att -inlöpa i Piräus och längre tid der blifva sta:
tioneradt. Om invåharne i Athen i allmänhet
häraf lofva sig goda frukter, så öfverlemna sig
särskildt äfven köpmännen åt den förhoppningen,
att sedan först den politiska misstämningen gått
öfver och sakernes närvarande ställning blifvit
fullkomligt betryggad, rörelsen, som nu är ganska
nedtryckt, skall åter lifvas; hvartill äfven god an-
ledning förefinnes.n f
Till berättelsen om uppträdena i palatset, un-
der revolutionen, förtjenar tilläggas ett yttrande,
som konung Otto skall hafva haft till de främ-
mande ministrarne, sedan han undertecknat de
honom förelagda ordonnanserna. Han skall nem-:
ligen då hafva tilltalat dem sålunda: Mine her-!
rar! J voren vittnen till denna dagens uppträde.
Mitt bemödande har hittills varit, att sörja för
Greklands bästa; men innan jag kunde uppnå
detta mål, blef mitt verk förstördt genom främ-
mande inflytande. Jag vill icke för närvarande
undersöka hvarifrån denna rörelse kommer, men
förbehåller mig att framdeles göra det. Under
dessa förhållanden kan jag icke längre regera, och
skall aldrig hålla de vilkor, som blifvit mig af-
tvungna (Ill). Jag nedlägger derföre spira ochi
krona i edra händer, och det tillhör eder nu att
draga försorg om landets bästa, På enträgna
böner och föreställningar af ryske ministern sam-
tyckte konungen slutligen att stanna qvar vid
styret så länge, tilldess de stora makterna fått
tid att vidtaga nödiga åtgärder.
Från Ancona skrifves, att konung Otto med mot-
ovilja skickar sig i sin när varandeställning, och
skall hafva beslutit att nedlägga grekiska kronan,
i fall han icke kommer alt spela någon annan
roll än den af en skuggkonung, såsom han ut-
trycker sig.
Såsom bevis på den ytterliga hätskhet, med
hvilken det bäjerska anhanget betraktar händel-
serna i Athen, kan anföras, att ett yttrande, som
Kalergis haft till konungen, revolutionsnatten, i
ett bref från Minchen karakteriseras såsom pskam-
löst. Och dock yttrade Kalergis ingenting annat
än följande: Sire! Sedan 40 år försmäkta vi un-
der tyngden af det bäjerska härraväldet, och
kunna icke komma till frihet. - Det förolämpade
folket fordrar derföre genom mig omsider en
grundlag, som garanterar dess frihet. Hvad fin-
nes i dessa ord som icke är ren sanning, och
dertill med uttryckt på ett ganska hofsamt språk?
— Uti Deutsche Allzem. Zeitung läser man
följande intressamta reflexioner i anledning af Gre-
kiska händelserna:
Äfven i anledning af statshvälfningen i Athen
har man bört upprepas den bekanta frasen, att
folket ej är moget för någon konstitutionell sty-
relse. Denna fras visar sig verkligen som ett
lyckligt påhitt af absolutismens sakförare, då den
efter så mycket bruk ännu ej blifvit uttnött. Men
orsaken är förmodligen ej annan än den, att mäng-
den af deras åhörare aldrig vårdat sig att under-
söka, om satsen har någon grund eller icke vid
något tillfälle. Man borde väl först fråga hvad
som här menas med konstitution och med mog-
nad. Hela folkmassan är sannolikt ingenstädes
mogen till omedelbart deltagande i statsbestyren;
icke en gång till den insigt deri, som förutsättes
för deras rigtiga bedömande. Samma konstitution
passar icke hvar som helst, och ett folk kan
stundom vara ganska moget för en viss konstitu-
tion, utan att derföre vara det för en annan, som
öfverensstämmer mindre med dess nationallynne.
Hela föreställningen om mognad för friheten, li-
kasom hela den dermed sammanhängande åsigten
af ett slags trappa, uppför hvilken folken små-
ningom skulle släppas i mån af sin större utbild-
ning, eller ungefär som när skolgossar uppflyttas
ur en klass i en annan, är för öfrigt i mångfal-
diga hänseenden både ytlig och skef. Den kon-
stilutionella statens id — eller ideen om med-
verkan af andra medborgare än endast embetsmän,
vid vården öfver samhällets angelägenheter, äfven
de högsta, — låter tillämpa sig öfverallt: det
ges visst icke något folk som är så rått, att det
icke inom sig hyser män som kunna användas för
ett konstitutionellt system; allenast tillfälle gifves
att upptäcka dem. För utbildandet af skicklig-
heten dertill hos flera är, i detta fall som i så
många andra, praktiken den bästa lärmästaren.
Vi tvifla således icke att Grekiska folket är fullt
ut så moget som det Franska för ett konstitu-
tionellt system, i synnerhet som Grekerne i all-
mänhet äro ganska goda bufvuden och deras an-
lag för enthusiasm svarar mot deras utmärkta för-
stånd.
Den svåraste betänkligheten i afseende på fram-
gången. af Greklands politiska ombildning ligger
således icke i folkets brist på mognad. Men väl
kan man ha mycket att frukta för det konstitu-
tionella- Greklands framtid, i fall det skulle be-;
kräfta sis. att England och Ryssland haftsin hand: