bal VU UPPlURIRAEEIM 0 a o vid detta tillfälle något när antydde hvad de efter egen erfarenhet om rustningsprestationens tunga i allmänhet, med sin förmåga och bestånd samt skäligt afseende på statens rätt, funno sig benrägne att erbjuda för befrielse från berörde prestation, icke blott i krigstid, utan äfven under fredstid; och då, i anledning af Hr öfversten grefve Anckarsvärds härom mundtligen väckta och skriftligen utvecklade motion, Hr landshöfdingen tillåtit, att detta sednare ämne, eller frågan om en passevolance för fredstid, ehuru icke uppfattad i Rikets Ständers underdåniga hemställan, må, såsom med deruti gjorda framställningar gemenskap egande, nu komma under öfverläggning, vill Gr kammarrådet för sin enskilda del anföra: Att han, ehuru med all tacksamhet erkännande Hr grefvens förtjenst af att nu hafva väckt uppmärksamheten på frågans vidsträcktare omfattning, och den möda han nedlagt på densammas utredande, likväl icke funnit ämnet vara så fullständigt utveckladt, att H: kammarrådet, som just nu erhållit del af Hr grefvens förslag och saknat tillfälle kontrollera de deruti gjorda uppgifter, tilltrodde sig att genast detsamma med sin röst obegränsadt understödja. Såsom rusthållare under snart 40 års tid vid Lifregementets hussarkorps, hade, fastän tre serskilda tidskiften af krigsoroligbeter inträffat, inga olyckshändelser drabbat Hr kammarrådets rusthåll, hvarigenom kar!, häst eller mundering gått förlorade, och ej heller andra omständigheter sig tilldragit, än som i vanlig ordning inverkat till karls eller hästs afgång, eller till munderingens slitning; och då rustnoingsutgifterne alltid blifvit vid Hr kammarrådets egendom bokförde och nära till ziffran voro af honom kände, kunde han nu uppgifva sitt nummer såsom ett af de mera lyckliga rusthåll, hvilkas årliga omkostnad till munderingens underhåll, remontering och annan nu ifrågasatt utgift, närmat sig intill eller åtminstone icke betydligen öfverstigit hvad Hr grefve Anckarsvärd i sin skrift erbjudit i årlig passevolans under fredstid för de skyldigheter staten, efter hans åsigt, borde öfvertaga, med viss procent förhöjning under krigstid; men såsom deltagande, i egenskap af landssekreterare uti detta läns styrelse under största delen af denna tidrymd, samt alla krigsepokerne, hade Hr kammarrådet icke varit främmande för de rustandes angelägenheter i allmänhet, och kunde ur minnet uppgifva nummer, hvarvid dels under fred, dels under krig, icke mindre än 3 hästar måste uppsättas på mindre tid än tvecne år; att vid andra nummer flera ombyten af karlar under lika tid äfven egt rum; att munderingspersedlar vid flera tillfälligheter gätt förlorade, både med och utan karlarnes förvållande, samt att mängden af rusthållare i det hela fått vidkännas utgifter, som i medeltal vida öfverstigit det belopp Hr grefve Anckarsvärd nu med 36 Rdr banko föreslagit såsom anbud i årlig passevolansafgift af hvarje rusthålls nummer inom detta län; och då Hr grefven sjelf i sin skrift uttalat den öfvertygelse, att detta anbud vore nog lågt, många af här församlade rusthållare och sqvadronsfullmäktige under öfverläggningen härom, om synts benägne till en något större uppeffring, samt man vid detta tillfälle icke borde förbise de förmåner, som de rustande vid indelningsverkets inrättande fått sig tillagde för rustningsbesvärets upprätthållande, trodde Hr kammarrådet det vara mindre väl betänkt, om de rustande framträdde med ett sådant anbud, att Regeringens bifall dertill icke kunde förväntas. utan befarade Hr kammarrådet, att ett sådant tillgörande från de rustandes sida snarare skulle motverka än befordra framgången af den förändring, som Rikets Ständer äsyftat att i de rustandes intresse tilivägabringa. Med en långvarig erfarenhet deraf att vanvårdnad af nummerhästarne hittills ofta egt rum på rusthållen, än af ovana och okunnighet vid dessa hästars rykt och utfodring, än af vårdslöshet dervid, stundom äter af knappare, mindre väl bergadt eller otjenligt foder, samt andra orsaker, som icke alltid berott af rusthållarne sjelfve, samt att på så beskaffad vanryckt måst följa tilltal, böter och slutligen nummerhästens förtidiga kassering, ehuru det legat i den rustandes eget uppenbara intresse, att med all omsorg vårda denna sin egendom, kunde Hr kammarrådet icke underlåta, att nu väcka allmogens uppmärksamhet på vådan och äfventyret, att, i följd af Hr grefve Anckarsvärds förslag om remonteringsskyldighetens öfverflyttande på kronan, på rusthållen till utfodring, ryckt och skötsel emottaga hennes nummerhästar, hvarigenom, om icke kronan skulle inledas ) i allt för stora förluster, en strängare kontroll oundvikligen mäste hållas genom det lägre befälet, än nu eger rum, ledande till besvär och kostnader både för detta befäl och de rustande, och för de sednare till chikaner, ledsambeter och äfventyr på mångfaldigt sätt, som icke kunna i förhand beräknas, knappt anas; och då Hr kammarrådet på dessa skäl ansåg sig icke böra understödja Hr grefve Anckarsvärds förslag i denna del, ville Hr kammarrådet deremot hemställa, om icke närvarande rusthällare och sqvadronsfullmäktige skulle fiona Himpligt, att på stället ibland sig utse några personer till närmare granskning af Hr( grefvens förslag, och till öfvervägande al de från Kgl. Krigs-kollegium, meddelade uppgifter, de upplysningar regementsbefälet vore i tillfälle att lemna om afgång, slitningstid med flera omständigheter, som skulle förtjena att tagas i betraktande, samt att, efter härom skedd närmare utredning, afgifva ett förslag till passevolans-anbud, serskildt för krigsoch serskildt för fredstillstånd, hvilande på grunder af både befälets sakkännedom och de rustandes egen erfarenhet, samt ledande till det mål, att å ena sidan all fara förebygges för enskilde rusthåliares undergång etter alltför oskäliga lidande genom olyckshändelser, som i mångfaldigt högre mått drabba några få, än mängden l! ibland dem, samt en billig af tiden påkallad lindring) och jemkning uti denna skyldighet för alla, men ål den andra sidaa äfven något när till kronans belå-l. tenhet, och utan allt för mycket förnärmande af dess Jm -— oo B— rätt, hvarvid åtskillige i Hr-grefyve Anckarsvärds skrift framställde önskningar och förslag kunde och borde tjena deputerade till ledning vid utarbetandet af deras yttrande, hvaröfver Sqvadronsfullmäktige och rust-j: hållare sedan torde få tilfälle att inför Kongl. Moj:ts Befallningshafvande sig yttra Innan den tid Kongl. Krigs-kollegium förelagt. Slutligen, och som jemväl fråga uppstått, att Hr grefve Anckarsvärd i flera, Du medhafda exemplar utskrifna förslag skulle utlemnas till cirkulation emelJan rustbållarne vid hvarje sqvadron i länet, för att undertecknas af dem, som delade Hr grefvens 2cister förklarade HH. tammarrådet. att det vara