ALASTOR.-)
TECENING ÅF C E. G.
In.
Redan så tidigt, Alastor? sade en gammal man,
som satt framför ett skrifbord, i ett litet rum, i
hvars fönster gröna träjalusier utehöllo den glän-
sande morgonsolen. .
sOch Hr Wall redan så tidigt i arbete? gen-
frågade Alastor, i det han kastade ögat på et
fullskrifvet pappersark, som låg framför den gamle
Ja, ålderdomen sofver litet. Det tyckes månger
besynnerligt, tillade han, patt sömnen skall fi)
från de gamla, som så väl behöfva hvila. Nästar
hela barnets tid upptages deremot af sömn. Mer
också står ålderdomen närmare det lif, der son
icke finnes någon sömn, och hvad är jordlifve
annat, än ett långsamt uppvaknande?,
Endast vår, och dock redan så mogna frukterp,
sade artigt Alastor.
Du har. redan studerat verldens språk, an-
märkte Wall, med ett slags ogillande, hvilke!
dock betydligt mildrades genom ett välvilligt le
ende, ty äfven filosofen är tillgänglig för det väl
behag, hvilket en komplimang, som är uppriktig
menad och icke platt sagd, framkallar. Du skal
ju också snart ut i verden! är det sista gånger
jag ser dig?
Jag reser icke färrän om några dagar.,
Nå, ännu en gång kanske. Det är detsamma,
om det ändå skall ske. Räkningen oss emellan
är afslutad. När skeppet är färdigt, tjenar det
ingenting till att det längre ligger qvar i hamnen
— det måste ut att brottas med böljorne.y
) Se Aftonbl. 4 196, 197, 198 och 499.