nast med sin munterhet, och allmänt var man nöjd, då grefvinnan stez upp och stolarne i betjeningens händer flögo mot väggen. Stjernerantz, som såg att bans!tant var blek, öfvergaf fröken Louise, för att springa och erbjuda henne understöd af sin venstra arm, hvilken dock icke utan litet svårighet emottogs, och Linder, som gått till bordet ensam, fick af Alästor en vink att bjuda bans syster armen. En lätt rodnad uppsteg på begges kinder, hvilken dock tilltog i styrka, då då fingo se hvarandra rodna. De begge gamla fröknarne, hvilkas hufvundsakliga sysselsättning var att observera, läto icke undfalla sig detta, vexlade en hastig blick och knepo tillsamman de tunna läpparne på ett sätt, som wille säga så mycket som ,ja sålp Alla voro åter i salongen, med undantag af hofjunkarn. Ett ögonblick derefter försvann äfven doktorn. Grefvinnan drog sig in i sitt kabinett, sedan hon tagit kaffe och ursäktat sig för kammarherrinnan. M:ll Clemence, som i allmänhet gick offensivt tillväga, Sökte att åter upplifva samtalet med löjtnanten, ;men fann. sig till sir förundran bemött med någon. förbehållsamhet Kammarherren satt förstämd i s-ettfönster och tummade på ett tidningsblad. Frälsekamrern hos hvilken kammarherren nyligen gjort ett få fängt. försök att vigilera, trodde att ban grubblad på sina affärer, men gjorde den slutsatsen, at han måste bafva misstagit sig, då han, några ögon plick derefter, börde kammarherrens höga skratt När han såg dit, fann han M:l Clemence sit tande på stolen midt emot Hr kammarherren Småherrskapet bade redan sprungit ned i träd ården, lemnande deras mor i divanen, der hot