från Polska gränsen. Ar han ej hygglig mot ko
nung Otto och ädelmodig mot Grekerna, isynner
het för den — måhända genom revolutionstillställ
-Iningen förutsatta — händelsen af konung Otto
thronafsägelse? —
Det ges imedlertid en annan brefskrifvare frå
Polska gränsen, som behandlar Grekerna mindr
välviljande och kallar dem p,ett åt undergånger
pinvigdt folk, på hvilket de utländska pennin-e
understöden blifvit bortslösade förgäfves, oct
som är mindre moget för sjelfständigheten är
Turkarnen.
En tysk granskare anmärker likväl vid denns
sig så kallande Polska statsmannavisdom, at
Iblotta föreställningen huru en sådan hvälfning som
Iden Atheniensiska skulle ha blifvit utförd, om
turkar, med deras bekanta tycke för blodsutgju-
telse, mordbrand och plundring, hade varit de
handlande personerna vid tillfället, borde kunna
upplysa om det orimliga ilegitimistens påstående;
och han åberopar härvid en mängd drag af det
grekiska folklynnet, som ådagalägga huru förun-
dransvärdt skyndsamt de konstitutionella idgerna
nedträngt bland hela den grekiska folkmassan, och
gjort Heilenerna mera skickliga än de flesta an-
dra folk, för en konstitutionell samhällsordning.
Redan när Kapodistrias en gång frågade en Mainott
ur hopen om han väl visste hvad en konstitu-
tion ville säga, fick han det koncisa svaret: det
är en lag om våra skyldigheter mot er, och edra
mot oss Grundvalarne till ett sannt konstitu-
tionellt system: fria kommunalförfattningar, tryck-
frihet, jury vid lagskipningen, hafva dels funnits
förut hos Hellenerna, dels hastigt låtit införlifva
sig med deras vanor och åsigter. Detta lifliga
men kloka folk, som man söker nedsätta i anlag
under turkarne, fogar sig redan under lagens ab-
strakta välde lättare, än de som räknas bland de
mest civiliserade, t. ex. de lugna och flegmatiska
tyskarne sjelfva. Thiersch, den grundlärde bäjer-
ske kännaren af Forngrekland, som besökt det nya
längre tid, för att närmare studera de nuvarande
Hellenerna, kunde i sin redan 4853 utgifna skrift
De Vetat actuel de la Grece berömma nationens
inom alla dess klasser öfverensstämmande ifver
för grundläggandet af en fast och lagbunden sam-
hällsordning. Bland flera prof derpå, anför han
att han sjelf vid Argos såg huru en skara uppro-
riska, som tillhört Grivas troppafdelning, skingra-
de sig under utropet: ,lefve ordningen på blotta
föreställningar af en ibland officerarne. — Dessa
,menniskors goda anlag hafva förblifvit oförstör-
baran, anmärker han, som Greklands jordmån
och dess klara himmel. Förståndiga och ända-
målsenliga åtgärder förvandlade, likasom med ett
trollslag, de vildaste pirater till redliga sjömän
och de fruktansvärdaste röfvare till flitiga jord-
pbrukare och goda husfäder, ja till nitiska mot-
ståndare mot fordna kamrater, när dessa icke ge-
nast ville finna sig i den nya ordningen, der la-
gens välde skall ersätta svärdets. Fosterlands-
kärlek, redlighet och enthusiasm träffas ganska
ofta förenade hos grekerne., — I allmänhet har
den under konung Ottos tid strängt handhafda
lagen funnit villig lydnad. Vid Kapodistrianer-
nas sammansvärjning 4833 var det greker, som
midt ibland greker fasttogo de brottslige, och 4853
återställde falangiter — ett slags nationalgarde —
lugnet på Peloponnesen. När ett upplopp utbrast
på Hydra 4858, hastade sjöministern Kriezis dit,
med blott 50 falangiter, och med dessas bistånd!
återupprättade han genast den allmönna ordningen.
— Preussiska Statstidningen ) måste sjelf med-
gifva nygrekernas anlag för ett ordnadt statsskick
modern mening. ,Otroligt,, heter det i en arti-)
kel af d. 7 sistl. September, tycks det i vester-
pländerna, när man betänker detta folks bildnings-
pgrad kort före nygrekiska revolutionen, att stats-!
former från vår nyaste tid skulle kunna passa!
för ett folk, som nyss trädt ut ur medeltidens!
samhällsskick. Och likväl förhåller det sig så.
Men utvecklingen af de medfödda anlagen, så väl!
fysiska som intellektuella, går i Grekland så fort;
att den i occidenten passande måttstocken ej här,
kan begaenas. De flesta nyinförda statsinrättnin-;
zarne hafva redan slagit rot hos massan, och man
f
I
i
kan utan tvekan påstå, att den Helleniske bon-
den är bättre hemmastadd i sin unga samhälls-
ordning än den vesterländske i sin gamla, eme-
dan vesterländningen vida mindre bekymrar sig!
om det offentliga, än den på allting omkring sigs
ständigt lyssnande allt varseblifvande greken., i
I
Dessa preussiska anmärkningar öfver Grekland
emna en canska upplysande kommentarie till dens
yss ofvan sjelfförklarade ryska omöjligheten attl!
illåta grekerne utbilda åt sig ett fullständigt stats-)S
kick i konstitutionell mening: det skulle, ganskalt
igtigt, blifva en damm emot ryska väldets befä- q
f
I nsAÅlloemeine Prensciceha JZaifino n t