i år deremot förstnämnda exemplar.
Huru härmed rätteligen sig förhåller, kan lätt upp-
lysas, om herr advokatfiskalen, som redan hos Käm
nersrätten företett sina principalers exemplar, jemväl
framlemnar det, som bör tillhöra mina principaler, til-
lika med sjelfva köpekontraktet.
Imedlertid vidhålles påståendet äfven i denna punkt,
dock i den säkra förboppning, att Kämnersrätten, ge-
nom bifall till de 2:ne första stämningspunkterna, ej
skall behöfva att pröfva den tredje.
Uti 4:de stämningspunkten hafva mina principaler
yrkat, att vederparterne måtte åläggas att genast ut-
lemna alla böcker rörande den af Eric Dybeck idka-
de sockerbruksiörelse, samt alla andra original-hand-
lingar.
Såsom skäl för detta påstående har blifvit anfördt,
att mina principaler, i saknad af dessa böcker och
handlingar, ännu ej kommit i tillfälle att erhålla nå-
gon fullständig kännedom om sina rättigheter och
boets verkliga tillstånd, samt att erfara till hvad be-
lopp Eric Dybeck vid den tid, då Christian satte sig
i besittning af Erics hela förmögenhet, egde dels kon-
tanta penningar, dels ock utestående fordringar, som
ej härledde sig från utborgadt socker och sirup; hvar-
jemte uti denna punkt tillika blifvit yrkadt, att ve-
derparterne mätte åläggas lemna redovisning för of-
vanberörde kontanta medel och fordringar i samman-
hang med Eric Dybecks öfriga egendom.
Enligt herr advokatfiskalen Staaffs förmenande, skulle
denna stämningspunkt hafva af sig sjelf förfallit, till
följd af den vederläggning, han emot första och andra
stämningspunkterna framställt, för att styrka giltighe-
ten af förutnämnda köpeafhandlingar.
Äfven om dessa afbandlingar hade, hvad de på sätt
jag här ofvan ådagalagt icke äro, varit lagligen afslu-
tade, så är det dock väl klart, att Christian Dybeck
och hans arfvingar icke genom dessa afhandlingar
kunde förvärfva större eller annan rätt, än den, som
genom afhandlingarne bestämmes.
Då nu afhandlingen om den lösa egendomen icke
innehåller, att några andra af Eric Dybecks fordrin-
gar blifvit på Christian Dybeck öfverlåtna, än dem
han egde för utborgadt socker och sirup, så måste
väl häraf tydligen följa, att Christian Dybeck icke va-
rit berättigad att, såsom ban gjort, äfven sätta sig i
besittning, ej allenast af alla de fordringar, Eric Dy-
beek för öfrigt kunde ega, utan äfven af de uti kas-
san befintlige kontanta medlen; och någon tillförlitlig
kännedom om, till hvad belopp Eric Dybeck vid den
ifrågavarande tiden egt så beskaffade fordringar och
kontanta medel, icke kan inhemtas annorledes än af
böckerna, måste det obestridligen hafva varit veder-
parternes ovilkorliga pligt, att genast efter det mina
principaler blifvit för Eric Dybecks laglige arfvingar
förklarade, lemna dem tillgång till samma böcker och
såmedelst sätta dem i tillfälle att erhå:la tillförlitlig
kännedom om boets verkliga tillstånd, äfven om dessa
böcker hade uti köpeafhandlingen varit upptagne så-
som till Christian Dybeck försålde.
Nu deremot, då ifrågavavande böcker, kontanta me-
del och öfrige utestående fordringar, icke ens med ett
enda ord uti köpeafhandlingen omnämnas, måste ve-
derparternes åtgärd att, sådant oaktadt, undanhäl!a
böckerne och såmedelst beröfva mina principaler möj-
ligheten att vinna säker kännedom om boets verkliga
tillstånd, otvifvelaktigt vara ett af de mest sällsamma
och djerfva försök, som någonsin i den vägen blifvit
gjorde; och, ehuru det ej kan tillvitas fru Aspelin och
hennes barn att hafva tagit någon del uti upprättan-
det af oftanämnde afhandlingar, qvarstår dock för de-
ras egen räkning försöket med böckernes undanhål-
lande, såsom ett uppenbart medel att få verkan af
dessa olagliga afhandlingar utsträckt ännu längre än
till och med Christian Dybeck sjelf vid deras unpprät-
tande synes hafva åsyftat. I den säkra öfvertygelsen
att vederparterne icke länge skola kunna lyckas uti
detta sitt försök, får jag, under förnyande af stäm-
ningspäståendet, äfven i denna del ödmjukeligen yrka,
att vederparterne måtte preliminariter vid ett verk-
samt vite blifva ålagde, att genast utlemna oftanämn-
de böcker och originalhandlingar, samt att derefter
aflemna fullständig redovisning för all Eric Dybecks
egendom; och får jag i sammanhang härmed nu bifo-
ga styrkte afskrifter af de ifrån enkefru Aspelin er-
hållne konto kuranträkningar, på det att de derutiaf-
förde poster måtte blifva med verifikationer till sin
behörighet styrkte, i de delar sådant ej redan skett.
I afseende på sista stämningspunkten, innefattande
påstående om vederparternes förpligtande att ej alle-
nast till mine principaler utlemna det af Eric Dybeck
till deras förmån upprättade testamente, hvilket gross-
handlaren Aspelin uti justitiekollegium i original ut-
qvitterat, utan äfven plikta för det de underlåtit att
testamentet vid bouppteckningen uppgifva, hos veder-
parternes ombud endast anmärkt, att det borde få ta-
gas för gifvet, det grosshandlaren Aspelin, efter att
hafva i justitiekollegium utqvilterat testamentet, åter-
stält detsamma åt fullmagtsgifvaren.
Att grosshandlaren Aspelin, efter fullbordandet af
en så kinkig och ansvarsfull handling, som den, att
på grund af en obevittnad fullmakt, utbegära och
qvittera ett uti justitiekollegii förvar deponeradtte-
stamente, som, enligt testators derå tecknade förord-
nande, ej fick öppnas annorstädes, än inför justitie-
kollegium, skulle hafva utan qvitto till Eric Dybeck
återlemnat testamentet, saknas till och med skymten
af sannolikhet, och likaså att vederparterne, derest
ett sådant qvitto funnits, skulle bafva underlåtit att
taga vara på ctt så vigtigt dokument.
Då, af hvad nu anfördt är, sig tydligen visar, det
bindande omständigheter och liknelser äro emot ve-
derparterne, får jag, under åberopande af 3514 i 47
kap. R. B., vördsammeligen yrka, att vederparterne
måtte åläggas att med ed styrka, det de ej innehat
eller egt kännedom om hvarest det ifrågavarande ori-
ginaltestamentet, efter grosshandlaren Aspelin detsam-
ma uti justitiekollegium utqvitterat, funnits förvaradt;
och att; derest de åt denna ed brista, de måtte å-
dömas den plikt, som lagen för undandöljande af te-
stamente bestämmer.
Hr advokatfiskalen Staaff slutar sin försvarsskrift
med ett försök att visa, det den vinst, som Christian
Dybeck genom förutnämnde afhandlingar förskaffat sig,
icke varit särdeles stor, utan endast utgjort en skälig
och billig erkänsla å Erics sida, och således kunnat
af Christian med godt samvete emottagas.
För antagandet af uppgiften derom, att Eric By-.
beck skulle haft för afsigt att uttrycka sin erkänsla
för brodren Christian och att han af sådan anledning
upprättat de ifrågavarande afhandlingarne, möter lik-
väl det hinder, att Eric Dybeck, på sätt förut nämnt
är, d. 26 Juni 4828, i rak motsatts härtill inför åom-
stol högtid!igen förklarat sin yttersta vilja Yara, att
all hans ecendom. Så väl dan läsa sam den fasta. fl!