t
det hafva varit auditör Engdahls vittnesmål, som för
modligen fått en sådan betydelse, i väntan, att ran
sakningen framdeles kunde lemna något ytterligar
bidrag till korsfästelseropets lagliga erkännande; me!
nu har dock auditören blifvit part i målet: domsto
len har löst honom från vittneseden och 27 kap. 74
rättegångsbalken, så vida detta lagrum tillerkänne
någon betydelse, afhandlar det vitsord, som lagen til
lägger hans berättelse, utan att ransakningen hitintill:
gittat göra mig så misstänkt, att mitt anspråk på per
sonlig frihet kunde af rättvisan förkastas, derest jag
för min person, icke skulle vara ställd utom lagen
Jag vädjar till domarens inre rättskänsla.
En illa använd och förstådd lag och ett illa til:
lämpad nit, kan, i moraliskt hänseende, mången gång
finna en ursäkt; men ännu har jag likväl, pris vare
tidens upplysning och fordringar samt vederbörande:
vaksamhet! icke sett, att inqvisitoriskt våld vunnit
bifall; jag har icke sett, att man strafMlöst lekt med
personlig frihet, eller visat förakt för de rättsformer,
som kriminallagarne påkalla. — Domstolen torde ur
säkta dessa mina allmänna reflexioner, de äro en tem-
ligen ursäktlig följd af min närvarande beklagansvärda
ställning. Jag har, under den långa tid, som jag sutit
i fängelse, utan att deri se någon ändring, i följd al
hvad som förelupit under ransakningen, fått tillfälle
till betraktelser, som visserligen icke utfallit serdeles
tillfredsställande, om jag någon gång tyckt mig öf-
vergifven af det skydd, som lager lofvar, frestas att i
utbrottet af förtrytsamhet göra cn och annan jemn-
förelse, vill det synas. som gåtan löstes, rörande rätta
anledningen till bäktelsen, det vill synas mig såsom
hade någon tumning, eller rättare, ruckning insmygt
sig i konseqvensen. i
Jag skulle hafva mycket att förebrå mig, om jag
försummade något, som lände till förändring i min
belägenhet eller till upplysning för domstolen; det är
derföre som jag utbedjer mig få fästa urtima tings-
rättens uppmärksamhet på målets närvarande ställning.
Skälen för åklagaren, att inmanha mig i häkte, vill
jag påminna mig hemtades från auditör Engdabls vitt-
nesmål. Jag vill påminna mig, att åklagaren stödde
sig vid likaelser och sannolikheter, att jag utprånglat
falska kartor, enär det kartebeloppet, som jag öfver-
lemnade till domstolens disposition, ansågs vara efter-
apadt, falski. Jag erinrar mig dessutom, att domsto-
lens beslut, om häktelsen, i allo erkände dessa beve-
kelsegrunder.
Engdahls vittresmål, sem jag i alla fall har Dbe-
stridt och bestrider, är nu vordet undanröjdt. Det
kunde derföre vara förlåtligt, om jag, i sakens sä-
lunda förändrade skick, väntade, utan denna min an-
märkning, att målet försättes, hvad det beträffar min
frihet, i samma skick, som saken befanns, innan Eng-
dahls vittnesmål aflemnades, öfvertygad om, att de
liknelser och förmodanden, men obeviste sannolikhe-
ter, hvarioed aktor utstyrt päståendet om min in-
maning i häkte, icke påkallar någon serskilt veder-
läggning. -
Jag har öppet och otvunget uppgifvit min åtkomst.
Jag har utan betänkande öfverlemnat åt domstolen
det kartebelopp, som jag ännu innehade osåldt vid
undersökningen om detiomlopp satta stämplade pap-
per, som säges vara falskt. Jag har med viltnet An-
ders Holm styrkt, att jag, under vistandet i Stock-
bolm, hade affärer med häradshöfding Porat, att denne,
på mitt namn, hos häradshöfding Liungberg erhöll
penningar, och med vittne styrkt, att Porat hade
stämpladt papper att afyttra. Jag har ju icke, om
det lagligen får antagas, att det af mig öfverlemnade
stämplade papperet är falskt, handlat dermed, sedan
misstavkan om kartornes inre halt kommit till min
kundskap. Jag känner bestämdt, att man emot mig
utan al! besinning använde ordet utprångling afstäm-
pladt falskt papper, det torde derföre nu vara tid
att göra mig förvissad, om beskyllningen har för sig
något lagligt skäl. Med utprångling, af faiskt stäm-
pladt papper tror jag mig böra förstå att hafva ut-
lemnat sådant med veterlig kännedonv om dess otill-
förlittghet. Månne åklagaren åstadkommit den rin-
gaste bevisning i detta fall? Jag skulle vilja veta,
om ,på omvägar, konstlade misstankar och beskyllnin-
gar, som vid undersökning måste förefalla, kunde gö-
ras gällande såsom skäl för häktelsen? Och slutligen,
om misstankan mot mig allenast vinner lagens bifall
utan vederbörandes besinning? :
Temligen öppet ligger det imedlertid nu i ransak-
ningsbandliagarne, att flere innehaft, användt och sålt
stämpladt papper, som rätten ansett falskt, men de
flesta af dem befinna sig dock, som billigt är, på fri
fot, det är endast jag, förmodligen för min öppna fri-
modighet, som hålles häktad och hvaraf jag förlåtligen
gissar, att jag blifvit satt utom lagen. Med dessa
mina anmärkningar lärer jag fullkomligen hafva gjort
domstolen uppmärksam på sakens inre ställning, så
vidt den angår mig; måhända skall man ursäkta min
nu förnyade anhållan, att blifva satt på fri fot, då
jag vördsamt utbedjer mig, att domstolen ville taga
målets nuvarande ställning i öfvervägande och öfver
denna anhållan meddela mig, utslag. Jag är bofast
man i orten, innehbafver tjenst i staten, är beredd,
om så nödigt aktas, att ställa för min person antaglig
m min anhållan icke annorlunda kan kom-
borgen, om an L
ma under pröfning. Wexiö den 2 Maj 4843. C. G.
Crona.n
Tillförordnade åklagaren ansåg ej behöfligt att in-
låta sig i vederläggning af hvad Crona i sin skrift an-
fört, men då åklagaren för sin del fann Cronas ställ-