j 47 — Diskussionerna mellan motsatta politiska på tier, angående statsförändringen i Grekland, fo går oupphörligt i de utländska tidningarne. F riktigt kraftstycke mot de stackars Grekerna, i förskrifvet utifrån, stod i Lördags att läsa i M nerva. Gumman fann väl icke för godt att a tyda hvarifrån hon bekommit detsamma, ut: blott att det var ,tyskt; men att döma eft den deri rådande hettan och den öfvermodiga tc nen, skulle vi tro att det inkommit från de beryktade Polska gränsen,: hvar och en tic ningsläsare vet hvad det vill säga. Det syne imedlertid skrifvet i brådskan och har derigenor råkat förråda rog mycken kossackvresighet, fö att göra effekt, om ej hos någon Böäjrare vi ölmuggen; men vi kunna sjelfve assistera med et par andra skrifvelser från samma håll, och myc ket mera städade; ty så snart man hinner sans sig, kan man äfven på den der gränsen var mycket artig, utan att ändå förneka sitt öfvermod det känna vi Svenskar a!ltför väl. Det kan dess utom icke vara annat än intressant för folken att inhemta huru så vigtiga händelser som den na bedömas af de maktägande kabinetterna ge nom deras organer, synnerligen när de, såsom vit detta tillfälle, låta ifvern förleda sig att låta de stora allmänheten titta litet längre in i deras in nersta planer, än de måhända egentligen hade å syftat. Vi anföra således åtminstone den ena a de omnämnda artiklarne in extenso, den har föl jande lydelse: ,Från Polska gränsen. Kejsar Nicolaus ha lemnat Warschau, och det förr än man -förmo. dade. Det är möjligt att grekiska revolutionen hvarom han redan hade fått underrättelse, påskyndade hans afresa. Det säges, att en del a de talrika trupper, som voro sammandragna til öfningsläger här, skola afgå till rikets södra provinser, emedan ställningen der blifvit allt mere betänklig. Ryssland -skall och kan fcke gilla de sednaste händelserna i Athen; det måste uppbjuda allt, för att återställa det hittills varande politiska tillståndet och får icke tillstädja det moraliska och fysiska tvång, under hvilket konung Otto sanktionerade tingens nya ordning. Det kan ej vara obekant för någon opartisk, att en grekisk konstitution vore en lekbåll för partierna, en anakronism, som ej kunde hafva annat än olycka till följd. Om Frankrike och England, det oaktadt, gilva sitt bifall åt detta politiska spektakel, hvilket de måhända sjelfva framkallat, em icke omedelbart, åtminstone medelbarligen; så kan detta endast ske i egennyttig afsigt. Frankrike skall använda allt, för att tillintetgöra Ryssarnes inflytande i Grekland, sedan detta icke lyckats i Turkiet och Syrien, och Englands diplomater fröjda sig sannolikt redan åt utsigten till en fri grekisk stat under engelskt skydd, lik de fria joniska öarna. Hvad form Orientens närmaste framtid än antager, så kunna allvarsamma kollisioner svårligen uteblifva, och Ryssland är kalladt att afgifva en afgörande röst. Rysslands storhet är till en del konstlad, liksom Britanniens, och beror på dess oafvisliga inflytelse på halfmånens herravälde i Europa och Asien; det måste allt mera utvidga sin makt i denna riktning, emedan det annars skulle förneka sig sjelft. Men Rysslands kraft beror också på absolutismen, som icke erkänner folkväldet under hvad form som helst, och aldraminst skall låta en konstitution lå rot söder om kambuniska bergskedjan, i det ögonblick, då norr om den allt förenar sig alt gå dess intressen till mötes och då största delen af befolkningen lefvat sig in i den tankan, att politisk befrielse endast kan komma från den prättrogne czaren. Under det allt arbetar det ryska inflytandet i händerna i Servien och Wallachiet samt nyligen i Bosnien och Moldau, under det Turkiets långsamma sjelfmord synbarligen genomgår sina sjukdomsstadier, skulle Petersburgska kabinettet ställa en fiende alldeles atanför sin dörr! Ryssland anser sig för en naturlig arfvinge till Balkan-halfön, för naturlig beskyddare af Grekland, som är dess religionsförvandt; alla heterogena förhållanden bära, enligt Jess äsigt, frön till sin död i sig, såsom konstlale skapelser. Också skall den ädle konung Otto rhålla sitt kraftigaste skydd från stränderna af Vewa, och skulle han tröttna vid att egna sin ;raft åt ett otacksamt folk, hvilket han redan offat sin ungdom: skulle han frivilligt afsäga sig n thron, som erbjuder mera törnen än rosor, så san Byssland ensamt gifva detta land en herrkare, hvilken, stark genom skyddet af dess vaen, förmår med framgång tygla och leda en hatfvild nation, och som är kallad att genom naturiga handelsvägar och ett lämpligt utbyte af prolukter undanrödja folkets fattigdom, hvilken alla Suropas uppoffringar ännu icke varit i stånd att ipphjelpa.n