1 dag har på Boktryckaren L. J. Hjertas förlag utkom-
mit i Bokhandeln i Stockholm och landsorterna, å 2 Rdr
anko :
Romerska Antiquiteter,
eller
De Gamla Romares Bruk, Seder
och Lagar.
Handbok för den studerande ungdomen,
af
ALEXANDER ADAM,
Rektor vid Högskolan i Esinburg.
Öfversättning från sjette upplagan
af S, J. CALLERHOLM,
Notarius Publicus.
Förra Delen.
Såsom en ytterligare anmälan af detta arbete får man
här införa öfversättarens företal:
,För värdet af Adams Romerska Arkeologi, genom hvars
försvenskning man försökt fylla en kännbar lucka i vår
undervisningslitleratur, tala sex upplagor och den lärds
verldens enstämmiga loford.
Beträffande den stora mängdon af citater, torde det bö
ra anmärkas, att det ingick i författarens plan. att bans
handbok, såsom aen nyckel till de gamla klassiska romer-
ska författarnea, skulle göra andra kommentarier och no-
ter till dessa förfettaro till en stor del obehöfliga för der
studerande ungdomen. Örversättaren förmodar S:g bafva
j detta afseende väsendtligen ökat bokens värde genom
utarbetande af ett latinskt ordregister, vida fullständigare
än originalets.
Det vackra nit för införandet af förbättrade methader
vid undervisningen, som nu mer och mer vid våra foster-
ländska undervisningsverk börjar uppefva och spridas, gif-
ver grundad anledning att boppas, att icke bädanefter vid
dem en mängd af år kommer att förspillas på bemödande!
med blotta skalet af den gamla klassiska litterataren och
att således denna bandboks, för en svensk skolbok ovan-
liga, vidd, utförlighet ech pris, icke kommer att befinnas
afskräckanie.
vDet är äfven anledning att förmoda, att författarens
sakrika och enkla. men derjemte lätta och lefvande fram-
ställring skell göra detta arbete, ehuru egent!igen ämnad!
till hjeipreda för den studerande ynglingen, äfven välkom-
met för hvarje historiens vän, som utan att hafva tid el!er
förmåga att gå till källorna, vill grunda sin historiske
öfvertygelse heldre på egna insigter ön på andras åsigter.
Vigtigare och lärorikere för just vår tid är väl ock inzenr
historia än det folk3, hos hvilket rätten erhållit sin hög-
sta vård och utbildning och som genom sina sista öden så
kraftigt beseglat sanningen af en af sina stora häfdateckna-
res ord satt de bästa lagar äro vanmäktiga der offentlig
sedlighet icke gifver dem kraft.