TUPUR OULUULI IUI VE FR EROJY Ek MI FM MER MIG
rik beolkning att uppfostra, missförhållanden il
samhället att afbjelpa, fläckar på vår civilisation
att utplåna, och nya marknader att öppna för ett i
folk, som ökar sig utöfver proportionen af dess
födoämnen. Nu är tiden inne att börja arbeta
för allt detta. Det ör icke då vi famla omkring
i mörker och misströsta om arbete, som stora
kommerciella förändringar låta verksälla sig.)
Det är icke då folket svälter, som man bör
tänka på att förbättra dess boningar. Det är
icke då arbetarne stå syssiolösa på torgen, som
vi tro det är tid att tala till dem om upp-
fostran. Det är då våra affärer gå väl, som
vi böra söka bli af med den vexlande span-
målstullen, företaga de stora förbättringarne i vår
samhällsbelägenhet och befordra allmänna folk-
uppfostran. Och likväl, oaktadt vi nu inträda på I.
en bana, som lofvar välgång och lycka, så är det
dock en möjlighet, att inga bemödanden komma j
att göras värdiga det stora tillfället, och då en
följd af dåliga skördar åter inträffar, få vi måhän-
da åter se vår befolkning, såsom förr, ligga i käl-
lare, på sumpiga gator, i ömkliga skjul, iör sitt
uppehälle beroende af en lagsstiltning, och lika
färdig som någonsin att bryta ut i vansinnigt ra-
seri emot allt, som är mest dyrbart i vår stats-
författning och i vårt samhälle. England, Irland.
och Wales fordra alla lika mycket, i närvarande
ögonblick, en styrelse, som hvilar på grundsatscr,
och är sammansatt af statsmän med ljusa hul-
vuden och modiga hjertan.,
TRÄNKRIKE.
Ett tal af Lamartine.
Vid hbertigens af Nemours, Frankrikes blifvan-:
de förmyndarerezents, resa genom Macon, ämna-
de den bekante Lamartine til bonom hålla ett:
helsningsta!; men som en annan kom i vägen med
en mänzd grannlåter och smicker, lät ILamartine
sedan införa sitt tal i en tidning. Vi meddela
här dess förträffliga innehåll:
Prins, ni gör oss äran att besöka oss; vi fram-
träde med hjerliehet inför er; var en välkommen
gäst i vår ort! Ni skall hvarken fiana lågt smic-
ker eller öfvermod i vårt uppförande, vårt språk.
Den kalla entusiasmen är folkens officiella lögn;
öfvermod är ett tillvjordt sken af sjellständighet.
Ni skall icke finna annat än värdighet hos oss.
Ömsesidig värdighet är det rätta förhållandet mel-
lan medborgarne, hvilka hysa aktning för sig sjelf-
va, och furstarne, dem de vilja ära och akta.
Vi motti2ge med ännu en känsla den unga prin-
sessa, för hvilken ni visar hennes nya fädernes-
land under denna resa genom ett rike. Hvad er
beträffar, så reser ni för ett vigtigare intresse,
Ni vill se och lära känna. Ni genomgår novicia-
tet i rezeringen, utan att ännu bära ansvarigheten
derför. Resor af detta slag äro konungasönernas!
eriksgata genom Frankrike.
Ni vill underrätta er om våra behof och våra!
tankar.
,Våra behof? de äro hela det franska åkerbru-!
kets: måttliga utlagor, utvidgad afsättning. Vi örot
vinodlare; dessa rika vioberg, som ni ser till hö-
ger, äro produktionsorterna för dessa viner, som!
skulle gifva skattkammaren en inkomst al tre-!
hundra millioner, om man tillät Frankrike att
fritt utbyta dem med nordens och österns folk.
Hvarje droppe af denna dryck, som är en ser-
skild rikedom för detta land, föreställer en svett-
droppe af sex mil:ioner arbetare; denna svett må- I
ste hafva sitt värdel Pet beror af regeringen att,
gifva den det.
Våra tankar? vi våge vördnadsfullt säga er dem,
emegan uppriktigheten är en hyllning och der
korstitutionella regimen högljudt yrkar dessa för-!
troenden. Om ni ej hör andra, än de officiella
talen af den del af nationen, som tränger sig när-
mast intill er för att dölja det öfriga af landet,
gå skola de säga er, att Frankrike är fanatiskt
stämdt för konungens personliga reger;ng, för o-
inskränkt konungamakt, för tronens öfvervigt öf-l,
ver institutionerna; att det ser sig sjelf helt och .
hållet i sina dynastier; att det sätter sin lit tilll
befästade gränser; att det törstar efter furstar och
är trött vid friheten. Vi hyse för mycket vörd-
nad för att säga er motsatsen; men: då ni återj
blir ensam, så, öppna historien och gif akt pål:
den. Den säger allt och sårar ingen.
yHvad oss beträffar, prins! se här våra verk-!
i
ft
liga tankar. Värdigas framföra dem tillden tron, :
som måste vilja befästa, eftersom ni af natu-li
ren fått er ålagdt att försvara den och af lagen
att öfverlemna den åt en annan. Vi erkännako-
nungens, er faders, verkliga tjenster. Frankrike Ii
har de första och mödosamma åren af hansrege-l!
ring att tacka för ordning och fred. Vi, tillikal
med Europa, prisa honom derför; oppositionen
gör icke af otacksamheten en dygd. Men han har I
sjelf Frankrike att tacka för en tron. Och Frank-
rike har omätliga behof, hvilka ieke äro tillfreds-
ställda; undersök dem. Rättigheterna ökas i mån a!
bildningen. Bakom det inför lagen befintliga lan-
det med tvåhundra tusen medborzare, hvilket man
ensamt visar er, finnes ett helt folk; det bör hafva sin
plats. Om nvi vill att det skall vara monarkiskt,
så skapa en monarki efter dess föreställning: en
monarki, stor som nationen, enig som alla med-
borgarne, populär såsom folket. Ett folk ezeric-
ke i sjelfva verket andra rättigheter, än dem det
utöfvar, friheten är icke en teoretisk proklama-
tion af rättigheter. Millioner viljor, som bilda
den allmänna viljan, och en enda hand för att
utöfva den: se der vår tids monarki!
Nu, prins, träd inom våra murar och mottag
vår allvarliga gästfrihet. Vi hafva hvarken baler,
eller skådespel, eller fester att Ullbjuda er; men
vi skola visa er våra offentliga byggnader, våra