fslag borde på samma sätt behandlas, samt yttrande
deröfver jemväl afgifvas här inför Kongl. Maj:ts befall-
ningshafvande, hvarest vore rätta stället att rådpläga om
dylika allmänna angelägenheter, så väl af sqvadrons-
tullmäktige, som af de rusthållare, hvilka önskade sjelf-
ve sin rätt och talan bevaka, och de der alla kunde
påräkna ledning för sitt omdöme af en fri och lugn
öfverläggning; endast bär borde och kunde ett oväl-
digt beslut fattas; och Hr kammarrådet fann mindre
rådligt, till och med vådligt, att genom petitioners kring-
spridande och namnteckningars samlande derunder till-
vägabringa majoriteter i allmänna ärender, som angå
menigheter, enär de. på sådant sätt, tillkomne majo-
riteter, vid ett annat tillfälle än detta, kunde låta
enskilta förtroendet till en viss medborgare förleda
sig till beslut, som de möjligen snart nog kunde kom-
ma att ångra.
Hr öfverste Anckarsvärd förklarade sig vilja, för
närvarande, biträda Hr grefve Anckarsvärds förslag,
under förbehåll af öppen rätt, att framdeles definitivt
i frågan sig yttra, och förmälte. i afseende på hvad
Hr grefve Anckarsvärd föreslagit. rörande vakansaf-
gifts erläggande för en del rusthållsnummer, så att,
under fredstid, endast ett visst antal rustningshästar
hölles effektive; att, i Hr öfverstens tanka, Nerike. i
anseende till dess ringa tillgång på tjenligt foder, vore
minst passande att underhålla kavalleri på indeld fot;
äfvensom Hr öfverstelöjtnanten Holst förmälte sig vilja,
i flera afseenden, instämma uti Hr grefve Ackarsvärds
förslag, men befara olägenheter af den skyldighet, som,
enligt detsamma, skulle åläggas de rustande, att föda
och vårda hästar, som icke voro dem tillhörige, samt
anse beloppet af årsafgiften, som nu vore för ringa
beräknadt, icke böra af de rustande, till någon viss
summa, föreslås, emedan förslaget derigenom kunde
blifva afskuret, utan bestämmas af Kongl. K:igskol-
legium, som bäst vore i tillfälle betrakra de derpå
inverkande omständigheter; deruti Hr inspektoren
Roman och Hr öfverstelöjtnanten Armfelt instämde;
hvaremot Hr grefve Anckarsvärd anmärkte, att det
icke borde vara svårare för rustande att föda och
vårda kronans hästar, än det, exempelvis, är for dem,
som i Skåne, åtaga sig underhållandet af hästar vid
Wendes artilleri, och det desto mindre, som endast
vanvård, men icke oförvållad skada eller sjukdom,
kunde ådraga rusthållaren ansvarsskyldighet, samt att
sifferuppställningen icke vore af nöden vidare, än så-
som till äfventyrs föranledande ett motsvaradt förslag
till rätta beloppet, från Kongl. Krigskollegii sida, och
ej eller kunde afskräcka Kongl. Krigskollegium från
frågans diskuterande, fastän det föreslagna beloppet
vore mindre, än det Hr grefven, för sin del, skulle
vilja erbjuda, hvilket Hr grefven dock vidblefve, eme-
dan det närmast öfverensstämde med hvad flere rust-
hållare, hvilkas tanka Hr grefven inhemtat, trott sig
skäligen böra föreslå; hvarjemte Hr regementskommissa
rien Adlers yttrade, det han ansåge någon förändring i
den föreslagna summan icke vara af nöden, heldst de
rustande dervid icke voro bundne, och, efter hans
omdöme, densamma icke inverkade på Kongl. Krigs-
kollegii behandling af frågan; äfvensom länsmannen
Adlers trodde sig icke kunna antaga ett förslag, hvar-
om hans kommittenter icke hade någon kunskap.
Hr generaladjutanten von Essen upplyste, att, efter
den erfarenhet, de sednare åren lemnat, Hr grefve
Anckarsvärds förslag, i afseende på årsafgiften, vore
väl grundadt, kanske något lågt, emedan Hr general-
adjutantens egen erfarenhet och anteckningar utvisade
ett resultat af 44 år, såsom den tid, rustningshästen
kunde qvarstå till tjenstgöring; dock ansåg Hr gene-
raladjutanten afgiften för remonteringen böra skiljas
från afgiften för befrielse från de öfrige rustningsskyl-
digheterna.
Den af Hr kammarrådet Cassel väckta fråga, om
serskildt sammanträde för öfverläggning om den års-
afgift, som de rustande kunde anse sig med skäl böra
erbjuda, för befrielse från rustningsbesväret, hvilken
fråga af länsmannen Adlers biträddes, trodde Hr öf-
verste Anckarsvärd böra framstållas först, efter det
Kongl. Krigskollegium, som bäst vore i tillfälle att
bestämma beloppet utaf afgiften, den Hr öfversten an-
såge nu vara för lågt beräknad, gifvit de rustande del
af sitt förslag derutinnan, hvilket Kongl. koilegium
väl ej underläte att upprätta och meddela; och Hr
grefve Anckarsvärd förklarade sig icke rätt kunna fatta,
huru ett sådant sammanträde skulle försiggå.
Ett från Konungens befallningshafvande i Nyköping
bitsändt skriftligt yttrande i förevarande fråga afrust-
hållarne, för de inom Nyköpings län belägna num-
mer af Östernerikes sqvadron, upplästes.
Efter slutad diskussion framställde Hr ordföranden
följande proposition: Vilja de rustande, på sätt ri-
kets ständer föreslagit, uuder krig, åtaga sig gemen-
sam ansvarighet, en för alla och alla för en, i och
för de, under kriget intråffande förluster af hästar,
munderings-, bevärings- och remtygspersedlar af alla
slag? hvilken med samstämmigt Nej besvarades;
dervid dock ombuden för Vesternerikes sqvadron gjorde
det förbehåll, att, om icke det sednare alternativet
heldst utsträckt jemväl till fred, komme att antagas,
de ville åtaga sig den i det förra föreslagna, gemen-
samma ansvarighet, heldre än intet; äfvensom, vid
framställd fråga, i afseende på sednare alternativa för-
slaget, samtlige tycktes vara ense om att godkänna
dess syftning, och derföre icke förkasta detsamma,
men ej eller antaga det i dess närvarande skick, eme-
dan det icke vore nog omständligt och icke upptoge
statens fordringar för rustningsbesvärets öfvertagande;
hvarförutan bäst syntes, att förslaget omfattade rust-
ningens uppehällande så i fred som i krig.
I anledning af jemväl gjord framställning, förkla-
rade samtlige, nu närvarande rusthållare sin önskan
vara, att Kongl. Krigskollegium behagade, vid Hr
grefve Anckarsvärds ofvan intagne skrift, som af nå-
gra bland de närvarande undertecknades, fästa syn-
nerlig uppmärksamhet.
hö—— —— L vv L
RÄTTEGÅNGS- OCH POLISSAKER.
— Badare-eleven H. J. Nilsson, som för ett
par månader sedan straffades för fickstöld, arrestera-
des under eldsvådan å Söder, såsom skäligen miss-