TR OS fi MIDD SC APS LfadliSldlte 2dHLIilAA ULdil ar
Ibete, samt böta 33 Rdr 46 sk., eller, om de ej
Tförmå böterna erlägga, i stället arbeta å fästningen
j
fyra månader öfver året, och att gemensamt, et
Iller hvilkendera, som gälda gitter, utgifva ersätt-
Ining till Julg, för lidande, hinder och uppehåll
100 Rdr, till ett aflägse boende vittne 6: 32 och
till serskildt tillförordnade åklagaren i målet 75
Rdr; hvarförutan Kongl. Hofrätten fällt ILager-
gren och Crona samt vice pastorn C. H. Heldt,
att, för 9 Julg tillfogade åkommor, böta 6 Rdr
hvardera, drängen Magnus Abrahamsson i Berg-
hem att, för o slag utan åkomma, plikta 4 Rdr
och Julg att böta, för det han skuffat Bursie, 24
sk., ålagt Heldt att godtgöra Julg värdet af en
sönderslagen käpp med 3 Rdr, allt banko, och
slutligen, med anledning af åklagarens och Julgs
hemställan, huruvida Sunnerbo härads nämnd,
som, vid målets pröfning i häradsrätten, varit al
olika mening med rättens ordförande, kunde undgå
ansvar för det af nämnden enhälligt fattade ut-
slag i målet, låtit öfverlemna ransakningshand-
lingarne till advokatfiskalsembetet, för den åtgärd,
hvartill det må anse sig befogadt.3 4 Ha !AL,
ene need
Ä n ny reklamation mot det stora penning-
flödet i Norrland, hvaröfver en klagovisa stått att
läsa i Sv. Biet, förekommer i en tidning från
nämnde landsort, nemligen Allvar och Skämt, der
den lyder som följer:
Uti Sveriges Statstidning 2 4145 för den 23 Juni
detta år, finnes bland underrättelser från landsorterne
en korresp. art. af innehåll, att uti mannaminne kro-
noutlagorne i Westerbotten icke influtit så restfritt
som i år, och att välmägan är i tilltagande samt be-
låtenheten allmän.,
Redan förut har, uti offentlig tidning, en insändare
ordat om öfverflöd af penningar i Norrland, och des-
se artiklar skulle således tyckas antyda, att Norrland
i hast svingat sig till en lysande höjd af materielt väl-
stånd, oaktadt flere nordlige provinser för få år sedan,
försjunkna i armod, anlitade och åtnjöto så väl en-
skilde medborgares från åtskillige orter, som statens
understöd. Uppgifterne angående tillståndet i Wester-
botten torde dock fordra både belysning och berikti-
gande, för att åtminstone icke missleda allmänheten
eller vilseföra omdömet angående administrativa sty-
relsen under förra tiden och den närvarande.
Att kronoutlagorna i Umeå län äro inbetalde eger
sin riktighet, men väl underrättade personer tro sig
veta, att kronofogdarne på gifven vink måst förskjuta
restantier, ehuru anledning till bristande betalning i
laglig ordning kunnat visas. Välmågan är dock utan
tvifvel i tilltagande; men allmogens ringa jordbruk
och omyexlande konjunkturer för afsättningsprodukter
kunna inom ett år förändra förhållandet, i synnerhet
som utsigterne för god skörd nu icke äro serdeles lof-
vande,
Lägges härtill att Westerbottens betydliga undsätt-
ningsskuld ända från 1831 är af landskontoret lem-
nad outredd, oaktadt flera påminnelser, och att allmo-
gen säledes under de sista fördelaktiga åren alldeles
saknat tillfälle, att, likmätigt regeringens föreskrift, in-
lemna säd i sina anlagde sockenmagasiner, till afbe-
talning af undsättningsskuld och till reservfond vid in-
träffande missväxt, så qvarstår af det sanna i saken
icke en så lysande tafla, som korr. artiklarne sökt an-
spegla.
Westerbottens innevånare lära visserligen tacksamt
erkänna den lyckliga inflytelse, som 2:ne rika skördar
haft på deras ekonomiska trefnad, men de torde i all-
mänhet tro, att hvarje öfverdrift i uppgifter, den må
härleda sig från hvilka motiver som helst, icke instäm-
mer med det sinne för sant allvar, som Norrlänningen
ilskar och värderar., KT
Hr assessor Juringius har begärt rum för föl-
ande:
I anledning af artikeln i denna tidning, för ett par
dagar sedan, om en liten vagn, som på jernvägen vid
Carlsruhe framföres, medelst menniskokraft, en svensk
mil på 435 minuter, anser jag mig kunna, när den
saken nu blifvit bepröfvad utrikes, utan de vanliga
örebråelserna af fixa ideer etc., tillkännagifva: att
tt sådant, men något större försök, blifvit här i ri-
et anstäldt, redan för mer än 2 är sedan. — Vid
vingsttiden 1841 anställde jag detta försök på jern-
rägen vid Höganäs. Jag fick dertill låna en stor och
sanska tung, så kallad stenvagn, på hvilken man förer
.egelsten m. m., men som kunde rymma 26 större
och mindre personer. Dessa framfördes af tre karlar,
paktadt de utvexlingshjul, jag vid försöket nyttjade,
voro illa gjutne, 649 alnar i minuten, hvilket svarar
mot 37,140 alnar i timman. Denna effekt var väl
cke stort mer än hälften så stor som den, hvilken
rbållits vid Carlsruhe; men så var lasten deremot,
id Höganäs, många gänger större. AT detta försök
unde jag således ej annat än finna: att med en lät-
are vagn och med bättre utvexling, samt på en mera
orisontel jernväg än den vid Höganäs, skola 4 kar-
ar, med 2 till ombyte, oupphörligt, om det behöfdes,
inder 12 timmars tid, kunna framföra minst 20 pas-
agerare och deras saker, och att en rad af lastade
agnar, äfven genom så kallade lokomotiver, med ettb
törre antal arbetare, skulle upphinna samma, för
ödig säkerhet, tillräckliga hastighet, som vid Carls-2å
uhe erhållits. Att sådane vagnar icke skulle med-l
jra den fara, som ängvagnar och dessutom lemna g
rbetsförtjenst åt många behöfvande, som annarsY
unde ligga ett samhälle till last, VOre väl omständig-S
eter, som borde tala för menniskokraftens direftals
nvändande på jernvägarne, i stället för att den nu
ndirelta, genom ångan, användes, om än kostnaden S
orc större, hvilket ej heller är händelsen, när allt!
rligt beräknas. Men att sådant kunde vinnas genom ik
en simpla trampningen, likasom någon annan blifvit n
id Carlsruhe använd? — sådant kan jag väl icke få
ånga att tro, ehura jag nu öfver 20 års tid lyckats visa
ess nytta vid hvarjebanda machineridrifvande. Då jag
cke ännu varit i stånd att vid någon mindre ång-
nachin härstädes få visa verkan af tramr mingen jem-
örelsevis, och att den kunde kosta ungefär hälften så
nycket som ångkraften, samt att jag sjolf kunde an-:
kaffa trampare, hvilka året Om dagligen skulle åtaga
ig detta arbete, omot 442 sk. Bko i dagspenning;
2 fån jag fillg vidara näa MIT Mad attt -Atra cåd!
-
OR TR