denna förrättning syntes det tydligt huru läpparna fingo en likblek färg och knäna, Började skälfva under det munnen stod halföppen. Han föll nu på knä och Hr Wallinder läste med. hög röst välsignelsen öfver honom, läggande dervid händerna på hans hufvud: Sedan detta skett, återstod ännu för de båda prestmännen att föra honom litet längre fram samt att åtskilja hans armar och ligga honom ned. Han tycktes än en ång vilja höja hufvudet, då bilan i detsamma föll och hufvudet rullade ned i den framför sehavotten öppnade grafven. Den öfriga kroppen blef föremå! för ännu en operation, nemligen dess afklädande, som verkställdes af skarprättarens drängar, hvarefter bålen, endast betäckt af skjortan, äfven rullades ned i grafven. En vämjelig episod till detta skådespel var att se, dels huru flere personer skyndade fram, för att doppa papperslappar i det framforsande blodet, dels hur en med fallandesjuka behäftad person, på grund af en gammal tro att denna sjukdom skall botas, om man dricker blod af en afrättad, skyndade fram, men i detsamma fick ett anfall af sjukdomen och höll på att halka ned i grafven. Hela akten, från delingqventens ankomst till schavotten, upptog föga öfver tre minuter. Det torde ej vara för mycket räknadt, om man antager, att 25,000 menniskor voro i rörelse för att åse detta skådespel, hvilket redan en lång tid sysselsatt nyfikenheten. Angående delinqventens sista stunder och hans sinnesstämning den föregående tiden, berättas det, att han varit bland: de svåraste fångar att bereda till döden. Detta lär ock hafva varit en af anledningarna till det långa uppskofvet. Imedlertid var han ändtligen på slutet resolverad och undergifven att så sitt öde till mötes, men hade äfven mellanstunder, då hans kända lättsinnighet återkom. Så säges dett. ex., att han vid utgången från Smedjegårdshäktet, i går, hade talat i en skämtande ton till ett par närstående flickor. I går tillbragte fångpredikanten hela eftermiddagen hos honom. På aftonen hade han ordentligt klädt af sig. Under natten var han ensam. Tidigt på morgonen begärde han vatten och att få sina kläder borstade. Härvid säges han äfven hafva yttrat: Det här blir en vigtig dag för mig KL half sex åt han frukost, bestående af en biffstek. En stund derefter tog han den hel. nattvarden. Klockan sju, sedan jemväl domen blilvit uppläst i fänselset, börjades tåget ut till afrättsplatsen. Delinqventen gick utan att behöfva stödjas, omgifven af de båda presterna samt företrädd och efterföljd af vakt, som denna gången var dubbelt större än vanligt. Han gick hela vägen mycket långsamt, men syntes då ännu vara vid temligen godt mod, och yttrade bland annat, att han sjelf en gäng för två år sedan gått denna väg som åskådare af. en annans afrättning. Utanför källaren Hamburg gjordes, efter en gammal plägsed, några minuters balt, och man bjöd delinq venten ett glas vin att styrka sig med; men han önskade och fick i stället ett glas vatten. Det öfriga, efter ankomsten till afrättsplatsen, hafve vi redan omnämnt. Vi sunne icke sluta denna berättelse utan att tillågga den: anmärkningen, att för hvar och en, som intill denna dag varit i någon tvekan emellan de motsatta åsigterna huruvida dödsstraffet längre bör bibehållas eller icke, borde åsynen af denna afrättning och dess tillhörigheter lägga en betydlig vigt i vågskålen för öfvertygelsen om dess. olämplighet. Den som vid detta tillfälle observerade den stora hopen, på hvilken dessa skådespel äro ämnade att verka såsom en afskräckande varning, hade nemligen tillfälle att finnar det föga moralisk väckelse, i synlig måtto, deraf kunde förspörjas. Men något ännu värre är, att oaktadt en sådan person som Breitfeldt utan tvifvel kan anses såsom en af de mest förhärdade missdådare, som vår kriminalhistoria vet att omtala, enär han, ännu icke långt före sin död, envisats att vilja kasta en andel af det begångna brottet! på en oskyldig, samt för öfrigt i så många afseenden påtagligen lagt an på att göra uppseende och blifva ett lejon bland förbrytare, så föreföll det åtminstone oss uppenbart, att hans afrältning med den dertill hörande högtidliga apparaten verkade hos mängden. en helt annan känsla, än den lagstiltaren åsyftat; och att, om de också icke betraktade honom såsom en martyr, syntes det likväl såsom om brottet i deras ögon vore försonadt genom stralfet, och vi hörde äfven, under hemgåendet, en vid pass femton års gosse af arbetsklassen säga till en annan under förbigående på gatan: å strunt, det är ändå icke så farligt när .det kommer dertill. Erfarenheten visar tillika den afskräckande verkan af dödsstraffen såsom snart sagdt ingen, då den ådagalägger, att mord ofta begås för vinsten af en eler par riksdaler, ja väl för mindre, och det med kallaste öfverläggning. ee oo . rr Br Bo Loa thöändl