För närvarande är det baron Sebastian Viren som
jeskar för henne. Den föregående var en artist
eller skriftställare, jag mins ej hvilketdera; men
det var en söt gosse — ack! så hyggligshan var,
så god och ädel! ... Jag glömmer aldrig hans
sköna blick och höga pannal — Jag tror också
att Charlotie var riktigt kär i honom, men nu
ir han bortrest, och hon har sannolikt. glömt
honom, fast, jag är säker, han aldrig skall glöm-
ma henne .-.
Teet serverades; detZtjenade, bland annat, till
att upplifva talorganerna på de personer vi hålla
på att anföra samtalande.
Tant Sofi fortfor: Jag glömmer aldrig Wil-
helm, i söndags åtta dagar sedan. Han roade sig
med att slå igen klaverlocket på fadrens fingrar,
och fast gubben skrek som en gast, brydde han
sig ej OM att hjelpa honom.
Fy dål utropade fru Tale. Det är honom
likt. — Jag bar hört så många historier om ho-
nom, It. ex.: Han blef bekant i pastor B:s familj.
B. var gudfruktig OCh svärmisk, och tänkte mer
på andeverlden än På sitt hus, Alla som visade
sig religösa och talade i hans ämnen blefvo hans
intima. Wilhelm, som så kan förställa sig, låt-
sade som om han endast lefde för religionen, och
vann så fullkomligt pastorns förtroende. — Det
är märkvärdigt att menniskor så kunna låta be-
draga sig. — Pastorn hade vackra döttrar och
Wilhelm ämnade draga fördel af den gunst han
förvärfvat. Men i pastorns hus var en informa-
tor, som af kärlek till döttrarna, eller af rätts
känsla, ville förekomma familjens olycka. Han
kom pastorn att inse den fara som var å färde