del af detta jubel, som i sin mån utgjort et 7. -
hang till det stora riksjublet, par äfven halt sin
anledning deri, att Aftonbladet ännu icke ingått
11 svaromål på Aterblicken, och i anledning hära!
kunna några ord här vara på sitt ställe.
Vi hafve nemligen föreställt oss, att det i främ-
sta rummet borde få tillhöra Bidragens Författare
sjelf, om han så önskade, att ingå i ett sådant
svaromål, och dessutom är svaret af den egen-
skap, att det icke hafver sig så brådtom med
dess granskande, hvilket kan ske efterhand, och
kommer att ske i sista hand af framtids historic-
skrifvare. En artikel i ämnet har också nu blif-
vit till Red. insänd, och början meddelas här ne-
dan. Då allmänheten säkert deri igenkänner en
bekant penna, anse vi några tillägg eller förbebåll
å Redaktionens vägnar icke behöfva göras, om än
en mindre betydlig divergens i en eller annan
omständighet skulle äga rum.
Innan vi komme til denna artikel, anse vi lik-
väl allt skäl vara för handen att uttala ett total-
omdöme öfver Återblicken eller svaret, som all-
mänt säges vara författadt af Statstidningens Ut-
gifvare, Hr Kanslirådet Wallmark.
Läsaren skall härvid utan tvifvel förvånas, då
vi yttra, att detta arbete vittnar om taktik och
fnotlichet, beräknad för sitt ändamål, och att en
sjuk sak svårligen kan försvaras, vi vilja icke
jsäga bättre, men åtminstone icke med mera di-
plomatisk och väl beräknad method att förvilla
allmänheten. Vi vilja något närmare motivera
detta omdöme.
Författeren har nemligen ganska riktigt uppfat-
ltat. att bans syftemål i ett arbete af dena be-
Iskaffenbet borde vara, att så hastigt sow möjligt
iförbigå eller med bisaker undanskymma det vä-
sendtligaste, det karakteristiska, eller det som e-
igentligen sätter på maktens historia under de si-
sta 30 åren dess moraliska prägel, och att dere-
mot kasta sig med en armå af siffror och en tross
lal fraser företrädesvis in på alla de ämnen, hvi-
ika kunna vara föremål för olika politiska ocl
statsekonomiska meningar; äfvensom han med stor
omsorg begagnat alla de tillfällen, der man kun-
neat gå offensift till väga, dels genom utförligt
upptagande och kommenterande af hvarje inkon-
seqvens bidragsförfattaren kunnat bezå, älven i
ett tillfälligt räsonnemang, dels också med de
bitltraste anfall på bidragförfattasrens person i och
för den omständigheten, att han tillförene haft en
pension af Konungen. Ehuru det sistnämnda, äl-
vensom hela en författares personlighet, ieke kan
bevisa det ringaste för eller emot omdömet om
historiska tilldragelser som af honom behandlas.
och ehuru Hr L. redan förut svarat bärpå, så är
det Klart, att Aterblickens författare beräknat, ait
återupptagandet af den utslitna anmärkningen skulie
åstadkomma någon framgång för hans plaidoyer i
den sjuka saken hos dem, som icke förstå att
skilja sak och person.
Och likväl är det åsyftade resultatet af det
mödosama arbetet sannolikt förfeladt. Se här
hvarföre.
Hvar och en inser, att lagskipningen är ett
ibland de vigtigaste elementerna i ett samhälle,
emedan det är denna, och egenskapen af de bor-
gerliga lagarna, som väsendtligen bestämma, i hvad
mån rättvisa och humanitet äro rådande. Men
om detta gäller om samhället i det hela så upp-
tager historien ibland det, som hörer till lagskip-
ningen, alltid såsom en hufvudsak i regenternas
historia, och såsom något bestämmande för deras
kargakter, det sätt, på hvilket lagskipningen i po-
litiska eller såkallade högmål behandlas. Det är
nemligen klart, att om än proceduren i dylika
mål gå genom legala formaliteter, så beror alltid
dels upptagandet af sådana, dels utgången, huf-
vudsakligen på Regentens egen vilja. Omdömet
derom, buruvida forntidens regenter varit milda och
storsinr:ade eller grymma, skuggrädda, småaktiga
och förföljande, har derföre också alltid väsendt-
ligt bestämts af det sätt, på hvilket de låtit be-
handla politiska eller dynastiska motståndare (hvar-
till man på sednare tider kan lögga äfven af det
sätt, hvarpå de ansett yttranderätten).
Af denna anledning hade det, såsom oss synes,
äfven bordt vara frareför allt annat angeläget för
Återblickens författare, då ämnet gäller Carl Jo-
hans historia, att upptaga till behandling den del
af bidragen, som handlar om de högmål eller
majestätsbrotts-aktioner, hvilka passerat sedan Hans
Mej:ts uppstigande på thronen. Som bekant är,
har Bidragsförfattaren egentligen inskränkt sig till
meddelande al rättegångshandlingarna i dessa mål,
men likväl tillika angpilvit den synpunkt, hvar-
ifrån ban betraktade dem, och hvaruti de mi-
hända jemväl blifvit sedda af allmänheten. För
alt nu visa, alt detta åstadkormrnit någon synvilla,
hade Återblicksförfatteren bordt försöka alt visa
at. de förbrytelser, hvilka dessa mål angingo,
verkligen varit af sådan natur, att de förtjenade