val till 108 7, a 103, men 1 Uktober och NovemyYet
månad måste den åter nödvändigt falla.
— Tidskriften Freys sednast utkomna (4:de
häfte innehåller en antiqvarisk afhandling, under
tecknad med signaturen P., hvilken hvar och el
i Upsalalitteraturen någorlunda bevandrad har si
bekant såsom professor Palmblads. När denn
signatur icke befinner sig under någon politisl
diatrib, utan under en antiqvarisk eller ethnogra
fisk, så kan man alltid vänta sig någonting in
tressant; och detta är så mycket mer händelse:
här, som hr P. denna gången valt ett ämne, hvil
ket ingår i hans egentliga fack såsom professo
i grekiskan. Artikelns föremål är nemligen De
grekiska qvinnan och innehåller en ur en sto
mängd antika och moderna skrifter samlad skat
af upplysningar öfver könets ställning i det ford
na Grekland — så väl under den heroiska tiden
som den republikanska i Sparta och Athen —
öfver Grekernas föreställningar om qvinnonaturen
öfver sättet för husliga förbindelsers afslutande
brö:lopsceremonier, tiden för giftermål, det husli-
ga lifvets beskaffenhet, förhållandet med äkta hu
strur, frillor, hetärer, månggifte och förbudna leder
Grunddragen till författarens tolkningar återfinnas
väl hos Homår, Xenofon och Aristofanes hufvud-
saklizen; men mycket är tillagdt ur andra skrif-
ter, och det som hörer tillhopa är sammanstäldt 3
åskådliga grupper. Sålunda har framställningen
af de spartanska damerna — den doriska stam-
mens — blifvit afsöndrad från teckningen af kö-
nets förhållanden i Athen eller hos den joniskt-
attiska: en skilnad som författaren erinrar vara
o:ta förbisedd, ehuru den är ganska väsendtlig.
Spartanskan var mera fru i huset än Athenien-
siskan eller hustrurna under den heroiska tiden:
hon kallades af sin man herrskarinna, och njöt
hans aktning och förtroende; hon frågades af honom
om råd och grep ej så sällan till toffelväldet
under det att fruarne i Athen, om också de kun-
de vara rätt besvärliga ibland för sina män, genom
nycker och öfvermod, likväl voro hänvisade för
hvardagslifvet till frustugan och skilda från allt
deltagande i männernas bestyr. De gamla hero-
enes gemåler lefde nästan uteslutande för hus-
slöjder och tillsynen deröfver. På alla dessa oli-
ka förhållanden träffas i hr P:s afhandlipg karak-
teristiska exempel. Men hr P. har ej stadnat vid
att teckna de fordna Grekinnornas ställning i all-
mänhet blott; utan för bilderaas fullständighets
skull ansett sig böra ingå i en mängd detaljer, ej
sällan af så skabrös beskaffenhet, att man har svårt
nog att hitta motstycken dertill inom den mo-
derna litteraturen. Framförallt gäller detta i al
seende på hans underrättelser om Spartanskorna.
Omp, säger han, Spa tanska husfruas belägenhet
ej serdeles skillde sig från hennes likars i det mo-
derna samhället, med undantag deraf, att hon var
än mera medborgarinna än moder och maka, och
kanske rog mycket amazon, för att efter våra begrepp
kallas älskansvärd, så hade likväl lagen eller seden
inom den äktenskapliga sferen tillåtit, ja föreskrifvit
åtskilliga bruk, som förekomma oss högst sällsamma.
Så gjorde en Spartan föga svårighet uti, att för en
natt öfverlåta sin hustru ät en annan: ja om han
sjeif var barnlös, eller genom en annans tillhjoip trod-
de sig kunna förskaffa staten en starkare affö..a, öf-
vertalade han sjelf någon att göra honom denna tjenst,
hvarföre man också på skämt jemförde den Lakedä-
,moniska husfrun med ett sto af ädel race, af hvilken
,..an hufvudsakligast begärde en god afvel. Exempel
anföras, att när någon ville komma när en annans
,hustru, uppmuntrade qvinnorna sjelfva de. till förför
rarn med höga och fräcka ord ). Mången gifte sig
picke, utan lånade, när han v le hafva barn, gran-
nens hustru; någongång villfor mannen denna begä-
ran ogerna, som dock enligt lagen ej fick afsiås. Gan-
ska brukligt var, att tre, fyra eller flera bröder höllo
sig blott en enda hustru tillsammans, hvars barn an-
sågos för gemensamma, och när hon födt så många
söner man arsåg nog, öfverlemnade man henne till
någon vän; hvilket ej allenast ofta förekom, utan
äfven ansågs hederligt och anständigt. När de Spar-
tanske männen i Messcniska kriget blefvo alltför län-
ge borta, skickade de ynglingar, för att göra sina
hustrur hafvande, antingen på det racen ej skul-
le utdö, eller i följd af fruarnas begäran. Någon-
gång afvaktade icke dessa sina mäns uppmaningar
att skaffa fäderneslandet sunda och raska söner, utan
sörjde derföre, såsom goda medborgarinnor, i förhand.
Samma författare, som förtäljer detta, tillägger gan-
pska naift, att man i Sparta aldrig hörde talas om hor;
och i denna beundran för kyskheten i Sparta instäm-
mer också en af nutidens forskare ), som i denna
stats institutioner sällan eller aldrig fann några lyten.
Mellertid intygar Aristoteles, att qvinnornas sedeslös-
ohet ingenstädes var större än der, och tillskref detta
just Lykurgs lagar. Att de öfriga Grekerne betrak-
ptade cessa damer och deras sällsamma seder med un-
gefär samma ögon som vi, ser man dessutom af A-!
ristophanes skillring af Lysistrata och kennes karla-!
vulna sällskap.
Vid hr P:s sista reflexion nödgas vi likväl er-
nra, att om någon annan auktoritet än den an-
örda ej finnes derför, så är dea ogrundad; ty
Lysistrata var fckte Spartanska, utan Atheniensiska;
och om än hennes spartanska vän, den naivaj;,