vid denna
mellankomst bekant eller icke. Detta såsom ett
helt och hållet subjektivt intryck har hr Ekholm
ålagts edeligen förklara och äfven efterkommit
Domstolens föreskrift härutinnan. Men sjelfva
hufvudfrågan qvarstår ännu obesvarad, och det
skall onekligen blifva intressant att erfara, om vid
så beskaffadt förhållande Domstolen skall aukto-
risera polisbetjeningens förfarande härvid, samt
underkasta hr Ekholm något ansvar för en lag-
öfverträdelse, som i sjelfva verket icke ägt rum.
Det är så mycket angelägnare att rikta uppmärk-
samheten härå, som ett godtyckligt förfarande af
rättvisans handtlangare emot dels förvunne, dels
icke förvunne eller till och med oskyldiga fån-
gar, uti icke ringa mån bidrager att öka den vild-
het och det våldsamma motstånd, som råder vid
häkten och straffanstalter.