och berökte? Då kunna de ju stanna hemma vid hofven. Andamålet måtte väl vara att lära känna folkets tänkesätt, (ehuru de, skam till sägandes, icke behöfva vara okunnige derom i ett fritt land och om då en sanning kommer in bland hundrade rökoffer, så tåla de icke ens vid denna. Det är för ömkeligt. Imedlertid hade förhållandet. här det ytterligare onda med sig för Konung Ludvig Filip, att mairerna väljas af municipalitetet eller borgarne, och Hr Bosse kunde således icke få bibehålla den ljufva ynnesten, utan att den bekräftades genom nytt val, och härvid har nu så tillgått, att den afsatte mairen blef med stor enthusiasm hos majoriteten åter invald, oaktadt de ifrigaste motintriger af makten. Dettaär ett tecken till två saker: att tänkesättet i orten är sådant, som Hr Trouvåe Chauvel uttryckte det, och att borgerskapet i Mans icke anse sig behöfva emottaga några skrapor äfven af en telning af så ädel stam som en prins. — Följden af allt detta är imedlertid, att den folkgunst, som hertigen af Nemours skulle samla under resan, blifvit jemförelse vis ganska smal. Ett annat försök i samma väg, som dock troligen lyckats bättre, var att Konungen nyligen vid:en revy öfver en i Eu församlad vapenstyrka gick upp och ned utefter lederna, hållande sin thronarfvinge, den lilia femårige grefven af Paris vid banden. De ministeriella bladen berätta, att denna vackra scen medfört en elektrisk verkan på soldaterna och nationalgardet, samt att Konungen blifvit emottiagen med en hög grad af enthusiasm. Detta låter också icke otroligt; och det är ett märkvärdigt drag i menniskohjertat, som utan tvifvel har sin vackra sida, att se huru gamla mogna och grånade män kunna tåras och förtjusas vid åsynen af ett litet barn när raakten tillbör detta barns framtid. Imedlertid finnas äfven månge, som alltför väl veta, hvad allt detta innebär för att låta sig betagas mer än behörigt är af dylika skådespel. Det närvarande politiska tänkesättet i Frankrike tyckes mig icke vara svårt att inse. Det befinner sig på en ganska helso sam punkt. Med en republikansk riktning, som otvifvelaktigt råder hos flertalet af nationen, inser den dock ganska väl, att tiden till en republiks införande för Frankrike icke är inne i närvarande ögonblick, och det är en stor vinst att öfverspänningen i detta afseende gifvit rum för lugn och besinning. Men lika litet är det att betvifla, alt den blinda och fåvitska dyrkan för konungadördet, som förekommer i många andra länder, ja äfven i England, hunnit betydligt sätta sig. Med ett ord, man vill ännu hafva en konung, men icke en som styr allena efter sin vilja och sina tycken, uten en som måste rätta sig efter folkets röst, sådan den uttalas genom de lagstiftande kamraårnas lagliga myndigket. Derföre, om blott valrätten utvidgades, så att de deputerade icke uteslutande valdes af de rikaste klasserna, skulle Frankrike snart se många af de ännu med skäl öfverklagade missbruken i sin förvaltning afbjelpta.