I begriper, att Rau här talar icke om statsskulds-
d kapitalet, utan om räntan, och att, om man fort
sätter beräkningen och fördelar de 720,000 Rdr
som vir statsskuld före 4842 utgjorde, på 2,43,00(
invånare, gör det på hvar och en 414 sk., sålede:
icke lika mycket, som de mest gäldbundna ni-
tioner, utan icke ens fjerdedelen af hvad som be-
löper sig på det lands invånare, hvilket påstås,
af de uppräknade, hafva den minsta statsskulds-
räntan af alla, eller Preussen. Ait sålunda vända
upp och ned på förhållandet: att öka vår egen
skuld med 235 års tillagd ränta: att orätt uppgifva
en främmande förfaltares ej blott mening, utan
Ytydliga ord: att från hans uppgift utesluta det
Iland, hvarom man egentligen skrifver, eller Sverge,
Tlär redan ganska mycket vågadt och något, som
blott det ytterligaste devuement kan tillåta sig.
5 I Men Återblickaren vågar verkligen mer, och hans
t i förlitande på sina läsares, icke blott moraliska,
utan äfven fysiska blindhet, går till det fabulösa.
I Han har nemligen på samma sid2, der dessa upp-
I gifter förekomma, dragit försorg om, att på det
laldra tydligaste voderläg gga sig sjelf. I en not upp-
Iger han nemligen, efter Statstidningen, Hollands
skuld till en milliard 350 millioner floriner, Eng-
lands till 40,2350 millioner Rdr sv. Bko, Frank-
rikes till 4,543 millioner, Q s. v. Han har så-
ledes litat på, att ingen läsare hvarken skulle tänka
eller förstå något eller ens kasta ögonen en tum
längre ned i boken, kanske för det vederläggningen
var tryckt med litet finare stil, än påståendet. —
Efter denna verkligen oerhörda ,vågsamhet vilja
vi icke ens göra afseende på den propartionsvis
oändligen ringa vågsamheten att, för att göra stats-
skuldsbeloppet för år 48142 så mycket större, ute-
sluta från beräkningen öfver folkmängden alla fat-
tiga, eller personer under 48 år och alla qvinnor,
samt härigenom nedbringa de skattdragandes antal
till blott 664,639 personer, på dem fördela de
40 millionerna och sålunda få på hvar och en
ett belopp af 69 Rdr, samt att, uå han räknat
statsskulden på den folmängd, som fanns 4842,
räkna Konungens 200,000 Rdr på folkmängden
18539, och derigenom komma till det resultat, att
hvar person ej betalar till Hans Maj:t mer än 3
sk. Yjocdels r:st. Det är ju ofantligt ringa mot
de 60 Rär, som samma person var skyldig år 18421
Vi boppas, det läsaren är ädermodig nog, att
unna Återblickaren denna lilla glädje, samt icke
en gång anmärker den förmodligen ofrivilliga miss-
räkningen, ty de 299,000 riksdalerna, fördelta på
den ofvannämnda folkmängden, göra 3 sk. och nå-
got mer än etthelt runstycke. Alltsammans läses
imedlertid sid. 446.
Hvad Aterbl., som man lätt kan föreställa sig,
med serdeles förkärlek fäster sig vid, är sättet,
huru de ofvannämnda tvåhundratusen riksdalerna
blifvit använda. I Bidragen finnes (sedn. del. sid.
34 o. f.) det sammandrag infördt, som, litografie-
radt, har blifvit offentligt utdetadt, och som
skulle visa, hvilka summor Konungen från år 4844
utgifvit till landets gagn och bästa. Härvid erin-
ras, att intet namn finnes utsatt derunder, att
icke ens det stentryckeri, hvarifrån det utgått,
blifvit angifvet, ehuru hofkanslerns embetsbref be-
stimdt anbefaller en sådan ordnings iakttagande,
och att uppgifterna således äro omöjliga att kon-
trollera. Härvid gör Aterblickaren den ironiska
anmärknicgen: det är verkligen ledsamt, ty man
borde anmoda Konungen att låta uppvisa sin bok
eller verifikationerna till densamma. Sådant har
ingen begärt; men att fordra, det man kan tro en
uppgift, som ej är garanteradt med ett enda namn,
icke en gång stentryckarens, är temligen mycket
fordradt. Att imedliertid Konungens bok ej varit
för alla tillsluten, eller att åtminstone personer
gifvas, som påstå sig hafva haft tillgång till den-
samma, synes bäst af Återblicken; ty ban säger
sig (sid. 135): från autentisk källa ha förskaffat
sig uppgifter på hela beloppet af Hans Maj:t till
denna rubrik) (brandskadade städer, nödlidande
orters och socknars fattiga) hörande utgifter från
och med 4810 till och med år 4837, och försä-
krar, att den utgör en sammanlagd summa af
1,273,206 Rdr. Vi vilja härom icke tvista med
Återbl., emedan vi ingenting kunna säga hvarken
till eller ifrån, och serskildt, emedan frågan rörer
Konungen individuelt, samt skickligheten bordt
förbjuda hans loftalare att draga denna höga per-
sonlighet in i tvisten. Men då han får totalsum-
man till 5,013,422 Rdr, således till mer än hvad
de ofvannämnda 200,000 Rdr under samma tid
skulle ha utgjort, så taga vi oss friheten att göra
en och annan anmärkning vid dessa summor, all.
tid med den reservation, att det är mot uppgif-
terna vi rikta dessa anmärkningar, icke mot den
öga personligheten, som aldrig framträdt i målet.
Bland detalj-summorna är en till Kongl. tea-
.ern på icke mindre än 744,023 Rdr. Det är
yekant, att Ständerna år 4823 anslogo en förhöj-
ning af 400,000 Rdr i Konungens civillista, eme-
lan den af riksmarskalken uppgafs behöllig för
itskilliga utgifter, bland andra för teatern. Den
nar al Konungen årligen erhållit 36,000 Rår,
vilket från 1823 till och med 4837, dit dessa
appgsifter sägas gå, gör blott 304,000 Rdr och
vilka för öfrigt äro tagna al ett för ändamålet
serskildt gifvet statsanslag. Vidare finnas här: för
wrbeten af Svenska artister samt till möbler å
Kongl. Slottet 417,826 Rdr, men hvilka äro en
Konungs helt och hållet enskilda utgift, hvaraf
ran sjelf hemtar nyttan och behbaget, och man
skulle af samma skäl kunnat anföra hvad kök och
ällare kosta. Vidare: för bufvudstadens allmänna
,latser och kajbygsnader 285,000 Rdr. Vi ha
fterfrågat på beböriga ställen, men ej kunnat
räffa någon som visste, att det minsta blifvit
sjordt för Stockholms torg och kaibygsnader, an-
te PI HM mv AM I
ÖR - oh bt AR KK AK LL LD LL - 0
OL ON 2 m- - —— hö - 0 ER - -
fo