skall hafva en fru, som aldrig visar sig, men son är ett underverk af skönhet. Vermont upptän des genast af brottslig nyfikenhet, och besluter at genom en fint oförskämdt intränga i Hr Torcy hemlighet och se hans fru. Då slutligen det prat samma sällskapet aflägsnar sig, för att frukoster med Lavignan, uppträda herr och fru Torcy. Askå daren får nu se, att hon är ingen annan än Eulali Pontois (fru Hjortsberg); men såsom sådan allde les okänd för sjelfva sin man, hvilken gifvi henne namnet Antonia. Deras bekantskap had skett i Schweitz vid ett tillfälle, då Torcy, pi resan förirrad i en ödemark, nedstörtat i en af grund och derur blifvit från döden räddad genor en flickas ankomst. Det var Eulalie, som då gicl ule för att kasta sig i sjön (se ofvan); men, häm mad i sitt företag vid åsynen af den nedstörtade först vill rädda den sköne resanden. Hon upp skjuter dag från dag sitt sjelfmord, för att vård: honom, som genom fallet blifvit sjuk och skadad Slutligen uppstår en stark kärlek emellan de begge älskvärde. Hon öfvergifver tanken att bära hanc på sig sjelf; men Torcy märker, att en förfärlig hemlighet dock hvilar öfver henne. Hon kan a ingenting förmås att säga honom hvad det är, elle ens hvem hon är. Han uppkallar henne då efter sin egen älskade mor; och hon sammanviges med honom under namnet Antonia. Imedlertid ankomne till Paris, blir det för dem en sorglig nödvändighet, att lefva så mysteriöst, som Vi känna. Det värsta är, att Torcy plågas af så många fu. rier: han vet icke hvad han skall tänka Om sin hustru. Hon är alldeles obeveklig uti, att ej förtro honom sin hemlighet. Af flera utrop, som