denna förrättning syntes det tydligt huru läppar-
na fingo en likblek färg och knäna, Började skälfva
under det munnen stod halföppen. Han föll nu
på knä och Hr Wallinder läste med. hög röst
välsignelsen öfver honom, läggande dervid hän-
derna på hans hufvud: Sedan detta skett, åter-
stod ännu för de båda prestmännen att föra ho-
nom litet längre fram samt att åtskilja hans ar-
mar och ligga honom ned. Han tycktes än en
ång vilja höja hufvudet, då bilan i detsamma
föll och hufvudet rullade ned i den framför seha-
votten öppnade grafven. Den öfriga kroppen blef
föremå! för ännu en operation, nemligen dess af-
klädande, som verkställdes af skarprättarens drän-
gar, hvarefter bålen, endast betäckt af skjortan,
äfven rullades ned i grafven. En vämjelig epi-
sod till detta skådespel var att se, dels huru
flere personer skyndade fram, för att doppa pap-
perslappar i det framforsande blodet, dels hur en
med fallandesjuka behäftad person, på grund af
en gammal tro att denna sjukdom skall botas,
om man dricker blod af en afrättad, skyndade
fram, men i detsamma fick ett anfall af sjukdo-
men och höll på att halka ned i grafven. Hela
akten, från delingqventens ankomst till schavotten,
upptog föga öfver tre minuter.
Det torde ej vara för mycket räknadt, om man
antager, att 25,000 menniskor voro i rörelse för
att åse detta skådespel, hvilket redan en lång tid
sysselsatt nyfikenheten. -
Angående delinqventens sista stunder och hans
sinnesstämning den föregående tiden, berättas det,
att han varit bland: de svåraste fångar att bereda
till döden. Detta lär ock hafva varit en af anled-
ningarna till det långa uppskofvet. Imedlertid var
han ändtligen på slutet resolverad och undergif-
ven att så sitt öde till mötes, men hade äfven
mellanstunder, då hans kända lättsinnighet åter-
kom. Så säges dett. ex., att han vid utgången
från Smedjegårdshäktet, i går, hade talat i en
skämtande ton till ett par närstående flickor. I
går tillbragte fångpredikanten hela eftermiddagen
hos honom. På aftonen hade han ordentligt klädt
af sig. Under natten var han ensam. Tidigt på
morgonen begärde han vatten och att få sina klä-
der borstade. Härvid säges han äfven hafva ytt-
rat: Det här blir en vigtig dag för mig KL
half sex åt han frukost, bestående af en biffstek.
En stund derefter tog han den hel. nattvarden.
Klockan sju, sedan jemväl domen blilvit upp-
läst i fänselset, börjades tåget ut till afrättsplat-
sen. Delinqventen gick utan att behöfva stödjas,
omgifven af de båda presterna samt företrädd
och efterföljd af vakt, som denna gången var dub-
belt större än vanligt. Han gick hela vägen myc-
ket långsamt, men syntes då ännu vara vid tem-
ligen godt mod, och yttrade bland annat, att han
sjelf en gäng för två år sedan gått denna väg som
åskådare af. en annans afrättning. Utanför källa-
ren Hamburg gjordes, efter en gammal plägsed,
några minuters balt, och man bjöd delinq venten
ett glas vin att styrka sig med; men han önskade
och fick i stället ett glas vatten. Det öfriga, ef-
ter ankomsten till afrättsplatsen, hafve vi redan
omnämnt.
Vi sunne icke sluta denna berättelse utan att
tillågga den: anmärkningen, att för hvar och
en, som intill denna dag varit i någon tvekan
emellan de motsatta åsigterna - huruvida döds-
straffet längre bör bibehållas eller icke, borde åsy-
nen af denna afrättning och dess tillhörigheter
lägga en betydlig vigt i vågskålen för öfvertygel-
sen om dess. olämplighet. Den som vid detta
tillfälle observerade den stora hopen, på hvilken
dessa skådespel äro ämnade att verka såsom en
afskräckande varning, hade nemligen tillfälle att
finnar det föga moralisk väckelse, i synlig måtto,
deraf kunde förspörjas. Men något ännu värre
är, att oaktadt en sådan person som Breitfeldt
utan tvifvel kan anses såsom en af de mest för-
härdade missdådare, som vår kriminalhistoria vet
att omtala, enär han, ännu icke långt före sin
död, envisats att vilja kasta en andel af det be-
gångna brottet! på en oskyldig, samt för öfrigt i
så många afseenden påtagligen lagt an på att göra
uppseende och blifva ett lejon bland förbryta-
re, så föreföll det åtminstone oss uppenbart, att
hans afrältning med den dertill hörande högtid-
liga apparaten verkade hos mängden. en helt an-
nan känsla, än den lagstiltaren åsyftat; och att, om
de också icke betraktade honom såsom en mar-
tyr, syntes det likväl såsom om brottet i deras
ögon vore försonadt genom stralfet, och vi hörde
äfven, under hemgåendet, en vid pass femton års
gosse af arbetsklassen säga till en annan under
förbigående på gatan: å strunt, det är ändå icke
så farligt när .det kommer dertill.
Erfarenheten visar tillika den afskräckande ver-
kan af dödsstraffen såsom snart sagdt ingen, då
den ådagalägger, att mord ofta begås för vinsten
af en eler par riksdaler, ja väl för mindre, och
det med kallaste öfverläggning.
ee oo . rr Br Bo Loa thöändl