I begriper, att Rau här talar icke om statsskuldsd kapitalet, utan om räntan, och att, om man fort sätter beräkningen och fördelar de 720,000 Rdr som vir statsskuld före 4842 utgjorde, på 2,43,00( invånare, gör det på hvar och en 414 sk., sålede: icke lika mycket, som de mest gäldbundna nitioner, utan icke ens fjerdedelen af hvad som belöper sig på det lands invånare, hvilket påstås, af de uppräknade, hafva den minsta statsskuldsräntan af alla, eller Preussen. Ait sålunda vända upp och ned på förhållandet: att öka vår egen skuld med 235 års tillagd ränta: att orätt uppgifva en främmande förfaltares ej blott mening, utan Ytydliga ord: att från hans uppgift utesluta det Iland, hvarom man egentligen skrifver, eller Sverge, Tlär redan ganska mycket vågadt och något, som blott det ytterligaste devuement kan tillåta sig. 5 I Men Återblickaren vågar verkligen mer, och hans t i förlitande på sina läsares, icke blott moraliska, utan äfven fysiska blindhet, går till det fabulösa. I Han har nemligen på samma sid2, der dessa uppI gifter förekomma, dragit försorg om, att på det laldra tydligaste voderläg gga sig sjelf. I en not uppIger han nemligen, efter Statstidningen, Hollands skuld till en milliard 350 millioner floriner, Englands till 40,2350 millioner Rdr sv. Bko, Frankrikes till 4,543 millioner, Q s. v. Han har således litat på, att ingen läsare hvarken skulle tänka eller förstå något eller ens kasta ögonen en tum längre ned i boken, kanske för det vederläggningen var tryckt med litet finare stil, än påståendet. — Efter denna verkligen oerhörda ,vågsamhet vilja vi icke ens göra afseende på den propartionsvis oändligen ringa vågsamheten att, för att göra statsskuldsbeloppet för år 48142 så mycket större, utesluta från beräkningen öfver folkmängden alla fattiga, eller personer under 48 år och alla qvinnor, samt härigenom nedbringa de skattdragandes antal till blott 664,639 personer, på dem fördela de 40 millionerna och sålunda få på hvar och en ett belopp af 69 Rdr, samt att, uå han räknat statsskulden på den folmängd, som fanns 4842, räkna Konungens 200,000 Rdr på folkmängden 18539, och derigenom komma till det resultat, att hvar person ej betalar till Hans Maj:t mer än 3 sk. Yjocdels r:st. Det är ju ofantligt ringa mot de 60 Rär, som samma person var skyldig år 18421 Vi boppas, det läsaren är ädermodig nog, att unna Återblickaren denna lilla glädje, samt icke en gång anmärker den förmodligen ofrivilliga missräkningen, ty de 299,000 riksdalerna, fördelta på den ofvannämnda folkmängden, göra 3 sk. och något mer än etthelt runstycke. Alltsammans läses imedlertid sid. 446. Hvad Aterbl., som man lätt kan föreställa sig, med serdeles förkärlek fäster sig vid, är sättet, huru de ofvannämnda tvåhundratusen riksdalerna blifvit använda. I Bidragen finnes (sedn. del. sid. 34 o. f.) det sammandrag infördt, som, litografieradt, har blifvit offentligt utdetadt, och som skulle visa, hvilka summor Konungen från år 4844 utgifvit till landets gagn och bästa. Härvid erinras, att intet namn finnes utsatt derunder, att icke ens det stentryckeri, hvarifrån det utgått, blifvit angifvet, ehuru hofkanslerns embetsbref bestimdt anbefaller en sådan ordnings iakttagande, och att uppgifterna således äro omöjliga att kontrollera. Härvid gör Aterblickaren den ironiska anmärknicgen: det är verkligen ledsamt, ty man borde anmoda Konungen att låta uppvisa sin bok eller verifikationerna till densamma. Sådant har ingen begärt; men att fordra, det man kan tro en uppgift, som ej är garanteradt med ett enda namn, icke en gång stentryckarens, är temligen mycket fordradt. Att imedliertid Konungens bok ej varit för alla tillsluten, eller att åtminstone personer gifvas, som påstå sig hafva haft tillgång till densamma, synes bäst af Återblicken; ty ban säger sig (sid. 135): från autentisk källa ha förskaffat sig uppgifter på hela beloppet af Hans Maj:t till denna rubrik) (brandskadade städer, nödlidande orters och socknars fattiga) hörande utgifter från och med 4810 till och med år 4837, och försäkrar, att den utgör en sammanlagd summa af 1,273,206 Rdr. Vi vilja härom icke tvista med Återbl., emedan vi ingenting kunna säga hvarken till eller ifrån, och serskildt, emedan frågan rörer Konungen individuelt, samt skickligheten bordt förbjuda hans loftalare att draga denna höga personlighet in i tvisten. Men då han får totalsumman till 5,013,422 Rdr, således till mer än hvad de ofvannämnda 200,000 Rdr under samma tid skulle ha utgjort, så taga vi oss friheten att göra en och annan anmärkning vid dessa summor, all. tid med den reservation, att det är mot uppgifterna vi rikta dessa anmärkningar, icke mot den öga personligheten, som aldrig framträdt i målet. Bland detalj-summorna är en till Kongl. tea.ern på icke mindre än 744,023 Rdr. Det är yekant, att Ständerna år 4823 anslogo en förhöjning af 400,000 Rdr i Konungens civillista, emelan den af riksmarskalken uppgafs behöllig för itskilliga utgifter, bland andra för teatern. Den nar al Konungen årligen erhållit 36,000 Rår, vilket från 1823 till och med 4837, dit dessa appgsifter sägas gå, gör blott 304,000 Rdr och vilka för öfrigt äro tagna al ett för ändamålet serskildt gifvet statsanslag. Vidare finnas här: för wrbeten af Svenska artister samt till möbler å Kongl. Slottet 417,826 Rdr, men hvilka äro en Konungs helt och hållet enskilda utgift, hvaraf ran sjelf hemtar nyttan och behbaget, och man skulle af samma skäl kunnat anföra hvad kök och ällare kosta. Vidare: för bufvudstadens allmänna ,latser och kajbygsnader 285,000 Rdr. Vi ha fterfrågat på beböriga ställen, men ej kunnat räffa någon som visste, att det minsta blifvit sjordt för Stockholms torg och kaibygsnader, ante PI HM mv AM I ÖR oh bt AR KK AK LL LD LL 0 OL ON 2 m—— hö 0 ER fo