skall hafva en fru, som aldrig visar sig, men son
är ett underverk af skönhet. Vermont upptän
des genast af brottslig nyfikenhet, och besluter at
genom en fint oförskämdt intränga i Hr Torcy
hemlighet och se hans fru. Då slutligen det prat
samma sällskapet aflägsnar sig, för att frukoster
med Lavignan, uppträda herr och fru Torcy. Askå
daren får nu se, att hon är ingen annan än Eulali
Pontois (fru Hjortsberg); men såsom sådan allde
les okänd för sjelfva sin man, hvilken gifvi
henne namnet Antonia. Deras bekantskap had
skett i Schweitz vid ett tillfälle, då Torcy, pi
resan förirrad i en ödemark, nedstörtat i en af
grund och derur blifvit från döden räddad genor
en flickas ankomst. Det var Eulalie, som då gicl
ule för att kasta sig i sjön (se ofvan); men, häm
mad i sitt företag vid åsynen af den nedstörtade
först vill rädda den sköne resanden. Hon upp
skjuter dag från dag sitt sjelfmord, för att vård:
honom, som genom fallet blifvit sjuk och skadad
Slutligen uppstår en stark kärlek emellan de begge
älskvärde. Hon öfvergifver tanken att bära hanc
på sig sjelf; men Torcy märker, att en förfärlig
hemlighet dock hvilar öfver henne. Hon kan a
ingenting förmås att säga honom hvad det är, elle
ens hvem hon är. Han uppkallar henne då efter
sin egen älskade mor; och hon sammanviges med
honom under namnet Antonia. Imedlertid an-
komne till Paris, blir det för dem en sorglig nöd-
vändighet, att lefva så mysteriöst, som Vi känna.
Det värsta är, att Torcy plågas af så många fu.
rier: han vet icke hvad han skall tänka Om sin
hustru. Hon är alldeles obeveklig uti, att ej för-
tro honom sin hemlighet. Af flera utrop, som