vigt. Englands hela utrikes handel, för hvilket det
betäcker hafven med sina flottor och utsträcker sina
kolonier till de aflägsnaste verldsdelar, öfverträf-
fas likväl af öns höskörd för ett enda år. Med
skäl sades derföre, att den var detta lands stör-
sta välgörare, som förmådde två grässtrån gro,
der blott ett grodde förut. Det anstår mig icke,
jag vill icke säga som främling, ty er artighet har
tillåtit mig bortlägga detta namn, utan som er
gäst, att ingå i några detaljer med afseende på
det vigtiga föremål, som sammankallat oss; men
jag kunde icke undgå att, då jag i dag på mor-
gonen gjorde en rnnd i er redskapssamling, blif-
va frapperad af det faktum, att hur mycken kla-
gan än förr må hafva ägt rum öfver brist på
förbättringar i åkerbuksredskapen, skäl för en så-
dan klagan nu icke fanns. - Mig tycktes att der
var ett kapital af vetenskap, mekanisk skicklig-
het, praktiskt förstånd och uppmärksamhet af
högre ordningen, och af flit och framhärdighet hos
de jordbrukande klasserna, alla i troget förbund
för jordbrukets bästa och i en rikhet, som hi-
storien aldrig - förr vetat omtala. M. H., det
är ett märkvärdigt faktum, att ända till när-
varande tid alla de stora ;förbättringarne i
jordbruket synas vara produkter af mennisko-
slägtets första barndom. Hvem kan säga, när en
det vigtiga verktyget, basen för all civilisation,
plogen, blef uppfunnen? Hvem kan säga när
man först inkallade hästen, oxen, svinet och få-
ret till, den oförtrutne deltagarem i hans mödor
och med dem slöt ett för honom sjelf så för-
månligt förbund? Om man kunde uppleta nam-
net på den man, som först hittade på att tämja den
vilda hunden och lära honom att taga vara på
fåret, skullen J åt honom uppresa en stod af
marmor eller koppar, ett hedervärdare monument
än man någonsin: feste åt en furste eller hjelte.
Hvem kan hu för tiden bestämma det ögonblick,
när något af sädesslagen eller någon ätlig rotfrukt
först upptogs till odlande? Det är blott en enda
af dem, potater, hvars historia är känd; de öfri-
gas historia går så långt tillbaka in i forntiden,
att vi icke kunna följa den. De voro odlade
först då, när våra brittiska och gemensamma för-
fäder irrade omkring moraserna på denna, nu skö-
na ö, såsonv målade vildar, och då Greker och
Romare ännu lefde på nötter och ollon. Det
tycks söm menniskorna vid framstegen i jord-
bruket följt den kuriösa, af professor Owen vid-
rörda lag, som leder vissa idislande djur inom
tropikerna. 7 De hafva nemligen en stor klump a
fett på sin Trygg; under de första fem månaderne
nära och öka de denna klump på det feta bete
naturen sjelf framskaffar, och på de öfriga måna-
derne tära de på denna klump. Så synes del
ock hafva gått med menniskornas uppfinningar
för jordbruket. I den aldra älsta tiden funno de
detta fett på sina skuldror, och deraf hafva de
nu snart 3000 år med ringa tillskott lefvat. V
finna hos Virgilius, att plogar nyttjades på han
tid, men de voro af-den sorten, om hvilka v
läsa att den ännu nyttjas i södra Europa. Vi skåd:
ännu samma slags plog i samma land, alldeles så:
dan som den föreställes på forntidens basrelief
Det ät en märkvärdig sak, att upplifvandet a
jordbrukskonsten är ett verk af den anglosachsi
ska racen, om hvilken ni nyss talat. Det ha
blifvit lemnadt till denna, till oss, att under denn
dimmiga himme! och dessa regnskurar (det reg
nade för tillfället) utföra hvad. hvarken Greke
eller Romare i sitt soliga klimat förmådde. Dett
må till en stor del tillskrifvas saknaden här a
den tropikala lyx och de balsamiska vindar, un
der hvilkas inflytande vi aldrig skulle utveckla
den kraftfulla härdighet, som är mer värd än all
tropikens kryddor. Det är dessa egenskaper, son
låter er säga: Män är den ädla vext vår jord
mån ger, och själen mognar under nordens sky-
Talaren slöt med den försäkran, att den är
man här bevisat honom skulle med: tacksamhe
besvaras från andra sidan hafvet.
sk — Al