deln så väl med alia andra länder, som med Eng-
land, och derom kan ingen tvist ega rum, lika li-
tet som om alla andra länders rätt, att likaväl
som England drifva handel i de fem hamnarne.
Deremot är, så vidt vi kunnat erfara, ingenting:
bestämdt stadgadt, huruvida bestämmelserna för
det sätt, hvarpå Engelsmännens handel skall be-:
drifvas, äfven afser ala andra nationer. Dessa be-l:
stämmelser innehålla nemligen, såsom afsamman-
draget nedanför synes, att Engelsmännen i hvarje
handelshamn bör hålla en konsul, som öfver-
tar det förut åt honzkompaniet uppdragna ansva-
ret för engelska fartyg, samt i öfrigt utgör enl:
medlande auktoritet mellan Engelsmän och Kine-l:
ser. Frågan är nu, om andra nationer på lika
sätt eza hålla konsuler och då detta väl knapt
kan betviflas, huruvida anställandet af en sådan
konsul är ett nödvändigt vilkor för handels be-
drifvande, eller om den ena nationen kan drifval:
sin handel genom en annan nations konsuler. Pra-
xis lärer väl snart gifva utslag i denna fråga.
Hvad sjelfva traktaten angår, måste man beun-
dra dess enkelhet och den seger Engelsmännen
deri vunnit öfver raånga fördomar, som ännu icke
äro på långt när utrotade i Europa. Den inehål-
ler följande stadganden:
4) Lotsar. Dessa skola mot betalning, som af
engelske konsulerna i hvarje af de ö hamuarne
efter billighet bestämmes, föra fartygen ut och in.
2) Tullbevakning. Kinesiska tullförvaltaren i
hvarje hamn eger utse 4 å 2 tulltjenstemän, att
bevaka ett infördt fartyg och derunder efter godt-
finnande qvarblifva i sin båt eller å fartyget, all-
tid med vilkor att ej emottaza några sportler,
hvarken af skepperen eller kommissionären.
3) Skeppares skyldighet att anmäla sig. Inom
224 timmar efter ankomsten skall skepparen begi!-
va sig till konsuln och aftemna sina skeppshand-
lingar, märkrullan, manifest o. s. v., vid 200 dol!-
lars bot. Uppvises falskt manifest eller börjas
lossningen innan tillstånd erhållits, bötes 500 dol-
lars och det lossade godset konfiskeras. Konsuln
skall genast tillsända Wllförvaltaren skriftlig upp-
gift på fartygets lästetai och last, hvarefter tillstånd
att lossa meddelas.
4) Fandeln emellan engelske och kinesiske köp-
män. Engelske köpmän ega handla med hvilken
kinesisk köpman som helst. De förbrytelser ki-
nesiska köpmän i handel begå, beifras af kinesi-
ska myndigheter efter lagarne, men engelske köp-
männen må hålla sig till personen och icke åbe-
ropa de förra hongköpmännens gemensamma an-
svarizhet.
53) Hamnumgälder. För hvarje inlöpande far-
tyg betalas i hamnumgälder 5 mace per ton i ett
för allt och alla förr brukliga afgifter vid in- och
utklareringen upphöra.
6) Tullafgifter. Dessa erläggas efter taviffen,
utan allt tillägg, och skola alla tull- och hamnaf-
gifter först erläggas, innan tillstånd att afsegla er-
hålles och skeppshandlingarne af konsuln åter-
ställas.
7) Tullbehandling sker i närvaro af en tolk från
konsulns kansli, som meddelar uppgifterne, och
den engelska köpmannen bör äfven hafva en per-
son närvarande, så vida ban vill bevaka sin rätt.
Nöjes ej köpmannen med tullvärdet, tillkallar han
och tulltjenstemannen hvardera 2 eller 5 köpmän
och hvad någon af dem högst för varan bjuder,
bestämmes till tullvärde. Nöjes ej köpmannen åt
taxon, så utser han och tulltjenstemannen hvar-
dera lika många lådor eller kärl af varan som skall
tageras, och dessa vägas först brutto och ta eras
sedan, hvarefter tagan och det öfriga partiet be-
stämmes. Skulle detta oaktadt tvist yppas, eger
köpmannen begära uppskof och innan dagen till-
ändagått vädja till konsuln, som vänder sig till
tullförvaltaren och med honom uppgör saken.
8) Sättet för tullafgifternes erläggande. I hvar-
je af de 5 hamnarne utser tullförvaltarne vissa ban-
kirer, som uppbära tullafgifterne och hvilkas qvit-
to å dem gäller. I afseende på myntsorterna må
konsu!n med tullförvaltarn uppgöra, hvilka som
böra i tullen emottagas och hvad agio i jemnfö-
relse med syceesilfver må erläggas.
9) Mått, mål och vigt blifva desamma som hit-
tills gällt vid tullkammaren i Canton och hvaraf
likare skola finnas hos konsuln och tulltjenste-
mannen.
40) Lastbåtar skola vara oinskränkte till anta-
let och ej underkastade monopolium, utan köp-
mannen eger begagna hvad lastbåt han vill. Be-
går båtförare bedrägeri, beifras det af myndighe-
terna, men köpmannen är ock förpligtad attiakt-
taga nödig försigtighet. o
11) Omlastning. Uppstår nödvändighet af om-
lastning, pröfvas förhållandet af konsuln, som der-
på lemnar certifikat, hvarefter tullförvaltarn ut-
ser en tjensteman att öfvervara omlastningen. Sker
omlastning annorledes är det omlastade godset för-
brutet.