UPPE PfEFE FER RT rr RR TR, PN Lata -
såsom fina blåsor, hysande infusorier. Lyckligtvis är
den vilda naturen, i allmänhet och-i de flesta för-
hållanden, fritagen från sådan copulering, ehuru D:r
Schiede, som längre fram skall visas, anför ett icke
ringa antal deraf. Det är i synnerhet trädgårdarne
som å ena sidan tillegnat sig denna parning såsom
skönhetsmedel, och å den andra lida deraf såsom
sjukdom. Snart finnas inga skönblommande växter,
från Amaryller och Cactter, till Neglikan och Pelar-
gonierna, som icke låta förbyta sig till färger och
storlek i blomman, genom konstig befruktning, och
det nästan i sådan mångfalld man önskar frambringa.
Men äfven köksträdgården hemsökes af denna natu-
rens frivilliga parning, så att om man ej genom läng-
re afstånd åtskiljer de beslägtade arterna af bönor,
kålstammar, fröspenat m. fl., så erhålles af dessa nya,
vanligen försämrade racer, till en blifvande frösådd.
Tillämpningen af dessa observationer på ännu vigti-
gare odlingar ger all anledning befara enahanda ver-
kan emellan sädesslagen. Bellard och Lindley hafva
redan bevisat, att en ny hveteart uppstått af tvenne
andra, hvilken låtit fortplanta sig; hvadan en åkers
bättre eller sämre gröda kan bero af granntegarnes
mer eller mindre goda sädesslag. Sannolikt har den-
na hybridisering gifvit anledning till förmodan af det
-.eha sädesslagets öfvergång i ett annat; och hypothe-
serna i denna väg hafva äfven hos högt frejdade ve-
tenskapsmän i våra dagar förirrat sig ända derhän, att
uppväcka fantasien om en generatio Tquivoca.
Hr Schiede åter stödjer sina uppgifter endast på
försök och facta. Dessa synas hufvudsakligen röra sig
kring Tysklands och Italiens hybrida växter. Utan
tvifvel kunna sådana nya vildt växande former oftare
uppstå i ett varmt, tempereradt luftstreck, med ri-
kare blomstring och såiedes äfven -ymnigare frömjöls-
bildning, än här i norden, hvarest de mera sällan fö-
rekomma i den fria naturen, sjelfbildade. Till stöd
för egna åsigter upptager förf. de skriftställares, som
sysselsatt sig med undersökning af ämnet. Han går
härvid tillbaka till den tid, då växternas könsdelar
något bestämdare utröntes, och anför i första rum-
met R. J Camerarius, såsom den redan 4694 upp-
ställde en analogi mellan djurens och växternas fort-
plantningssätt.
Denna fråga hvilade dock oafgjord, ända till Finne
år 1744 upptog den och snart, med det vidtomfat-
tande snillets belysning, bragte de nyfödda ideerna i
system.
J. G. Gmelin var dernäst den, som 14749 fortsatte
undersökningar i denna väg, hvilka gåfvo stöd åt den
theori, att nära hvarandra planterade växter kunna be-
frukta hvarannan, till nya former. Sednare eller år
47531, utvecklades ämnet ännu fullständigare af Linne
i hans skrift: Plante hybride, om hvilken förf. sä-
ger, att Linns snille synes med gissningar gått
framför de upptäckter, han sedan med försök bekräf-
tade.n
De sedermera konstgjorda försöken grunda sig der-
på, att den ena blommans hannar borttagas medan
honan lemnas qvar och befruktas med Pollen från
hannen af en skiljaktig art. Det är dessa experimen-
ter, som nu göra Horteulturens nya-skapelse i alla
länder och på alla verldsdelars örter. Med följdenlig-
het rättar dock naturen denna inblandning i dess al-
stringsförmåga, derigenom, att den nya växten, i tred-
je och fjerde led, återgår till formen af sin ursprung-
liga stam, och vanligen till modrens.
Förf. öfvergår derefter till de sjelfbildade vilda hy-
brida växtformerna, om hvilkas utrönande han åbero-
par Guillemin och Dumas. Det första exemplet han
anför, och det enda bland trädslagen, är hybriden af
en ek, quercus rosacea, (Bechslein), uppkommen af
quercus Robur och quercus pedunculata. Anmärk-
ningsvärdt är att Hr Schtede icke vet nämna något or
Oxel-Rönnen, Sorbus hybrida, hvilken, såsom enigen-
kännelig blandning af Aria vulgaris och Sorbus ancu-
paria är en af de mest bevisande formerna på copu-
leringen mellan tyenne trädslag, och så sjelfständig,
att dess frön fortplanta sig ur en frukt med form och
smak af båda trädens bär.
Beskrifningarne öfver öfrige Hybrider röra endast
perenna växter, inom flere arter, som af Ref, till und-
vikande af alltför stor vidlyftighet förbigingos.
Af hvad såunda blifvit. anfördt framställer författa-.
ren följande slutsatser: tj
4:0 Att Hybrida växter äfven sjelfbildligt kunna upp-
komma. !
9:0 Att de hvarken äro artförändringar (varieteter
eller egna arter, utan utgöra en serskild grupp:
3:0 Ått nya arter icke uppstå af hybrida bildningar.
2:0 Att generatio hybrida är ett bland de säkraste
bevisen för könsdelar äfven hos växterna. i
Till Kongl. akademien: hade 2:ne nya afhandlingar
blifvit inlemnåde; neml.t:
4:0 Af friherre Berzelius: Om Allotropi hos enkla
kroppar, såsom en af orsakerna till isomeri hos deras
föreningar. og
2:o Revelation dun Mandarin; Anovym, insändt
från Nantes i Frankrike, och kommer för. dessa af-
handlingar att i ett blitvande sammanträde närmare;
redogöras. 1 oc PN at
Akademiens bibliotek hade såsom gåfva fått emot-
taga en mängd tidskrifter. afhåndlingar och: böcker,
hvaraf må nämnas det af H. M. Konungen :förärade
arbetet: Expositions industrielles et artistiques å Pa-
ris-4839. ; Tom. 13—20.
Till museum botanicum hade hr generalkonsul Fölsch
von Fels i Marseille förärat en samling cryptogamiska
växter och till; riksmuseum: hade blifvit öfverlemnadt
af studer. Mesch: ägg af Turdus iliacus och Hirundo
riparia. f
— -Statssekret. Dankwardt: 2:ne fiskar.
— Friherre Berzelius : en Gordius aquaticus.
— Kryddkramh. Strömstedt: 2:ne ungar af Astacus
fluviatilis.
Sekreter. G. Silfverstolpe: en varietet af Fringilla
domestica. ;
Prof Huss: en Cavia porcellus.
Conservator Meves: 51 st. svenska foglar.
W-. Davidsson: en Sterna hirundo.
Löjtnant Balk: en Cobitis tonia.
Konsul Arfyedsson: enm:S:öldpadda, I
Kandidat Nyman: en Hydrachna.
Prof, Hdenborg: en större insektsamling och 2:ne
askar med corchylier från Rhodos, :
Kapten Zethelius:, diverse Crustaceer och fiskar
från Atlantiska OC2an.
Grosshandl. Smerling: en Psittacus Amazonicus.
oc. .2? Ålmröth: äog af FaltaA naragri ns -
Ott 2 Um Ås
rn DD Um -
-—-—
I
LE
DD 0 8 AA MM AA MA Fm
