—— OÄÄ——de gått till kontoret, der man underrättat honom om bankirens bortovaro, utan att kunna upplysa honom om den blefve långvarig eller ej. Det var för att i detta hänseende erhålla bestämda underrättelser, af fru Duveyrier, som han anhållit att få tala med henne. Fanny Lascourt öppnade dörren i samma ögonblick, som denne man inträdde i salongen och vexlade en helsning med hr de Renneville. Ehuru det var ganska skumt kände hon igen honom vid första ögonkastet och stod der liksom krossad af förskräckelsen vid hans åsyn. Mörkret hindrade de Renneville och Marianna att märka hennes förvirring och den förvåning som den fremmande å sin sida erfor, då han blef henne varse. Efter tvungna helsningar och tillgjorda artighetshetygelser vände sig, den okände till Marianna. — Jag har icke, sade han, den äran att vara känd af frun, det är första gången jag har förmån att si er, ni är br Duveyriers hustru ? — Ja, min herre, svarade Marianna med cen jemnt stigande förskräckelse, liksom hans närvaro i detta hus väckte hennes aningar om någon olycka. — Jag önskade tala med er man; men man har sagt mig att han är borta. Kan frun underrätta mig om han snart kommer tillbaka? — Det vet jag icke min herre. oo Jag är ganska ledsen att ej kunna träffa honom jag har en penningesumma att placera och innan ja; antager ett förslag, som man gjorde mig imorse, vill jag fråga er many om han vore bugad att.ta emot des sa penningar, för att använda dem i en operation de han gaf mig tillkänna för någon tid sedan, ty jag ä en af hans kunder. 3— Jag kan icke i den saken gifva er något tillfreds ställande svar, Atertog Marianna. — Jag ber att frun ursäktar mig. Jag skall sök vänta några dagar. Då fruns man kommer hem, to! de frun kanske ha den godheten att be honom undei rätta mig derom? — Ert namn, min herre?