ALASTOR.-) TECENING ÅF C E. G. In. Redan så tidigt, Alastor? sade en gammal man, som satt framför ett skrifbord, i ett litet rum, i hvars fönster gröna träjalusier utehöllo den glänsande morgonsolen. . sOch Hr Wall redan så tidigt i arbete? genfrågade Alastor, i det han kastade ögat på et fullskrifvet pappersark, som låg framför den gamle Ja, ålderdomen sofver litet. Det tyckes månger besynnerligt, tillade han, patt sömnen skall fi) från de gamla, som så väl behöfva hvila. Nästar hela barnets tid upptages deremot af sömn. Mer också står ålderdomen närmare det lif, der son icke finnes någon sömn, och hvad är jordlifve annat, än ett långsamt uppvaknande?, Endast vår, och dock redan så mogna frukterp, sade artigt Alastor. Du har. redan studerat verldens språk, anmärkte Wall, med ett slags ogillande, hvilke! dock betydligt mildrades genom ett välvilligt le ende, ty äfven filosofen är tillgänglig för det väl behag, hvilket en komplimang, som är uppriktig menad och icke platt sagd, framkallar. Du skal ju också snart ut i verden! är det sista gånger jag ser dig? Jag reser icke färrän om några dagar., Nå, ännu en gång kanske. Det är detsamma, om det ändå skall ske. Räkningen oss emellan är afslutad. När skeppet är färdigt, tjenar det ingenting till att det längre ligger qvar i hamnen — det måste ut att brottas med böljorne.y ) Se Aftonbl. 4 196, 197, 198 och 499.