ma varpa 055, Om YI ICKE DeESTAtJa talat, div YI Stal ll värda, om vi dröja, äro vi förlorade. Lagen af 4841 ; har blifvit öfverskriden, man har öfverträdt den till anda och bokstaf. Hvad afsigter härmed varit, lemna : vi derbän; det må vara nog att signalera faran. Ett j folks väl är en skatt, som man icke kan sätta på l: spel emot förtroendet till någon minister. Lagen förji befästningarna bestämmer dem till krigsmachiner emotl, fienderna, men de blifva förr eller sednare krigsma-l. chiner mot Paris. Hädanefter finnes härom ingen. olikhet i meningar mellan dem, som bectridt, och. dem, som understödt befästningsföretaget. De förra ! måste protestera, emedan det handlar om det allmännas väl; de sednare hafva ännu mer orsak dertill. emedan deras förväntningar blifvit gäckade. Fri-! heten hotad, egen7omen utsatt för förstöring, monumenterna af religion, konster och vetenskaper upp-l; hinneliga af bomberna, civilisationen blockerad i Pa-l. ris — hennes vagga och härd! — alla dessa olyckor innefattas, för ett gifvet fall, i ordet inbastiljering. I denna sakernas ställning gäller det att förena sig emot möjliga försök, för hvilka sjelfva kartan skulle försvinna. Åsidosättande allt partisinne, besvärja vi kammaren i namn af dess eget intresse, att neka penningar till vidare fortsättning af fästningsverken, intill dess den reviderat en lag, som icke vidare erbjuder någon garanti. Men då denna lag i sjelfva kammarens närvaro blifvit öfverträdd, så vände vi oss till landet och framställa till dess erinran 66 art. af kartan, som anförtror våra rättigheters bevakande åt nationalgardets och alla medborgares patriotism. Vårt parti är fattadt: vi skola icke upphöra att uppfordra landet, att på hvarje lofligt sätt uttrycka sin tanka, sitt rättmätiga bekymmer; vi göra oss till en skyldig-j, het, att bestrida återväljandet af hvarje deputerad, som röstar för fästningsverkens fullfiljande; vi upp-l fordra valmännen, att äska formliga förbindelser af sina fullmäktige, att vägra hvarje anslag för detta ändamål: och om — det himlen afvände — i trots af allmänna opinionens rop, fistena blifva färdigbyggda och utrustade, så skola vi fordra, att nationalrepresentationen må varda förflyttad från Paris; vi skola, då framställa till nationen den frågan: Skola afgifter erläggas, om ni icke år fri? Består friheten i votering under elden från tjugu bastiljer? Till denna deklaration, som blifvit intagen i Gazette och Quotidienne, i Commerce och Charivari, har blifvit tillagdt efterföljande utkast till en petition till deputeradekammaren: Undertecknade, öfvertygade att inbastiljeringen af Paris är vådlig för friheten, att den är oförenlig med en representativ styrelseform, att den är förderflig för landet, fordra af eder, ! att j begagnen eder af er initiativ-rätt, för att åvägabringa en revision af befästningen; men ditintilis besvärja vi kammaren, att den icke måtte medgifsa, att befästningen i sin helhet, eller delvis, må förses med kanoner eller krigsförråd, äfvensom att den måtte vägra hvarje anslag för arbetets fullbordande.n ENGLAND. REBECCA OCH HENNES DÖTTRAR. Engelska tidningen Times berättar om ett möte, som blifvit hållet af denna hemlighetsfulla förening, hvilken huserar i Wales och der nedrifver tullbommar och bränner tullbus, och visar sig öfverallt der den icke väntas, men aldrig finnes der man söker den; som polisen visat sig alltför svag att angripa och som I tyckes på förhand underrättad om alla dess mått och! steg. En tidningens korrespondent hade varit närvarande vid ofvannämnde sammankomst som hållits i en lada, upplyst af ett enda ljus, så ställdt, att nästan alla ansigten voro i skuggan. Flere hundrade förpaktare voro närvarande; somliga sutto på bänkar, andra låzo bland halmen. XKorrespondenten uppgaf sin befattning och erbjöd sig till -organ för föreningens klagomål. Hans framställning blef länge diskuterad på landets språk och ändtligen antagen genom omröstning. Presidenten reste sig upp och uppläste en föreningsakt, som visade med huru mycken öfverläggning och beslutsamhet dessa menniskor gå till väga. Denna förening antog namn af förpaktarnes förening och var bildad på samma sätt som rådplägande församlingar i allmänhet. De förnämsta bestämmelserna voro, att en president, vice president och sekreterare genom omröstning skulle väljas för 6 månader; att om någon visade sig drneken i sammankomsten skulle han utvisas; att det vid vite var förbudet att svärja eller föra ett opassande språk i församlingen; att ingen under 48 år inläts i den. Efter aktens uppläsande ställdel presidenten under omröstning åtskilliga beslut, upp-. blandade med maximer, såsom: en armåte af princi-) per tränger igenom der en armåe af soldater icke kan tränga sig fram; — cen usurperad makt är alltid svag. — Derpå fordrade förpaktarne upphörande a! utgifter till-kyrkan; förändring i fattiglagarne och reg ; ementet för egendomsegare och arrendatorer. Det språk, som brukades i denna sammankomst var i allmänhet af en enkel, pittoresk karakter. Förmågan att tala, i stället för att slåss, är ett privilegium, som menniskorna fått framför djuren. Det är derföre vi tala för att framställa våra lidanden. Andra talade i liknelser: En rik man hade en häst, som han många år ridit, men öfverraskades en afton deraf, att hästen försökte kasta af honom. Hemkommen befallde han sin betjent att döda hästen, men en gammal qvinna, som var i huset, sade: döda honom icke, utan se först efter om han inte är sårad; ty om han tjenat er länge väl, hvarföre skulle han då utan orsak förändra sig? Man såg efter och fann att hästens sidor hade stora och blödande sår; man sökte vidare och fann i sadeln två stora spikar, som sargat hästen. I stället att döda hästen lät herrn då läka honom och red sedan lika säker derpå, som förut. Det är så som Pebecca lidit och tålt, ända till dess köttet var sargadv af djupa sår, och till slut har hon kastat sin herre ur sadeln; men det vore bättre att vårda och sköta hetaes blessyrer och godtgöra oförrätterna; alla skulle vinna derpå. SYDAMERIKA, — Dagligt Allehanda för i dag meddelar en enskild skrifvelse från Montevideo af d. 3 sistl. Juli, hvilken innehåller åtskilligt om krigshände!serna derstädes. Stadens belägring från landsidap fortfor väl, men någon storm hade ännu ej blifvit företagen. Man väntade dock en sådan med allra första, emedan Oribe befann sig i en svår belägenhet, och ett par af hans sqvadroner hade, i brist på hästar, måst afsilta och således förvandla sig till infanteri. d lartid alla nätter UNAder