föreningar.
Hr 4. Retzius afgaf en berättelse öfver en af K.
Vet. Aked. i Berlin belönt och utgifven prisskrift
Entwickelungsgeschichte des Kaninchen Eies von T.
I. W. Bischoff. Förf. hade riktat denna del af ve-
tenskapen med en mängd högst vigtiga upptäckter rö-
rande äggets första bildning och talrika metamorpho-
ser. Han bar bland annat visat, att ifrågavarande
del först består af en cell, innehållande en kärnkropp,
och denna åter bestående af smärre kärndelar. Cel-
len är Purkinges blåsa och kärnkroppen den Vag-
nerska cier fröfläcken. Det är denna sednare som
innehåller grundmaterialet för Embryots bildning, och
Purkinges blåsa har för bestämmelse att konservera
detta material för dess följande vigtiga ändamål. Det
egentliga ägget är en ytterligare kapsel utomkring
dessa, som innebåller gulan, hvilken äter är ämnad
att ytterlisare lemna material för byggnaden. Vid
utvecklingens fortgång försvinner Purkinges blåsa;
fröfläcken delar sig och omgifves af 2:ne nya celler.
Vid samma tid förses gulan med cilier och börjar ro-!
tera. Deorefter deiar den sig i 2:ne ovala celler, som
hvardera innehåller en del a? fröfläcken, dessa i 4, 8,
46, 52 0. s. Vv, efter samma proportion i jemn num-
merföljd, men så att hvarje cell förses med en kärna,
som hemtas från de små kärnkropparna i fröfläcken.
De celler, som härvid uppstå, lägga sig utefter insi-
dan af skalet och bildar der först en, sedan två och
äfven en tredje hinna. Af dessa hinnor bildas, af den
4:sta nerfsystemet, skelettet, musklerne, huden; af det
2:dra magen och tarmkanalen d. v. s. matsmältnings-
redskapen: af det 3:dje, som ligger emellan de nyss-
nämnda, bildas blodet, med ådersystemet och hjertat.
Ref. tillade ännu mycket, som här vore alltför vidlyf-
tigt att anföra.
Hr Wahlberg öfverlemnade de växtmålningar, som
pyssförflutna sommar blifvit utförda af artisten C. O.
Cardon under ledning af professor Fries.
Hr Wahlberg redogjorde vidare för en afhandling
af herrar Bravais och Martins: Recherches sur la
croissance du Pin sylvestre dans le Nord de PEuro-
pe,. Observationer hade blifvit anställde vid Kaa-
fjorden, Pello, Gefle, Halle och Hagenau nära Stras-
burg, cech hufvudresultatet af de genom mathbematisk
kalkul bestämda förhållanderna var, att tallens till-
växt i höjd och i stammens tjocklek skedde betydligt
Jångsammare i de nordligare än i de sydligare orter-
na, årsringarne voro i norden tunnare och veden hår-
dare men föga elastisk, i södern t. ex, vid Halle och
Hagenau, tjocka med lös och föga varaktig ved, men
i medtersta Sverge, såsom vid Gefle, der ringarnes
tjocklek var medelreåttig, beranns veden mest elastisk
och af tillräcklig hårdhet, samt således tjenligast til
virke. Variationer i årsringarnes tjocklek visa sig
störst i trädens ungdom, och den excentricitet, som
då förmärkes, fortfar alltjomnt under trädens tillväxt.
Härefter meddelade herr Wahlberg några Entome-
logiska iakttagelser under förflutna sommar på en resa
i Luleå Lappmark, i sällskap med professor Boheman
samt herrar Löwenhjelm och Andersson, hufvyudsakli-
gen rörande de insekter, som lefva inuti renarnes
kropp.
Redan vid ett föregående tillfälle hade herr Woahl-
berg meddelat akademien den observation, han haft
tillfälle göra på en af honom för några år sedan i
Sverge upptäckt Sydeuropeisk Trollsländeart Libellula
Olympia, att nemligen bland ett stort antal normalt
utbildade hanar och honor några få honor träffades,
hvilka antagit hanens färgteckning, och att han för-
modade denna omständighet stå i något sammanhang
med någon missbildning af ovarierne, hvarigenom des-
sa honor voro sterila. En bekräftelse på denna åsigt
hade han vunnit, då han nu haft t.lfälle se tvenne
honor al Cordulia arctica, en annan trollslända, hvil-
ka, jemte det de egde en kolorit, närmande sig ha-
nens, äfven i det närmaste erhållit hans form af ab-
domen, som det syntes, till följe af ovariernes bristan-
de utveckling. Ett likartadt förhållande tyckes såle-
des finnas hos insekterna med det man redan länge
känt hos Orrfoglarne, bland hvilka honor stundom
förekomma, hvilka, genom äggstockarnes borttvinande,
blifvit sterila, och då antaga hanens drägt.
Hr Wchlberg framställde bärefter några högst in-
tressanta iakttagelser, beträffande de i Norden så tal-
rika myggorna. Ingen resande har återvändt frän den
högre Norden, utan att vid dessa djur bafva fästat nå-
gon uppmärksamhet. Att myggorna der äro ymni-
gare och genom sin mängd plågsammare, än i andra
delar af Sverge, eger sin orsak i det öfverflöd af träsk
och myror, som i Lappmarken finnes. Dessa djur
undergå uemligen sin förvandling i stillastående vat-
ten. Man är van att anse myggorna såsom uteslu-
tande blodsugande djur, och det synes då nästan oför-
klarligt, hvarifrån de kunna hemta tillräcklig näring,
oaktadt menniskorna, däggdjuren och till och med
foglarne af dem öfverböljas. Mean måste dock taga
i betraktande dels att af myggorna liksom af alla
blodsugande eller stickande insekter, endast honorna
såra och nära sig af blod, under det de oskadliga ha-
narne uppsupa blommornas sockersaft, dels att äfven
honorna njuta detta sednare näringsämne, då blod
fattas, och att sannolikt största antalet af dem deraf
lefver.
De till myggornas afdelning börande insekter, som
i Lappmarken funnos serdeles besvärlige, tillhöra 53:e
serskilda slägten, nemligen det egentliga så kallade
myggslägtet Culex, Knotten Simulia och Svidknotten
Ceralopogan. Myggornas stygn smärta mera för ögon
blicket men Knotten förorsaka kulor, som längre oroa.
Dessa sednare äro äfven talrikare. I några tag upp-
uppfylldes håfvens botten till den grad af dem, att!
flera händer deraf kunde utösas. Knotten besvära ej
i boningsrummen, och om de tillfälligtvis komma in,
samla de sig på fönsterrutorna. — Deremot uppsöka
flera af de egentliga myggorna med ovanlig skicklighet
de minsta öppningar, för att intränga i husen, der
de, serdeles under natten, utan skonsamhet anfalla.
Framför allt tränga de genom spjellen, om dessa ej
äro dess noggrannare tillslutna, och stå de öppna, ser
man, huru stora Myggskaror nedsänka sig genom skor-
stenen. Af Culex träffades 3:e arter i betydligare
mängd, nemligen C. Canlans, som sårar starkast, men
endast oroar ute, Samt C. pipiens och NeMOrosus,
hvilka voro de vanliga i rummen. Af Simulia syntes
S. Teplans och nana allmännast, liksom af Cerato-
pogon, C. pulicaris.
Slutligen fästade Hr Wahlberg uppmärksamheten
på ett, redan sistlidne år inför akademien framstäldt
Zmna NEMIIPNR då avartahrarada Aitlroene cardales iNn-