TR OS fi MIDD SC APS LfadliSldlte 2dHLIilAA ULdil ar Ibete, samt böta 33 Rdr 46 sk., eller, om de ej Tförmå böterna erlägga, i stället arbeta å fästningen j fyra månader öfver året, och att gemensamt, et Iller hvilkendera, som gälda gitter, utgifva ersättIning till Julg, för lidande, hinder och uppehåll 100 Rdr, till ett aflägse boende vittne 6: 32 och till serskildt tillförordnade åklagaren i målet 75 Rdr; hvarförutan Kongl. Hofrätten fällt ILagergren och Crona samt vice pastorn C. H. Heldt, att, för 9 Julg tillfogade åkommor, böta 6 Rdr hvardera, drängen Magnus Abrahamsson i Berghem att, för o slag utan åkomma, plikta 4 Rdr och Julg att böta, för det han skuffat Bursie, 24 sk., ålagt Heldt att godtgöra Julg värdet af en sönderslagen käpp med 3 Rdr, allt banko, och slutligen, med anledning af åklagarens och Julgs hemställan, huruvida Sunnerbo härads nämnd, som, vid målets pröfning i häradsrätten, varit al olika mening med rättens ordförande, kunde undgå ansvar för det af nämnden enhälligt fattade utslag i målet, låtit öfverlemna ransakningshandlingarne till advokatfiskalsembetet, för den åtgärd, hvartill det må anse sig befogadt.3 4 Ha !AL, ene need Ä n ny reklamation mot det stora penningflödet i Norrland, hvaröfver en klagovisa stått att läsa i Sv. Biet, förekommer i en tidning från nämnde landsort, nemligen Allvar och Skämt, der den lyder som följer: Uti Sveriges Statstidning 2 4145 för den 23 Juni detta år, finnes bland underrättelser från landsorterne en korresp. art. af innehåll, att uti mannaminne kronoutlagorne i Westerbotten icke influtit så restfritt som i år, och att välmägan är i tilltagande samt belåtenheten allmän., Redan förut har, uti offentlig tidning, en insändare ordat om öfverflöd af penningar i Norrland, och desse artiklar skulle således tyckas antyda, att Norrland i hast svingat sig till en lysande höjd af materielt välstånd, oaktadt flere nordlige provinser för få år sedan, försjunkna i armod, anlitade och åtnjöto så väl enskilde medborgares från åtskillige orter, som statens understöd. Uppgifterne angående tillståndet i Westerbotten torde dock fordra både belysning och beriktigande, för att åtminstone icke missleda allmänheten eller vilseföra omdömet angående administrativa styrelsen under förra tiden och den närvarande. Att kronoutlagorna i Umeå län äro inbetalde eger sin riktighet, men väl underrättade personer tro sig veta, att kronofogdarne på gifven vink måst förskjuta restantier, ehuru anledning till bristande betalning i laglig ordning kunnat visas. Välmågan är dock utan tvifvel i tilltagande; men allmogens ringa jordbruk och omyexlande konjunkturer för afsättningsprodukter kunna inom ett år förändra förhållandet, i synnerhet som utsigterne för god skörd nu icke äro serdeles lofvande, Lägges härtill att Westerbottens betydliga undsättningsskuld ända från 1831 är af landskontoret lemnad outredd, oaktadt flera påminnelser, och att allmogen säledes under de sista fördelaktiga åren alldeles saknat tillfälle, att, likmätigt regeringens föreskrift, inlemna säd i sina anlagde sockenmagasiner, till afbetalning af undsättningsskuld och till reservfond vid inträffande missväxt, så qvarstår af det sanna i saken icke en så lysande tafla, som korr. artiklarne sökt anspegla. Westerbottens innevånare lära visserligen tacksamt erkänna den lyckliga inflytelse, som 2:ne rika skördar haft på deras ekonomiska trefnad, men de torde i allmänhet tro, att hvarje öfverdrift i uppgifter, den må härleda sig från hvilka motiver som helst, icke instämmer med det sinne för sant allvar, som Norrlänningen ilskar och värderar., KT Hr assessor Juringius har begärt rum för fölande: I anledning af artikeln i denna tidning, för ett par dagar sedan, om en liten vagn, som på jernvägen vid Carlsruhe framföres, medelst menniskokraft, en svensk mil på 435 minuter, anser jag mig kunna, när den saken nu blifvit bepröfvad utrikes, utan de vanliga örebråelserna af fixa ideer etc., tillkännagifva: att tt sådant, men något större försök, blifvit här i riet anstäldt, redan för mer än 2 är sedan. — Vid vingsttiden 1841 anställde jag detta försök på jernrägen vid Höganäs. Jag fick dertill låna en stor och sanska tung, så kallad stenvagn, på hvilken man förer .egelsten m. m., men som kunde rymma 26 större och mindre personer. Dessa framfördes af tre karlar, paktadt de utvexlingshjul, jag vid försöket nyttjade, voro illa gjutne, 649 alnar i minuten, hvilket svarar mot 37,140 alnar i timman. Denna effekt var väl cke stort mer än hälften så stor som den, hvilken rbållits vid Carlsruhe; men så var lasten deremot, id Höganäs, många gänger större. AT detta försök unde jag således ej annat än finna: att med en lätare vagn och med bättre utvexling, samt på en mera orisontel jernväg än den vid Höganäs, skola 4 karar, med 2 till ombyte, oupphörligt, om det behöfdes, inder 12 timmars tid, kunna framföra minst 20 pasagerare och deras saker, och att en rad af lastade agnar, äfven genom så kallade lokomotiver, med ettb törre antal arbetare, skulle upphinna samma, för ödig säkerhet, tillräckliga hastighet, som vid Carls-2å uhe erhållits. Att sådane vagnar icke skulle med-l jra den fara, som ängvagnar och dessutom lemna g rbetsförtjenst åt många behöfvande, som annarsY unde ligga ett samhälle till last, VOre väl omständig-S eter, som borde tala för menniskokraftens direftals nvändande på jernvägarne, i stället för att den nu ndirelta, genom ångan, användes, om än kostnaden S orc större, hvilket ej heller är händelsen, när allt! rligt beräknas. Men att sådant kunde vinnas genom ik en simpla trampningen, likasom någon annan blifvit n id Carlsruhe använd? — sådant kan jag väl icke få ånga att tro, ehura jag nu öfver 20 års tid lyckats visa ess nytta vid hvarjebanda machineridrifvande. Då jag cke ännu varit i stånd att vid någon mindre ångnachin härstädes få visa verkan af tramr mingen jemörelsevis, och att den kunde kosta ungefär hälften så nycket som ångkraften, samt att jag sjolf kunde an-: kaffa trampare, hvilka året Om dagligen skulle åtaga ig detta arbete, omot 442 sk. Bko i dagspenning; 2 fån jag fillg vidara näa MIT Mad attt -Atra cåd! OR TR