stånd af retad fantasi, af sjukligt stegradt sinne
för det underbara, för att kunna blifva läsare.
En i alla afseenden frisk menniska kan ej fat-
tas af svärmerier. Det är ock visserligen ett sym-
tom af sjuklighet, att vara hvad man kallar lä-
.sare eller methodist. 207
RÄTTEGÅNGS- OCH POLISSAKER.
— I Götheborgs H. o. S. T. berättas följande:
Skon. Maria, förd af kapten Wilh. Wagner, hem-
ma i Uckermände, lastad med hvete och på resa från
Danzig till London, inkom den 46:de på fjorden. På
resan hade befålhafvaren, under ordvexling med ma-
trosen Hoffman, vid tillfälle då denne stod vid rodret
tilldelat denne ett par slag med pipskaftet öfver nä-
san, hvilket till den grad förbittrade Hoffman, att
han, enligt kaptenens uppgift, sökte kasta honom öf
ver bord, i hvilket tillfälle kaptenen upptagit sin knif
och dermed, till sitt sjelfförsvar, gifvit Hoffman flera
stygn i armarne. Besättningen blef uppbragt häröf-
ver och våldförde sig å kaptenen på sätt följande hans
rapport innehåller:
Den 412 klockan 4 e. m. då jag vid min uppkomst
på däck, ställde mig vid relingen att efterse land, blef
jag i samma ögonblick anfallen, först af styrman Pic
kert, och derefter matrosen Pickert och kocken With,
hvilka genast bemäktigade sig min person och med
rep bundo mina armar och händer på ryggen, deref-
ter ihopsurrades benen, och jag släpades till och fast-
bands vid pumper. I sådan ställning uthärdade jag
tvenne timmar, hvarefter jag på mångfaldiga föröd-
mjukande böner nedsläpades i kajuten, hvarest jag la-
des på en bänk; mina händer lossades då från ryggen,
men fastgjordes i stället öfver magen. Vid detta till-
fälle försäkrade våldsverkarne mig att de skulle be-
handla mig så, att H. M. konungen af Preussen blef-
ve nödsakad att utfärda andra lagar för sjöfolk; der-
efter lemnade våldsverkarne kajutan, togo en butelj
rom upp med sig, bemäktigade sig fartyget och styr-
de ny kurs för Elseneur. På detta sätt fortfor min
belägenhet oförändrad, och i så hög grad drefyo de
sin grymhet, att jag till och-med förnekades som
menniska förrätta mina uttömningar, och under grym-
maste gyckel gaf man mig några bitar mati munnen.
Detta varade ända till den 44 då de befunno sig un-
der Kullen, vinden gick emot, eller sydlig med regn-
tjocka och frisk vind, hvarigenom -våldsverkarne,, blif-
na osäkra om sitt låge, kommo akter ut, hvilket gaf
mig tillfälle att anropa styrman, föreställande honom
hans oförsigtiga behandling och hvad hans afsigt der-
med vore. Styrman insåg då det orätta han gjort
och bad om tillgift, hvilket jag var beredvillig att lem-
na med förbehåll af ett förändradt och stilla uppfö-
rande samt att de skriftligen tillstodo sina begångna
våldsamheter emot mig, men detta vägrades och i
stället ändrades kurs med förlig vind ut åt Kattegatt
Den 45 vi voro under Vinga, en lotsbåt var i annal-
kande, som gjorde att våldsverkarne gåfvo mig lös.
Matrosen Hoffman har intagits på sjukhus och kom-
mer sedan han blifvit återställd att häktas, i likhet
med styrman Pickert, matrosen Pickert och kocken
With, hvilka hållas häktade för myteri ombord.,
ESA
UNDERSÖKNINGEN ANGAENDE TILLVERK-
NING AF FALSKT STÄMPELPAPPER.
(Forts. fr. gårdagsbl.)
Utdrag af protokollet, hållet vid Norrköpings
stads kämnersrätt, d. 24 April 4843.
(Häradsrättens skrifvelse, hvars innehåll af efterföl-
jande vittnesmål upplyses, uteslutes.)
Då herr rådmannen vy. häradshöfdingen Fredrik
Hertzman, som på anmodan i anledning häraf i dag
vid rätten sig infunnit, efter erhållen del af förestå-
ende skrifvelse, förklarade sig beredd till det äskade
vittnesmålets afgifvande, utan att herr rådmannen
visste med sig laga jäf, fick herr rådmannen aflägga
vittneseden, och anförde derpå följande:
Att sedan, enligt de för hert rådmannen nu upp-
läste handlingar, Kinnevalds häradsrätt föreskrifyvit,
att herr rådmannen skulle vittna i ett vid nämnde
häradsrätt anhängigt ransakningsmål, rörande tillverk-
ning och utprångling af falskt stämpladt papper, så
fck vittnet i förstone, på aflagde eden, förklara, att
vittnet om sådan tillverkning och utprångling vore i
fullkomlig okunnighet, och att vittnet, med föranle-
dande af de till vittnet framställde frågor, blott kun-
de meddela följande upplysningar: o
Att nemligen, då vittnet, i egenskap af t. f. dom-
hafvande, under Mars eller April månad sistlidet år.
förrättade ting med Östkinds härad, kronolänsmannen
derstädes, hofrättskommissarien J. A. Meurling sam-
talsvis omnämnde för vittnet och några andra perso-
ner, det han i Linköping nyligen träffat sin broder,
en notarie Meurling från Stockholm, och af denne
emottagit till försäljning biläggningskartor för omkring
600 Rdr, hvilka den så kallade notarien Meurling,
jemlikt sin uppgift, skulle sålunda åtkommit, att han,
som i följd af ingången borgen för t. f. polismästa-
cen Hultberg i lifstiden fått vidkännas ansenlig för-
lust och derföre nödgats tillgripa hvarje loftigt medel
att betäcka densamma, köpt å Stockholms auktions-
kammare för godt pris en af en person, vid namn
Fredholm eller Fredlund, uthändigad skuldsedel, för
hvilken åter notarien Mcurling hade bekommit va-
luta i karfor af en i hufvudstaden anställd tjenste-
man, hvars namn, i fall det af kommissarien Meur-
ling uppgafs, vittnet nu mera icke vore i stånd att
påminna sig: att kommissarien Meurling, vid förrbe-
rörde tillfälle, serskildt förfrågade sig hos vittnet, om
ej vittnet behöfdg använda af hans karteförråd, be-
stående af diverse stämplar å från och med 25 Rdr
Lill och med 2 Rår, hvarpå lemnades det besked,
att villnet direkt från landtränteriet reqvirerade
stämpladt papper och således blott i den händelse att
vittnet, efter ofördröjligen tillernad reqvisition, icke
blef försedd med biliggningskartor tillalia erforderliga
valörer, ville begagna sig af kommissarien Meurlings
anbud: — att enär så beskaffade kartor endast till
ett belopp, föga motsvarande behofvet för sommartin-
gen, kunde af vittnet erhållas från landtränteriet, kKom-
missarien Meurling öppet och utan minsta förbehåll-
samhet lefvererade tiil vittnet, efter anmodan, i två
eller tre poster, åtskilliga kartor för ett sammanräk-
nadt värde af fyrahundraåttationio riksdaler — att
likväl kommissarien Meurling, då vittnet, efter vunnen
befordran å annor ort den 2 nästlidne Oktober, från-
rädde vikariatet af domare å Wikbotandet och följ-
sktligen icke hade af nöden att använda då ännu å-
erstående kartor, på vittnets begäran och utan gen-
sägelse, återtog samma kartor, till belopp af ctthun-
dradefyrtio riksealer, samt att beträffande vilkoren
varpå kommissarien Mcurling till vittnet aflåtit kartor,
han medgaf vanlig provision af fem procent, jemte be-
, 4
I
I
t
E
g
I
I
I
!
S