För närvarande är det baron Sebastian Viren som jeskar för henne. Den föregående var en artist eller skriftställare, jag mins ej hvilketdera; men det var en söt gosse — ack! så hyggligshan var, så god och ädel! ... Jag glömmer aldrig hans sköna blick och höga pannal — Jag tror också att Charlotie var riktigt kär i honom, men nu ir han bortrest, och hon har sannolikt. glömt honom, fast, jag är säker, han aldrig skall glömma henne .-. Teet serverades; detZtjenade, bland annat, till att upplifva talorganerna på de personer vi hålla på att anföra samtalande. Tant Sofi fortfor: Jag glömmer aldrig Wilhelm, i söndags åtta dagar sedan. Han roade sig med att slå igen klaverlocket på fadrens fingrar, och fast gubben skrek som en gast, brydde han sig ej OM att hjelpa honom. Fy dål utropade fru Tale. Det är honom likt. — Jag bar hört så många historier om honom, It. ex.: Han blef bekant i pastor B:s familj. B. var gudfruktig OCh svärmisk, och tänkte mer på andeverlden än På sitt hus, Alla som visade sig religösa och talade i hans ämnen blefvo hans intima. Wilhelm, som så kan förställa sig, låtsade som om han endast lefde för religionen, och vann så fullkomligt pastorns förtroende. — Det är märkvärdigt att menniskor så kunna låta bedraga sig. — Pastorn hade vackra döttrar och Wilhelm ämnade draga fördel af den gunst han förvärfvat. Men i pastorns hus var en informator, som af kärlek till döttrarna, eller af rätts känsla, ville förekomma familjens olycka. Han kom pastorn att inse den fara som var å färde