oss med cen vapenbill: ett förbud att bära och cg:
vapen. Denna oförrätt skulle den aldrig vågat i Skott-
land, i England, nej, icke en gång i Wales. Den har
derutöfver äfven skymfat oss med hvad den kallar ett
tillägg titl fattiglagen; ett tillägg, som ökar grymma
fattigkommissariers despotiska makt och frånröfvar de
fattiga klasserna alla valfriheter, utan ringaste mildring.
Medborgare! J skåden vår belägenhet, hela verl-
den ser den. Intet annat folk har någonsin lidit hvad
cet irländska folket uthärdar, intet annat varit ho-
tadt af de olyckor, hvarmed vi hotas. Vi hafva en
tröst. Hela verlden medgifver och det är klart som
dagen, att med mindre vi förskaffa oss rättvisa sjelfve,
vi aldrig skola få bjelp från något annat håll; men
vi lida för oss och för vårt land. Vi lida för unio-
nens återkallande.
Af England vänta vi intet, och ej af Engelsmän
eller Skottar. I dessa länder äro de män, som vilja
väl med Irland, neutraliserade genom nationalhatet
emot Irland och den oförsonlighet, som massan af en-
gelska och skottska nationerna byser emot katholska
trosförvandter. Det nuvarande parlamentet, vikande
för den skandalösaste korruption, har låtit missleda
sig till att förtrycka det irländska folket. Man kan
icke af det vänta afbjelpandet af en enda klagopunkt.
Men, Irländare! vi äro nog för oss sjelfve. Förenen
oss; bandlen tillsamman och med inbördes förtroende
till hvarandra, på ett lagenligt sätt och bevisande vår
lojala tillgifvenbet för kronan. Låtom oss vara för-
enade och ihärdige och j skolen bafva på nytt edert
parlament.
Sådana äro de ord, vi egna åt våra medborgare,
i alla verdens delar. Enligt uppdrag. Daniel OConnel,
kommitteens president.
0 so