UCL pUTISUHCI, SUVI dl UV Ad Uvliunllsd all iVirCUId TilidlH-
darne deras missnöje.
III. Våra parlamentsfriheter kunna alldeles icke
trygga oss om en representation, trogen de tänkesätt,
som lifva massan af folket. Derför behöfves blot
tvenne bevis: 4:o Ett distrikt i Yorkshire har flera
valmän, än åtta hela grefskaper i Irland tillsamman.
2:0 Grefskapet Galles, som räknar 8200,000 menni-
skor, har 36,009 valmän; grefskapet Cork, med en
åkerbrukande befolkning af 720,000 persoher. har
icke fullt 2,000. Dertill kommer, att Irland, genom
sjelfva beskaffenheten af valsättet och de former, som
omgärda det, samt genom aristokratiens rättighet att
hindra valmännens inskrifning, dag ifrån dag ser sina
rättigheter minskas, ända till dess att de alldeles till-
intetgöras. Vi hafva redan kommit långt på denna
väg och om det nuvarande systemet segrar, skall det
snart icke finnas gvar några politiska rattigheter för
Irlands folk.
IY. Reformbillen för England är ett verkligt gäc-
keri, och äfven de få rättigheter, som blifvit lemnade
åt de omorganiserade korporationerna. äro lemnade
allenast i de rika klassernas händer. För valrätten är
en så hög inkomst erforderlig, att massan af städers
och köpingars befolkning är helt och hållet utesluten
ifrån rättigheten att välja municipalråden. I England
åter anses en hvar, som betalar fattigafgift och stads-
utskylder, ega borgarrätt och valrätt. England är
dikväl ett rikt land; i det fattiga Irland kan ingen
utöfva dessa rättigheter, utan att betala 10 årligen
i fatligafgift: och på somliga ställen erfordras, såsom
t. ex. i Dublin, att betala nio olika slags afgifter,
då de nämnda tvenne äro öfverallt tillräcklige i Eng-
land för valrättens utöfning.
V. Den penningbrist, som föranledes af egen-
domsegarnes frånvaro och deras kontanta inkomsters
dragning ur landet, är äfven en af hufvudorsakerna
till Irlands lidanden. Det finnes intet land, der ett
sådant förhållande består, att det kan jemföras med
Irlands i detta afseende. Det vore lika väl för Irland,
om nio tiondedelen af dess exp rt till England ka-
stades i sjön, som om de i all säkerhet framkommo
till engelska saluplatserna. Sedan de der blifvit sålda,
komma hvarken penningarna eller andra varor åter
tillIrland. Hela värdet uppbäres af frånvarande, som
förtära det i England. Intet land i verlden betalar
ett sådant slags skatt till ett annat land; det är en
skatt. som ådrager Irland svaghet, fattigdom, elände
och brist, i alla deras förskräckligaste former.
VI. Emellan egarne till jorden och dess brukare,
sådant förhållandet genom en bristfällig lagstiftning
befinnes ordnadt, brister det inbördes förtroende som
är nödigt för industriens framgång. Då den arbetande
befolkningen icke kan erhålla sysselsättning, är den i
ständig strid med behofven. Den måste antingen hafva
fattigunderstöd eller dö. Sålunda äro egendomsegarne
herrar öfver hela denna olyckliga befolknings existens.
Utflyttningssystemets massacre medför en förtidig och
eländig död åt tusendtals offer. Några af de grym-
maste och skenheligaste egendomsherrarna hafva ny-
ligen begagnat sig af ett ännu fegare och af-kyvär-
dare slag af tyranni. Icke nöjde med den despotism,
som de utöfva på sina underhafvande, påstå de sig
hafva rätt att ega öfver dem äfven ett religiöst välde,
och de befalla dem att sända sina barn i skolor,
hvarifrån man uteslutit det katholska presterskapet,
och der man icke lär någon annan religion än den,
som barnens föräldrar betrakta såsom en falsk tros-
lära. Det är på sådant sätt, som ezendomsegarne in-
kräkta ett envälde öfver sina usla trälars själar, lik-
som öfver deras kroppar. En irländsk egendomsherre
allena kan drifva grymheten så långt. Detta förhål-
lande emellan jordbrukande klassen och egendoms-
egarne kan ej längre förblifva sådant det är; men äm-
net är svårt; lösningen af uppgiften full af faror.
Det fordras medverkan af alla redliga och samvets-
granna egendomsegare i Irland, af alla välsinnade och
rättskaffens män i landet, för att kunna ordna detta
förhållande på ett, för begge klasserna tillfredsställande
sätt. Men olyckan är, att dessa egendomsherrar icke
förena sig med oss. förrän det är för sent, och då
blifva de just de första offren; och en följd deraf är.
att, oaktadt vår förening med en nation, som skryter
af att vara den rikaste. den upplystaste och mäktigaste
i verlden, vår handel, våra fiskerier, våra grufvor
vårt jordbruk, aftyna: allt till följd af det felaktiga
styrelsesystem, som England har antagit.
VH. En anti-katholsk och anti-irländsk anda leder
äfven fördelningen af de offentliga embetena, och har
på ett olycksbringande sätt blifvit ådagalagd vid stör-
sta delen af de utnämningar, som nuvarande ministå-
ren gjort.
VIII. Ett djupt och starkt missnöje sprider sig
inom hela nationen. En frånstötande känsla har in-
tagit de sinnen som rättvisa och välvilja kunnat vinna
åt regeringen. Irlands folk, misströstande om parla-
mentets deltagande för afhjelpandet af dess bördor
och slutande sig inom de lagliga och konstitutionella
medlen, förlitar sig på sin styrka och sin ståndaktig-
bet, för att tillkämpa sig de rättigheter, hvilka de för-
äfves bedt regeringen erkänna. Det vet ganska väl,
att det enda t är genom ett nationalt parlament, som
det någonsin kan lyckas att se sina besvär pröfvade
och afhjelpta.
!X. Hela den civiliserade verldens röst lägger
engelska regeringen till last, att hafva framkallat
denna nationella förtviflan, detta elände, detta till-
stånd af utarmning och hopplöshet. På denna rege-
ring återfaller ansvaret för att icke hafva betryggat
irländska folkets lycka och trefnad, utan tvärtom ut-
spridt öfver en hel nation, uselhet, olyckor och det
bittraste missnöje, den djupaste bedröfvelse.
X. För att kröna verket, har regeringen slutat
parlamentets sista sammankomst med ett tal, som den
jåtit drottningen hålla. Detta tal, fullt af raseri, gif-
ver oss, i stället för förbättring, rättvisa och förso-
ning, den absurda ministeriella bekräftelsen på hela
oförsyntheten af en blott halfbestraffad ministeriel
vrede.
Sådana äro, medborgare! irländska folkets svåra
klagopunkter. Förgäfves hafva vi vändt oss till Jag-)
stiftande makten, för att Crhålla rättvisa: vår klagan
har icke afbörts, våra föreställningar bafva blifvit af-
visade. Sjelfva den fattiga bönerättigheten som man
medzifvit åt Negrernas sakförare, har man vägrat åt
det käcka. sedliga, stilla och gudfruktiga irländska fol-
ket. Den dystra förteckningen öfver Våra besvär, som