deln så väl med alia andra länder, som med England, och derom kan ingen tvist ega rum, lika litet som om alla andra länders rätt, att likaväl som England drifva handel i de fem hamnarne. Deremot är, så vidt vi kunnat erfara, ingenting: bestämdt stadgadt, huruvida bestämmelserna för det sätt, hvarpå Engelsmännens handel skall be-: drifvas, äfven afser ala andra nationer. Dessa be-l: stämmelser innehålla nemligen, såsom afsammandraget nedanför synes, att Engelsmännen i hvarje handelshamn bör hålla en konsul, som öfvertar det förut åt honzkompaniet uppdragna ansvaret för engelska fartyg, samt i öfrigt utgör enl: medlande auktoritet mellan Engelsmän och Kine-l: ser. Frågan är nu, om andra nationer på lika sätt eza hålla konsuler och då detta väl knapt kan betviflas, huruvida anställandet af en sådan konsul är ett nödvändigt vilkor för handels bedrifvande, eller om den ena nationen kan drifval: sin handel genom en annan nations konsuler. Praxis lärer väl snart gifva utslag i denna fråga. Hvad sjelfva traktaten angår, måste man beundra dess enkelhet och den seger Engelsmännen deri vunnit öfver raånga fördomar, som ännu icke äro på långt när utrotade i Europa. Den inehåller följande stadganden: 4) Lotsar. Dessa skola mot betalning, som af engelske konsulerna i hvarje af de ö hamuarne efter billighet bestämmes, föra fartygen ut och in. 2) Tullbevakning. Kinesiska tullförvaltaren i hvarje hamn eger utse 4 å 2 tulltjenstemän, att bevaka ett infördt fartyg och derunder efter godtfinnande qvarblifva i sin båt eller å fartyget, alltid med vilkor att ej emottaza några sportler, hvarken af skepperen eller kommissionären. 3) Skeppares skyldighet att anmäla sig. Inom 224 timmar efter ankomsten skall skepparen begi!va sig till konsuln och aftemna sina skeppshandlingar, märkrullan, manifest o. s. v., vid 200 dol!lars bot. Uppvises falskt manifest eller börjas lossningen innan tillstånd erhållits, bötes 500 dollars och det lossade godset konfiskeras. Konsuln skall genast tillsända Wllförvaltaren skriftlig uppgift på fartygets lästetai och last, hvarefter tillstånd att lossa meddelas. 4) Fandeln emellan engelske och kinesiske köpmän. Engelske köpmän ega handla med hvilken kinesisk köpman som helst. De förbrytelser kinesiska köpmän i handel begå, beifras af kinesiska myndigheter efter lagarne, men engelske köpmännen må hålla sig till personen och icke åberopa de förra hongköpmännens gemensamma ansvarizhet. 53) Hamnumgälder. För hvarje inlöpande fartyg betalas i hamnumgälder 5 mace per ton i ett för allt och alla förr brukliga afgifter vid inoch utklareringen upphöra. 6) Tullafgifter. Dessa erläggas efter taviffen, utan allt tillägg, och skola alla tulloch hamnafgifter först erläggas, innan tillstånd att afsegla erhålles och skeppshandlingarne af konsuln återställas. 7) Tullbehandling sker i närvaro af en tolk från konsulns kansli, som meddelar uppgifterne, och den engelska köpmannen bör äfven hafva en person närvarande, så vida ban vill bevaka sin rätt. Nöjes ej köpmannen med tullvärdet, tillkallar han och tulltjenstemannen hvardera 2 eller 5 köpmän och hvad någon af dem högst för varan bjuder, bestämmes till tullvärde. Nöjes ej köpmannen åt taxon, så utser han och tulltjenstemannen hvardera lika många lådor eller kärl af varan som skall tageras, och dessa vägas först brutto och ta eras sedan, hvarefter tagan och det öfriga partiet bestämmes. Skulle detta oaktadt tvist yppas, eger köpmannen begära uppskof och innan dagen tilländagått vädja till konsuln, som vänder sig till tullförvaltaren och med honom uppgör saken. 8) Sättet för tullafgifternes erläggande. I hvarje af de 5 hamnarne utser tullförvaltarne vissa bankirer, som uppbära tullafgifterne och hvilkas qvitto å dem gäller. I afseende på myntsorterna må konsu!n med tullförvaltarn uppgöra, hvilka som böra i tullen emottagas och hvad agio i jemnförelse med syceesilfver må erläggas. 9) Mått, mål och vigt blifva desamma som hittills gällt vid tullkammaren i Canton och hvaraf likare skola finnas hos konsuln och tulltjenstemannen. 40) Lastbåtar skola vara oinskränkte till antalet och ej underkastade monopolium, utan köpmannen eger begagna hvad lastbåt han vill. Begår båtförare bedrägeri, beifras det af myndigheterna, men köpmannen är ock förpligtad attiakttaga nödig försigtighet. o 11) Omlastning. Uppstår nödvändighet af omlastning, pröfvas förhållandet af konsuln, som derpå lemnar certifikat, hvarefter tullförvaltarn utser en tjensteman att öfvervara omlastningen. Sker omlastning annorledes är det omlastade godset förbrutet.