landet, fastän det vigtiga understödet af Grigiotis,
som- med 709 man väntades från Chalsis d. 46,
således ginge förloradt. K. 44 i går natt upp-
täckte Tzinos, att insurrektionen var nära sitt ut-
brott, och han skyndade genast till palatset, der
han sannolikt ännu i denna stund befinner sig.
Fastän det ser ut som hvarken konungen eller
Tzinos kände vidden af sammansvärjningen, så
var dock deras första handling att skicka en Bä-
jersk adjutant till artilleriets baracker, med be-
fallning att kanonerne genast skulle köra upp till
slottet. Den befälhafvande officern svarade, att
han icke kunde taga ordres af någon annan än
kommendanten. De enda, hvarpå Tzinos kunde
lita, voro omkring 100 gensdarmer, hvilka han
jät besätta chefen Macri-Jannis trägård, nära Ju-
piters tempel, der han, efter de rapporter som
ingått, trodde att de förnämste af de samman-
svurne voro församlade. Omkring kl. Y, 4 om
natten befallte krigsministern öfverste Kalergti, att
med sitt kzvalleri begifva sig till nyssnämnde
ställe, för att understödja gensdarmerne. Kaler-
gi, som var ganska nöjd att få denna förevänning
att sätta sitt folk i rörelse, begaf sig genast till
ort och ställe, och fattade der posto. Han upp-
ställde sin trupp på något afstånd från trädgården,
men dock icke längre, än att hans der församla-
de vänner kunde känna igen hvilka de voro. E-
ter en qvart timmas förlepp, då ban fått signal
att allt var i ordning, gallopperade han bort med
sitt kavaileri, till infanterikasernen, belägen midt
i staden. Nästan i ögonblicket derefter försökte
några gensdarmer att inkomma i trädgården, men
motades af Macri-Janni; då de likvist fortforo att
vilja intränga, lossades på dem skott, hvaraf 4
gensdarm dödades och 4 sårades. Detta var sig-
nalen alt revolutionen börjat. Konung Otto stod
i ett af slottsfenstres, och trodde att de gensdar-
mer, med hvilka han låtit omringa trädgården, voro
tillräcklige för att hålla dem i styr, som befunno
sig i densamma. På en gång skallade hurrarop
från midten af staden. Kalergi hade hållt tal
till soldaterne, och ur hvarje hus skyndade be-
väpnade män att strida för friheten. Men hvem
skulle de strida emot? Ingen. Allt kavalleri
och infanteri, åtföljdt af folket, satte sig nu i rö-
relse emot slottet, och artilleriet tog samma rikt-
ning ifrån sina baracker. Vaico hade utsalt po-
ster för att trygga skattkammaren emot hvarje
försök till plundring. Inom mindre än 74 tim-
ma var den ofantliga platsen midt emot siottet
betäckt med hvad Grekiska folket har ypperst,
bestående af statsrådets ledamöter, militärchefer-
ne, trupperne och hufvudstadens invånare. Ko-
nung Otto stod vid ett fenster i sitt marmor-
slott, omgifven af Bäjraren Hesse och oziuret
Tzinos, lyssnande på sin egen Bäjerska musik-
korps, som Grekerne tvungit att spela upp för
honom Marseilier- och Pariserhymnerne.
Den första och enda dårskap, som skulle kun-
nat leda till blodsutgjutelse, begicks af krigsmini-
stern Vlahopulo, som hegaf sig till Kalergi, och
bad honom draga sig ttllbaka med trupperne.
Kalergi nyttjade till svar åt denna enfaldiga va-
relse de mest föraktliga uttryck. Tag Bäjraren
— sade han bland annat — och spärra in ko-
nom. För att förekomma all oreda från mini-
strarnes sida, sattes vakter vid deras hus. TI hvil-
ket annat land som heldst hade de utan tvifvel
fått med lifvet plikta, för det de upprättcållit ett
så brottsligt system, som det hittilis följda. Bäj-
raren Hesse kom nu ut ur slottet, och vände
sig med ganska oförskämda uttryck till Kaler-
si Denne svarade: Ni är en usling och orsa-
ken dertill, att konungen befinner sig i en
sådan ställning, han nu är. Jag vill icke ned-
låta mig att tala med en Bäöjrare; gå er
väg, annars låter jag skjuta på er. Hesse fann
rådligast att retirera. Nu kom konungen sjelf.
nÖfverste Kale: gi — sade han — är detta det
lugn, ni lofvat mig att upprätthålla? Gå här-
ifrån; jag vill tala med er i morgon. Ka-
lergis svar var fast och värdigt och dertill just
sådant det behöfdes. Här — sade han — är
icke frågan om lugn; vi hafva kommit hit, för
att afgöra en 40 år gammal atfär, och vi ämna
icke uppskjuta den till morgondagen. Jag är dock
här för att upprätthålla lugnet, under det E. M.
med den civila makten uppgör grunderna för en
konstitution. Konungen drog sig nu tillbaka, och
folket hurrade, under det eheferna öfverenskom-
mo om hvad som skulle göras. I dagbräckningen
samlade sig statsrådet till en provisorisk regering,
för att besluta om de åtgärder, som: voro nöd-
vändiga alt vidtaga. Dessa blefvo snart föreslagna
för H. M., och bestodo i begäran att låta som-
mankalla en nationalförsamling, för att uppgöra
en grundlag och i tillsättande af en ny minister.
Man skulle knappt tro det möjligt, men det för-
håller sig dock så, att konung Otto icke ville gå
in härpå, förrän man sade bonom, att om han