i år deremot förstnämnda exemplar. Huru härmed rätteligen sig förhåller, kan lätt upplysas, om herr advokatfiskalen, som redan hos Käm nersrätten företett sina principalers exemplar, jemväl framlemnar det, som bör tillhöra mina principaler, tillika med sjelfva köpekontraktet. Imedlertid vidhålles påståendet äfven i denna punkt, dock i den säkra förboppning, att Kämnersrätten, genom bifall till de 2:ne första stämningspunkterna, ej skall behöfva att pröfva den tredje. Uti 4:de stämningspunkten hafva mina principaler yrkat, att vederparterne måtte åläggas att genast utlemna alla böcker rörande den af Eric Dybeck idkade sockerbruksiörelse, samt alla andra original-handlingar. Såsom skäl för detta påstående har blifvit anfördt, att mina principaler, i saknad af dessa böcker och handlingar, ännu ej kommit i tillfälle att erhålla någon fullständig kännedom om sina rättigheter och boets verkliga tillstånd, samt att erfara till hvad belopp Eric Dybeck vid den tid, då Christian satte sig i besittning af Erics hela förmögenhet, egde dels kontanta penningar, dels ock utestående fordringar, som ej härledde sig från utborgadt socker och sirup; hvarjemte uti denna punkt tillika blifvit yrkadt, att vederparterne mätte åläggas lemna redovisning för ofvanberörde kontanta medel och fordringar i sammanhang med Eric Dybecks öfriga egendom. Enligt herr advokatfiskalen Staaffs förmenande, skulle denna stämningspunkt hafva af sig sjelf förfallit, till följd af den vederläggning, han emot första och andra stämningspunkterna framställt, för att styrka giltigheten af förutnämnda köpeafhandlingar. Äfven om dessa afbandlingar hade, hvad de på sätt jag här ofvan ådagalagt icke äro, varit lagligen afslutade, så är det dock väl klart, att Christian Dybeck och hans arfvingar icke genom dessa afhandlingar kunde förvärfva större eller annan rätt, än den, som genom afhandlingarne bestämmes. Då nu afhandlingen om den lösa egendomen icke innehåller, att några andra af Eric Dybecks fordringar blifvit på Christian Dybeck öfverlåtna, än dem han egde för utborgadt socker och sirup, så måste väl häraf tydligen följa, att Christian Dybeck icke varit berättigad att, såsom ban gjort, äfven sätta sig i besittning, ej allenast af alla de fordringar, Eric Dybeek för öfrigt kunde ega, utan äfven af de uti kassan befintlige kontanta medlen; och någon tillförlitlig kännedom om, till hvad belopp Eric Dybeck vid den ifrågavarande tiden egt så beskaffade fordringar och kontanta medel, icke kan inhemtas annorledes än af böckerna, måste det obestridligen hafva varit vederparternes ovilkorliga pligt, att genast efter det mina principaler blifvit för Eric Dybecks laglige arfvingar förklarade, lemna dem tillgång till samma böcker och såmedelst sätta dem i tillfälle att erhå:la tillförlitlig kännedom om boets verkliga tillstånd, äfven om dessa böcker hade uti köpeafhandlingen varit upptagne såsom till Christian Dybeck försålde. Nu deremot, då ifrågavavande böcker, kontanta medel och öfrige utestående fordringar, icke ens med ett enda ord uti köpeafhandlingen omnämnas, måste vederparternes åtgärd att, sådant oaktadt, undanhäl!a böckerne och såmedelst beröfva mina principaler möjligheten att vinna säker kännedom om boets verkliga tillstånd, otvifvelaktigt vara ett af de mest sällsamma och djerfva försök, som någonsin i den vägen blifvit gjorde; och, ehuru det ej kan tillvitas fru Aspelin och hennes barn att hafva tagit någon del uti upprättandet af oftanämnde afhandlingar, qvarstår dock för deras egen räkning försöket med böckernes undanhållande, såsom ett uppenbart medel att få verkan af dessa olagliga afhandlingar utsträckt ännu längre än till och med Christian Dybeck sjelf vid deras unpprättande synes hafva åsyftat. I den säkra öfvertygelsen att vederparterne icke länge skola kunna lyckas uti detta sitt försök, får jag, under förnyande af stämningspäståendet, äfven i denna del ödmjukeligen yrka, att vederparterne måtte preliminariter vid ett verksamt vite blifva ålagde, att genast utlemna oftanämnde böcker och originalhandlingar, samt att derefter aflemna fullständig redovisning för all Eric Dybecks egendom; och får jag i sammanhang härmed nu bifoga styrkte afskrifter af de ifrån enkefru Aspelin erhållne konto kuranträkningar, på det att de derutiafförde poster måtte blifva med verifikationer till sin behörighet styrkte, i de delar sådant ej redan skett. I afseende på sista stämningspunkten, innefattande påstående om vederparternes förpligtande att ej allenast till mine principaler utlemna det af Eric Dybeck till deras förmån upprättade testamente, hvilket grosshandlaren Aspelin uti justitiekollegium i original utqvitterat, utan äfven plikta för det de underlåtit att testamentet vid bouppteckningen uppgifva, hos vederparternes ombud endast anmärkt, att det borde få tagas för gifvet, det grosshandlaren Aspelin, efter att hafva i justitiekollegium utqvilterat testamentet, återstält detsamma åt fullmagtsgifvaren. Att grosshandlaren Aspelin, efter fullbordandet af en så kinkig och ansvarsfull handling, som den, att på grund af en obevittnad fullmakt, utbegära och qvittera ett uti justitiekollegii förvar deponeradttestamente, som, enligt testators derå tecknade förordnande, ej fick öppnas annorstädes, än inför justitiekollegium, skulle hafva utan qvitto till Eric Dybeck återlemnat testamentet, saknas till och med skymten af sannolikhet, och likaså att vederparterne, derest ett sådant qvitto funnits, skulle bafva underlåtit att taga vara på ctt så vigtigt dokument. Då, af hvad nu anfördt är, sig tydligen visar, det bindande omständigheter och liknelser äro emot vederparterne, får jag, under åberopande af 3514 i 47 kap. R. B., vördsammeligen yrka, att vederparterne måtte åläggas att med ed styrka, det de ej innehat eller egt kännedom om hvarest det ifrågavarande originaltestamentet, efter grosshandlaren Aspelin detsamma uti justitiekollegium utqvitterat, funnits förvaradt; och att; derest de åt denna ed brista, de måtte ådömas den plikt, som lagen för undandöljande af testamente bestämmer. Hr advokatfiskalen Staaff slutar sin försvarsskrift med ett försök att visa, det den vinst, som Christian Dybeck genom förutnämnde afhandlingar förskaffat sig, icke varit särdeles stor, utan endast utgjort en skälig och billig erkänsla å Erics sida, och således kunnat af Christian med godt samvete emottagas. För antagandet af uppgiften derom, att Eric By-. beck skulle haft för afsigt att uttrycka sin erkänsla för brodren Christian och att han af sådan anledning upprättat de ifrågavarande afhandlingarne, möter likväl det hinder, att Eric Dybeck, på sätt förut nämnt är, d. 26 Juni 4828, i rak motsatts härtill inför åomstol högtid!igen förklarat sin yttersta vilja Yara, att all hans ecendom. Så väl dan läsa sam den fasta. fl!