val till 108 7, a 103, men 1 Uktober och NovemyYet månad måste den åter nödvändigt falla. — Tidskriften Freys sednast utkomna (4:de häfte innehåller en antiqvarisk afhandling, under tecknad med signaturen P., hvilken hvar och el i Upsalalitteraturen någorlunda bevandrad har si bekant såsom professor Palmblads. När denn signatur icke befinner sig under någon politisl diatrib, utan under en antiqvarisk eller ethnogra fisk, så kan man alltid vänta sig någonting in tressant; och detta är så mycket mer händelse: här, som hr P. denna gången valt ett ämne, hvil ket ingår i hans egentliga fack såsom professo i grekiskan. Artikelns föremål är nemligen De grekiska qvinnan och innehåller en ur en sto mängd antika och moderna skrifter samlad skat af upplysningar öfver könets ställning i det ford na Grekland — så väl under den heroiska tiden som den republikanska i Sparta och Athen — öfver Grekernas föreställningar om qvinnonaturen öfver sättet för husliga förbindelsers afslutande brö:lopsceremonier, tiden för giftermål, det husliga lifvets beskaffenhet, förhållandet med äkta hu strur, frillor, hetärer, månggifte och förbudna leder Grunddragen till författarens tolkningar återfinnas väl hos Homår, Xenofon och Aristofanes hufvudsaklizen; men mycket är tillagdt ur andra skrifter, och det som hörer tillhopa är sammanstäldt 3 åskådliga grupper. Sålunda har framställningen af de spartanska damerna — den doriska stammens — blifvit afsöndrad från teckningen af könets förhållanden i Athen eller hos den jonisktattiska: en skilnad som författaren erinrar vara o:ta förbisedd, ehuru den är ganska väsendtlig. Spartanskan var mera fru i huset än Atheniensiskan eller hustrurna under den heroiska tiden: hon kallades af sin man herrskarinna, och njöt hans aktning och förtroende; hon frågades af honom om råd och grep ej så sällan till toffelväldet under det att fruarne i Athen, om också de kunde vara rätt besvärliga ibland för sina män, genom nycker och öfvermod, likväl voro hänvisade för hvardagslifvet till frustugan och skilda från allt deltagande i männernas bestyr. De gamla heroenes gemåler lefde nästan uteslutande för husslöjder och tillsynen deröfver. På alla dessa olika förhållanden träffas i hr P:s afhandlipg karakteristiska exempel. Men hr P. har ej stadnat vid att teckna de fordna Grekinnornas ställning i allmänhet blott; utan för bilderaas fullständighets skull ansett sig böra ingå i en mängd detaljer, ej sällan af så skabrös beskaffenhet, att man har svårt nog att hitta motstycken dertill inom den moderna litteraturen. Framförallt gäller detta i al seende på hans underrättelser om Spartanskorna. Omp, säger han, Spa tanska husfruas belägenhet ej serdeles skillde sig från hennes likars i det moderna samhället, med undantag deraf, att hon var än mera medborgarinna än moder och maka, och kanske rog mycket amazon, för att efter våra begrepp kallas älskansvärd, så hade likväl lagen eller seden inom den äktenskapliga sferen tillåtit, ja föreskrifvit åtskilliga bruk, som förekomma oss högst sällsamma. Så gjorde en Spartan föga svårighet uti, att för en natt öfverlåta sin hustru ät en annan: ja om han sjeif var barnlös, eller genom en annans tillhjoip trodde sig kunna förskaffa staten en starkare affö..a, öfvertalade han sjelf någon att göra honom denna tjenst, hvarföre man också på skämt jemförde den Lakedä,moniska husfrun med ett sto af ädel race, af hvilken ,..an hufvudsakligast begärde en god afvel. Exempel anföras, att när någon ville komma när en annans ,hustru, uppmuntrade qvinnorna sjelfva de. till förför rarn med höga och fräcka ord ). Mången gifte sig picke, utan lånade, när han v le hafva barn, grannens hustru; någongång villfor mannen denna begäran ogerna, som dock enligt lagen ej fick afsiås. Ganska brukligt var, att tre, fyra eller flera bröder höllo sig blott en enda hustru tillsammans, hvars barn ansågos för gemensamma, och när hon födt så många söner man arsåg nog, öfverlemnade man henne till någon vän; hvilket ej allenast ofta förekom, utan äfven ansågs hederligt och anständigt. När de Spartanske männen i Messcniska kriget blefvo alltför länge borta, skickade de ynglingar, för att göra sina hustrur hafvande, antingen på det racen ej skulle utdö, eller i följd af fruarnas begäran. Någongång afvaktade icke dessa sina mäns uppmaningar att skaffa fäderneslandet sunda och raska söner, utan sörjde derföre, såsom goda medborgarinnor, i förhand. Samma författare, som förtäljer detta, tillägger ganpska naift, att man i Sparta aldrig hörde talas om hor; och i denna beundran för kyskheten i Sparta instämmer också en af nutidens forskare ), som i denna stats institutioner sällan eller aldrig fann några lyten. Mellertid intygar Aristoteles, att qvinnornas sedeslösohet ingenstädes var större än der, och tillskref detta just Lykurgs lagar. Att de öfriga Grekerne betrakptade cessa damer och deras sällsamma seder med ungefär samma ögon som vi, ser man dessutom af A-! ristophanes skillring af Lysistrata och kennes karla-! vulna sällskap. Vid hr P:s sista reflexion nödgas vi likväl ernra, att om någon annan auktoritet än den anörda ej finnes derför, så är dea ogrundad; ty Lysistrata var fckte Spartanska, utan Atheniensiska; och om än hennes spartanska vän, den naivaj;,