och berökte? Då kunna de ju stanna hemma vid
hofven. Andamålet måtte väl vara att lära känna
folkets tänkesätt, (ehuru de, skam till sägandes,
icke behöfva vara okunnige derom i ett fritt land
och om då en sanning kommer in bland hun-
drade rökoffer, så tåla de icke ens vid denna.
Det är för ömkeligt. Imedlertid hade förhållan-
det. här det ytterligare onda med sig för Konung
Ludvig Filip, att mairerna väljas af municipali-
tetet eller borgarne, och Hr Bosse kunde således
icke få bibehålla den ljufva ynnesten, utan att
den bekräftades genom nytt val, och härvid har
nu så tillgått, att den afsatte mairen blef med
stor enthusiasm hos majoriteten åter invald, oak-
tadt de ifrigaste motintriger af makten. Dettaär
ett tecken till två saker: att tänkesättet i orten
är sådant, som Hr Trouvåe Chauvel uttryckte det,
och att borgerskapet i Mans icke anse sig behöfva
emottaga några skrapor äfven af en telning af så
ädel stam som en prins. — Följden af allt detta
är imedlertid, att den folkgunst, som hertigen af
Nemours skulle samla under resan, blifvit jem-
förelse vis ganska smal.
Ett annat försök i samma väg, som dock tro-
ligen lyckats bättre, var att Konungen nyligen
vid:en revy öfver en i Eu församlad vapenstyrka
gick upp och ned utefter lederna, hållande sin
thronarfvinge, den lilia femårige grefven af Paris
vid banden. De ministeriella bladen berätta, att
denna vackra scen medfört en elektrisk verkan
på soldaterna och nationalgardet, samt att Ko-
nungen blifvit emottiagen med en hög grad af en-
thusiasm. Detta låter också icke otroligt; och
det är ett märkvärdigt drag i menniskohjertat,
som utan tvifvel har sin vackra sida, att se huru
gamla mogna och grånade män kunna tåras och
förtjusas vid åsynen af ett litet barn när raakten
tillbör detta barns framtid. Imedlertid finnas äf-
ven månge, som alltför väl veta, hvad allt detta
innebär för att låta sig betagas mer än behörigt
är af dylika skådespel. Det närvarande politiska
tänkesättet i Frankrike tyckes mig icke vara svårt
att inse. Det befinner sig på en ganska helso
sam punkt. Med en republikansk riktning, som
otvifvelaktigt råder hos flertalet af nationen, in-
ser den dock ganska väl, att tiden till en repu-
bliks införande för Frankrike icke är inne i när-
varande ögonblick, och det är en stor vinst att
öfverspänningen i detta afseende gifvit rum för
lugn och besinning. Men lika litet är det att be-
tvifla, alt den blinda och fåvitska dyrkan för ko-
nungadördet, som förekommer i många andra län-
der, ja äfven i England, hunnit betydligt sätta
sig. Med ett ord, man vill ännu hafva en ko-
nung, men icke en som styr allena efter sin vilja
och sina tycken, uten en som måste rätta sig ef-
ter folkets röst, sådan den uttalas genom de lag-
stiftande kamraårnas lagliga myndigket. Derföre,
om blott valrätten utvidgades, så att de depute-
rade icke uteslutande valdes af de rikaste klas-
serna, skulle Frankrike snart se många af de ännu
med skäl öfverklagade missbruken i sin förvalt-
ning afbjelpta.