(Enn RR nn
hvilken sträckte sig ned till stranden af en sjö.
Det var ett slags eremitage, ty ingen menniska
bodde i närheten deromkring, Han lefde också
nästan glömd, och föll samtalet också någon gång
på honom, så var det blott för att upprepa hvad
som hundrade gånger varit sagdt förut, nämligen
att han vore litet vunderlig, och att man icke
kunde begripa, hur gamle grefven kunde lemna
Sin sons uppfostran i sådane händer. Men gamle
srefven var på sätt och vis en själsfrände till
Wall. Han älskade studier, och försummade, för
deras skull, mycket sin ekonomi, En hufvud-
saklig skillnad var dock emellan gamle grefven
och Wall. — Den sednare egde skarpsinninghet
den förre icke; Wall drog nytta af sina studier
och lät dem bära frukt — Ålastors far blott ma-
Basinerade dem — de blefvo hos honom ett död!
kapital. Det var också egentligen först i de sed-
nare åren, som denna hans böjelse vaknade. Hans
hustru älskade nöjen och hyllningar och bade
föga sinne för det husliga — det händer stundom,
under sådane omständigheter, att männerne taga
sin tillflykt till boken.
Grefven hade tillagt Wall en lifstidspension.
en var tillräcklig för honom. Hela hans hus-
håll utgjordes af honom och en gammal trötje-
Narinna, som förut varit hans uppasserska, undei
det han var Alastors lärare.
Wall var af sina föräldrar bestämd till handels
yrket, åt hvilket ban äfven egnade sig, så läng
de lefde. För sin utmärkta språkkunskop bie
han använd som bandelsexpedit, i hvilken egen
skap han i flere år reste i fremmande länder
Men efter föräldrarnes död drog han sig från han
deln och beslutade att öfverlemna sig åt sin bö