del af detta jubel, som i sin mån utgjort et 7. hang till det stora riksjublet, par äfven halt sin anledning deri, att Aftonbladet ännu icke ingått 11 svaromål på Aterblicken, och i anledning hära! kunna några ord här vara på sitt ställe. Vi hafve nemligen föreställt oss, att det i främsta rummet borde få tillhöra Bidragens Författare sjelf, om han så önskade, att ingå i ett sådant svaromål, och dessutom är svaret af den egenskap, att det icke hafver sig så brådtom med dess granskande, hvilket kan ske efterhand, och kommer att ske i sista hand af framtids historicskrifvare. En artikel i ämnet har också nu blifvit till Red. insänd, och början meddelas här nedan. Då allmänheten säkert deri igenkänner en bekant penna, anse vi några tillägg eller förbebåll å Redaktionens vägnar icke behöfva göras, om än en mindre betydlig divergens i en eller annan omständighet skulle äga rum. Innan vi komme til denna artikel, anse vi likväl allt skäl vara för handen att uttala ett totalomdöme öfver Återblicken eller svaret, som allmänt säges vara författadt af Statstidningens Utgifvare, Hr Kanslirådet Wallmark. Läsaren skall härvid utan tvifvel förvånas, då vi yttra, att detta arbete vittnar om taktik och fnotlichet, beräknad för sitt ändamål, och att en sjuk sak svårligen kan försvaras, vi vilja icke jsäga bättre, men åtminstone icke med mera diplomatisk och väl beräknad method att förvilla allmänheten. Vi vilja något närmare motivera detta omdöme. Författeren har nemligen ganska riktigt uppfatltat. att bans syftemål i ett arbete af dena beIskaffenbet borde vara, att så hastigt sow möjligt iförbigå eller med bisaker undanskymma det väsendtligaste, det karakteristiska, eller det som eigentligen sätter på maktens historia under de sista 30 åren dess moraliska prägel, och att deremot kasta sig med en armå af siffror och en tross lal fraser företrädesvis in på alla de ämnen, hviika kunna vara föremål för olika politiska ocl statsekonomiska meningar; äfvensom han med stor omsorg begagnat alla de tillfällen, der man kunneat gå offensift till väga, dels genom utförligt upptagande och kommenterande af hvarje inkonseqvens bidragsförfattaren kunnat bezå, älven i ett tillfälligt räsonnemang, dels också med de bitltraste anfall på bidragförfattasrens person i och för den omständigheten, att han tillförene haft en pension af Konungen. Ehuru det sistnämnda, älvensom hela en författares personlighet, ieke kan bevisa det ringaste för eller emot omdömet om historiska tilldragelser som af honom behandlas. och ehuru Hr L. redan förut svarat bärpå, så är det Klart, att Aterblickens författare beräknat, ait återupptagandet af den utslitna anmärkningen skulie åstadkomma någon framgång för hans plaidoyer i den sjuka saken hos dem, som icke förstå att skilja sak och person. Och likväl är det åsyftade resultatet af det mödosama arbetet sannolikt förfeladt. Se här hvarföre. Hvar och en inser, att lagskipningen är ett ibland de vigtigaste elementerna i ett samhälle, emedan det är denna, och egenskapen af de borgerliga lagarna, som väsendtligen bestämma, i hvad mån rättvisa och humanitet äro rådande. Men om detta gäller om samhället i det hela så upptager historien ibland det, som hörer till lagskipningen, alltid såsom en hufvudsak i regenternas historia, och såsom något bestämmande för deras kargakter, det sätt, på hvilket lagskipningen i politiska eller såkallade högmål behandlas. Det är nemligen klart, att om än proceduren i dylika mål gå genom legala formaliteter, så beror alltid dels upptagandet af sådana, dels utgången, hufvudsakligen på Regentens egen vilja. Omdömet derom, buruvida forntidens regenter varit milda och storsinr:ade eller grymma, skuggrädda, småaktiga och förföljande, har derföre också alltid väsendtligt bestämts af det sätt, på hvilket de låtit behandla politiska eller dynastiska motståndare (hvartill man på sednare tider kan lögga äfven af det sätt, hvarpå de ansett yttranderätten). Af denna anledning hade det, såsom oss synes, äfven bordt vara frareför allt annat angeläget för Återblickens författare, då ämnet gäller Carl Johans historia, att upptaga till behandling den del af bidragen, som handlar om de högmål eller majestätsbrotts-aktioner, hvilka passerat sedan Hans Mej:ts uppstigande på thronen. Som bekant är, har Bidragsförfattaren egentligen inskränkt sig till meddelande al rättegångshandlingarna i dessa mål, men likväl tillika angpilvit den synpunkt, hvarifrån ban betraktade dem, och hvaruti de mihända jemväl blifvit sedda af allmänheten. För alt nu visa, alt detta åstadkormrnit någon synvilla, hade Återblicksförfatteren bordt försöka alt visa at. de förbrytelser, hvilka dessa mål angingo, verkligen varit af sådan natur, att de förtjenade