ULALISLR
. NORRA AMERIKA.
Om förbållandet i de båda från Mexikanska
statsförbundet affallna republikerna Yucatan och
Texas läses följande i en korrespondensartikel till
ett Tyskt blad, daterad från Ohio, den 25 sist-
lidne Maj:
,Sakernas ställning i, Mexiko teknar sig gyn-
nande för den unga republiken Yucatan. Dess
trupper togo för några veckor sedan 2000 Mexi-
kaner tillfånga. Mexiko lärer vilja sluta fred med
denna republik; sker det på liberala grunder, och
upphäflves i Yucatan den allena saliggörande trons
privilegium, afskäres munkarne deras herravälde
och lemnas tillträde i landet åt invandrare af alla
nationer utan undantag, så skall Mexiko snart
följa de Förenta Staterna i spåret. Sker ej detta,
utan staten upplöser sig i serskilda republiker,
så skola de, likasom republikerne i Sydamerika,
förstöra hvarandra i evig strid, och sig sjelfve i
borgerliga oroligheter. Texas har-af Santa Anna
fått anbud, att på de mest liberala vilkor blifva
upptaget i Mexikanska federationen. Mexikanska
trupper skulle aldrig få beträda Texas område,
och denna stat skulle skicka sina deputerade till
kongressen i Mexiko. Anbudet gjordes sedan de
ströfband af äfventyrare, hvilka utan krigsförkla-
ring infallit såsom röfvare på Mexikanska gebitet,
blifvit tillfångatagna. Utan tvifvel skall förslaget
förkastas af den krigs- och roflystna hop, som
beherskar detta land; ty om Texas åter sluter sig
till Mexiko, måste de ju lemna sina svarta slaf-
var friheten och sjelfve arbeta; men dertill har
en dylik tapper nation, som icke är vand vid nå-
got annat yrke än krigets, allsingen lust. Den
spekulationen att med stulna , Negerslafvar från
Förenta Staterna löpa öfver på Mexikanska ge-
bitet hade då en ända, och vägen för mördare
och andre förbrytare, att flykta öfver till den
blomstrande republiken, vore då vafskuren. De
gamle kolonisterne, som invandrat under detlan-
det ännu lydde under Mexikos välde, och hvilka
nu stå under förmynderskap af dylika styresmän,
skulle då också blifva återinsatte i sina rättighe-
ter, och detta vill man ej gå in på. Af de 200
krigsfångne Texaner, som eskorterades till grän-
sen af Mexiko, lyckades det för de fleste att öl-
verrumpla sina väktare och undkomma, då desse
i en Mexikansk by med Spanskt lättsinne deltogo
i de offentliga nöjena och illa bevakade sina fån-
gar; men de flyktade blefvo åter ertappade, och
Santa Anna lät skjuta dem. Nu upphofvos förfärli-
ga rop i alla Amerikanska tidningar öfver barbariet
i Mexiko; men det är ganska tvifvelaktigt, huru-
vida ej en Amerikansk krigsrätt skulle hafva gått
ännu strängare tillväga emot dylika förrymda fångar.
Texanske kommodoren Moore har, emot presi-
denten Houstons och kongressens befallning, pi
egen hand med tvenne krigsfartyg afgått til
Mexikanska kusten, och förer der ett sjökrig e-
mot Mexikanerne. Houston har förklarat honom
för sjöröfvare, om han icke återförer de båda
skeppen till Texas, och derföre utropa nu de A-
merikanska tidningarne Houston för en hemli
bundsförvant af Sanla Anna och bestucken a
denne. Hr Adams, den berömde kongressleda
moten och ståndaktige bekämparen af det barba
riska slafveriet, har utgifvit en skrift, hvari har
fister uppmärksamheten derpå, att i nästa kon.
gress den planen kommer att förberedas, att upp
taga Texas i Förenta Staternas förbund. Det ä
sannolikt, att de södra staterna bysa derna tan
ka, emedan det icke är för dem behagligt, at
längre i detta skick hafva ett land till granne
dit deras slafvar så lätt kunna fly, och hvarifrå:
de icke kunna återfås. Texas upptagande i unio
nen skulle också gifva de slafågande staterna et
par röster mera i kongressen. Men om Texas å
ter förenar sig med Mexiko, så är granskapet än
nu obehazligare, emedan åter ett par tusen slaf.
var, så nära gränsen, erhålla friheten. De Ame
rikanska tidningarna höja väldigt sin stämma e
mot allt vidare afskaffande af slafveriet på d
Westindiske öarne. Man tänker i de södra sta
terna alldeles icke på någon plan, att småningor
och helt och hållet afskaffa slafveriet; hvarje dy
lik plan begabbas såsom dårskap, eller ock mot
arbetas den rent af. Det är hög tid, att Europ
icke längre tål slafveriet på de Westindiske öar
ne, ty så långt sträcker sig dock dess inflytande
och om slafveriet der upphör, så skola de södr
staterna snart blifva nödsakade att tänka på för
beredelser, att frågan icke alltför plötsligt mått
komma öfver dem. - Huru stort och farligt de
brännbara ämnet är, kan man finna af de mång