nast med sin munterhet, och allmänt var man
nöjd, då grefvinnan stez upp och stolarne i be-
tjeningens händer flögo mot väggen. Stjernerantz,
som såg att bans!tant var blek, öfvergaf fröken
Louise, för att springa och erbjuda henne under-
stöd af sin venstra arm, hvilken dock icke utan
litet svårighet emottogs, och Linder, som gått till
bordet ensam, fick af Alästor en vink att bjuda
bans syster armen. En lätt rodnad uppsteg på
begges kinder, hvilken dock tilltog i styrka, då
då fingo se hvarandra rodna. De begge gamla
fröknarne, hvilkas hufvundsakliga sysselsättning
var att observera, läto icke undfalla sig detta,
vexlade en hastig blick och knepo tillsamman de
tunna läpparne på ett sätt, som wille säga så
mycket som ,ja sålp
Alla voro åter i salongen, med undantag af
hofjunkarn. Ett ögonblick derefter försvann äf-
ven doktorn. Grefvinnan drog sig in i sitt kabi-
nett, sedan hon tagit kaffe och ursäktat sig för
kammarherrinnan. M:ll Clemence, som i allmän-
het gick offensivt tillväga, Sökte att åter upplifva
samtalet med löjtnanten, ;men fann. sig till sir
förundran bemött med någon. förbehållsamhet
Kammarherren satt förstämd i s-ett- fönster och
tummade på ett tidningsblad. Frälsekamrern
hos hvilken kammarherren nyligen gjort ett få
fängt. försök att vigilera, trodde att ban grubblad
på sina affärer, men gjorde den slutsatsen, at
han måste bafva misstagit sig, då han, några ögon
plick derefter, börde kammarherrens höga skratt
När han såg dit, fann han M:l Clemence sit
tande på stolen midt emot Hr kammarherren
Småherrskapet bade redan sprungit ned i träd
ården, lemnande deras mor i divanen, der hot