ket intressera hvåf och en, som önskat komma
till mera visshet om sanna naturen af ifrågava-
rande epidemi, att närmare göra sig bekant med
den skrift, om hvilken här är fråga.
Väl säger förf. redan i de första raderna, att
en beskrifning öfver Chorean inom Jönköpings
distrikt hvarken kan blifva lärorik eller serdeles
intressant; men jäfvas härutinnan tillräckligt af
sina egna anteckningar. Hr S. har indelat sjuk-
domens former i 3 serskilda kategorier och ge-
nom valda sjukdomshistorier så mycket som möj-
ligt sökt förtydliga sin uppfattning af desamma.
Sålunda hänförer han till FÖRSTA KATEGORIEN:
Chorea-patienter, med eller utan exaltation; till
ANDRA KATEGORIEN: alla dem, hvilka, angripna af
lindrigare sjukdoms-symptomer, både verkliga och
till viss grad sjelf- och tillgjorda, blifvit försatla
i ett sådant tillstånd genom så väl physisk som
psychisk smitta; sådane sjuka nemligen, på hvil-
ka både åsynen af krampsjukdomen hos andra
verkat på sitt underbara sätt till disposition för
samma physiska onda, och hos hvilka äfvenväl
så kallade utnämningar att blifva predikande pro-
fetissor, eller inre fallenhet för religiöst svärmeri, .
framkallat ett oroligt grubblande, en retad fan-
tasi m. m.; till TREDJE KATEGORIEN: dem, som
voro angripna af så kallad Choreomanie (en egen
benämning, hvarigenom han utmärker dem, som
så till sägandes slagit sig på Chorea, för himme-
lens skull); till FJERDE KATEGORIEN: dem som,
utan att lida af någon öfverretning utan förvil-
lelse, fullkomligt friska till kropp och själ, till-
grepo predikare-yrket af ett eller annat egoistiskt
skäl, såsom begär efter uppseende, för gåfvor och
skänker, hvilka den enaldiga allmogen i ymnig-
het tillförde de omtyckta och mera slipade pre-
dikande, af lättja och benägenhet för dagdrifveri,
m. m.,; till den FEMTE KATEGORIEN: läsare och
religiösa svärmaren.
Efter att hafva anfört de till hvarje kategori
hörande sjukdomshistorier, öfvergår förf. till pröf-
ning af de serskilda symptomerne; derefter till
sjukdomsorsakerna, diagnosen, och slutligen till
sjukdomens pathologi, hvarvid anföras icke en-
dast författarens egna åsigler, utan äfven åtskilliga
främmande läkares, hvilkas namn äro aktade äf-
ven inom detta fält för vetenskaplig forskning.
Att ingå i en närmare granskning af arbetet,
anse vi icke här vara rätta platsen, lika väl som
vi icke med en annan tidning (Biet) vilja tillvälla
oss rältigheten att föreskrifva lagar för en förfat-
tares åsigter; ty hvad vi än kunde vinna der-
med — icke vunno vi åtminstone något för den
vetenskapliga forskningen. - Och hvilken gifver
väl Biet rätt att afgöra ifrån hvilken synpunkt
den legitimerade läkaren skall betrakta de sjuk-
domar, han blifvit anförtrodd att leda? Hvad
beskyllningen för materialism) heträffar, torde
Biet tillåta oss att undervisa sig med några ord
af en, som hette Hufeland. Ser Biet: Den o-
dödlige anden kan icke såsom sådan blifva sjuk,
uti ordets vanliga jordiska bemärkelse. Den till-
hör en högre verld, och för den gifves blott en
sjukdom, i en högre bemärkelse — det morali-.
ska förderfvet, synden. Anden, tanken, kan icke !
vara materia eller produkt af materia, ty det,
som kan åskåda sig sjelf och materien, det måste
ligga utom densamma; det, som är fritt, kan icke
vara produkt af nödvändigheten. Men denne o-
dödlige ande är under sin jordiska tillvarelse o-
skiljaktigt sammanväfd och förenad med kroppen,
och närmast med nervsystemet, isynnerhet med
dettas mest förfinade del, hbjernan. Genom. den-
na förening erhåller den sina jordiska inskränk-
ningar och sitt jordiska verkningssätt. Derigenom
blir den, liksom allt hvad som ingår i organis-
men, underkastad lifvets organiska lagar. Blott
genom denna organisation kan den vara verksam,
så väl utåt, som inom sig sjelf (hvarföre vi med
rätta kalla bjernan själsorganet), och derigenorå
blir det möjligt, att den kan afficieras och för-
ändras genom organismen, liksom organismen ge-
nom den; blott derigenom kan den äfven blifva
jordiskt sjuk och störas, ja, fullkomligt bämmas
i sina funktioner, och i denna hänsigt falla såle-
des också alla själssjukdomar under kategorien af
nervsjukdomar. -
Närmaste orsaken till en själssjukdom kan så-
ledes ej bestå i annat, än i en abnormitet uti
detta jordiska själsorgan, antingen öfver måttan
stegrad, eller förminskad, eller in modo (i dess
normala lagar och förhållanden) alienerad verk-
samhet. Bevis äro: själs-oordningars möjliga upp-
komst genom rent kroppsliga orsaker (rus, feber,
verkan af narkotiska medel), och att man ofta
sett vansinnet försvinka genom lidandets öfver-
flyttande på andra kroppsliga orgener, l:ksom ett
förkroppsligande af detsamma, t. ex. genom lung-
sot, fallandesot, vattensot — och hör hvad ban
säger vidare — den rysliga menniskan! — i ka-
pitlet om katalepsi:
Denna sjukdom har gifvit anledning till många
svärmerier och vidskepelser, till och med Maho-
mets. ingifvelser, som han föregaf sig derunder
erbåltit; äfvenså till tron på förtrollningar och
besättningar af djefvulen; likaså epilepsia, chorea
(!), vesania. Härigenom har läkarekonsten blifvit
en stor välgörarinna för menskligheten och kan
änmu blifva det, i det att den förklarar dessa fe-
nomener såsom naturliga verkningar af en nerv-
sjukdom, icke såsom andeinflytelser, och lär att
bota dem genom naturliga medel. Sålunda har den
skaffat bål och trolldomsprocesser ur verlden.n
Den Hufeland! den Hufeland! — — Men Hufe-
Jond var ändock aldrig ansedd såsom materialist.
Vi tacka Hr S.; för det han, midt ibland fan-
tasterna, bibehöll sitt sunda förnuft och icke för
vidskepelsen böjde sitt bufvud, såsom bonden
gjorde det för Inga Maria Jonasdotter (se sid. 46);
tv kanske hade det då gått med den vetenskap-
a om betan tnsan sAomM det gick Med bondens sa.
OA RR ER - AA -— KK JK VR fr
hh Am AA -- m—
FAN