klagar, att dessa dock derigenom sakna sin rikedom
och stadga? MHvadan denna vidskepelse för främmande
bildning, denna vantro på främmande gudar, jemte
otro på vår egen andes skapelse? Förtjenar det icke
något förtroende och ömhet detta fattiga Sverge, som
af sina lärde så föraktas att dessa lefva sina gladaste
stunder i Grekland och Rom, lem nande land och folk
derhän? Vända de sina blickar till oss och här se
något utmärkt, genast föreställa de sig, att allt sådant
är hemskickadt från dem. Så äro vi förskjutne af
dem oss leda skulle! Men förfalla vi till ytlighet,
till onationalitet, till dyrkan af fraser; glömma vi
de första begreppen i både allmän och svensk sam:
hällslära och hyfsning, då är det desse våre upp-
fostrare, som förebrå oss våra tel, och i synnerhet
att vi icke äro svenske. Men huru gjorde Greker
och Romare för att blifva nationelle? Jo, deras bild-
ning satt icke med deras käraste tankar och känslor
vänd åt Egypten och Indies, utan var vänd åt eget
land och eget folk, ehuru denna bildning var lika
mycket ett arf från dessa länder, som vår är från
Grekland och Rom. Besynnerligt! Vi skola vända
oss bort från oss sjelfve företrädesvis bygga vår bild
ning på Grekers och Romares, börja med deras språk
i vår skola, m. m.: men de — våra mönster — gingo
så föga grundligt tillväga, att de rätt och slätt be-
gynte med modersmålet, utan att uti sina skolor in-
andas kraft, ljus och värme, från hieroglyferna och
sanskrit! I synnerhet voro Grekerne vanlottade, som
icke lärde sig latin. Plato och Alexander hade tro-
ligen aldrig hört omtalas detta språk.n I50