kas än denna brand, så snart man nu en gång re
signerat i afseende på skadan. Intet bråk, ej en
skrik och dylikt oväsende, inga sprutor eller andr
medel, att störa eldens skönhet, användes, utan låga
frossade obehindrad och naturlig under det skönast
och lifligaste moln af ljus rök, som i pittoreska hvirf
lar steg upp mot stjernorna i den lugna natten. Et
eldregn, utan bränder (ty vinden gaf knappast drag)
föll med den utomordentligaste prakt öfver den delei
at Friedrichsstadt, som ligger söder eller sydvest on
brandstället. Men ännu grannare nästan var effekter
af belysningen på den så. erkändt skönt byggda sta
den. I synnerbet var Gensdarmeomarkt, med sin:
två St. Paulikyrkor i smått, de sköna kopparklädd:
kupolerne med deras många förgyllda tinnar,jsamt de
af Schinkel byggda skådespelhuset deremellan, så skönt
att, när den egna belysningen. för tillfället tillkom
anblicken var mer imponerande, än man kan hegärc
utaf blott arkitektoniska skönheter — Fredrik II:
verk — der han i relief på frisen låtit afbilda hurt
björnen tämjes (björnen är Berlins vapen), ligger m
nere, och hans ättling, Fredrik Wilhelm IV, får till.
fälle att föreviga sig med ett nytt byggnadsstorverk
— hvilket ej blir honom svårt, då han har alla kon.
stens medel till buds, och millionerne ligga i hans
källrar fasstagetals, såsom tunnorna i ett stort brän-
vinslager i Stockbolm. Med hans kända Fahlcrantzi-
ska sätt lärer han väl dock låta bli att sätta upp en
sådan relief, som Fredrik — ty den nuvarande Ber-
linaren vill ej mer låta sig gälla för en otämjd björn.
Hvarje åskådare, som visste hvilka oberäkneliga
skatter lågo förvarade på andra sidan platsen, fruk-
tade i början för de rysliga följderna af denna brand,
nemligen för det Kongl. bibliotheket, som utom det
att det i antal räknar 600,000 volymer (enligt biblio-
thekariernes uppgift, och alltså när man rabatterar
den vanliga lilla procenten bibliothekarie-osanning
— åtminstone 300,000 volymer) också har en oskatt-
bar mängd incunabler, xylografer, etc. etc., deribland
Stockholmaren med sin musikaliska förkärlek skulle
beklagat hvad i musikväg der finnes — 30,0009 num-
ror autografer af nästan alla mästare i kompositior.er. —
Hade vinden varit hård, så hade väl också olyckan
gått för sig med denna beklagansfärda utvidgning,
helst man bär vid eldsvådor icke nyttjar brandsegel,
en brist; hvaröfver man icke nog kan förundra sig
vid den i öfrigt så goda inrättningen med eldsläck-
ning såväl som vid nästan allt annat härstädes för det
allmänna. Man hade en mängd sprutor på bibliotheks-
taket, sprutade äfven på fönstren, hvilket val varit en
vansklig sak om elden genom stormen drifvits häftigare
mot fönsterrutorna. — Berättaren. som för tillfället
var bekajad med svår hufvudvärk, förmådde likväl icke
på två timmar skilja sig från det granna skådespelet,
der, utom de herrliga byggnaderna, universitetet, ka-
tholska kyrkan och prinsens af Preussen trollslott,
hvilka stodo i det grannaste ljus, som de någonsin öfver
sig erfarit, och der taflans infattning i grönt på tre
andra sidor — gatan Unter den Linden, der Kasta-
nienwald och trädgården omkring furstinnan af Lieg-
nitz palats, — gaf fyllnaden åt den herrliga vuen. Stora
kastanie räd på detta sätt illuminerade af en enda
ljusmassa, som gör skuggorna djupare och det gröna
mera grönt och genomskinligt grönt — sannerligen!
man kan icke lätt få se någohtiog mera trotsande
konstnärens efterbildande pensel. — För örigt reser
sig väl Phenix snart åter ur askan, och förmodligen
spelas der åter nästa vår; och det vore önskligt att
man nu försökte öfverträffa det hittills oöfverträffade
.eaterhuset i Dresden — detta byggnadskonstens all-
sidiga non plus ultra.
tons