(VE Dl ke ) Se noten å föregående spalt. RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. Krigshofrättens utslag i åtalen mol löjtnanten I . G. Tegner. Detta mål innefattar två serskilda åtal, det ena för det löjtnanten under helgedagarne och under tjenstens utöfning öfverfallit och misshandlat två jägare och tre soldater, och det andra för det han ötverfallit förre riksdagsmannen Peter Johansson. Af utslaget, som blifvit in extenso intaget i Dagl. Allehanda, meddela vi här det hufvudsakligaste. Beträffande rotehållarnes angifvelse emot löjtnanter L. G. Tegner, att vid serskilda tillfällen, å helgedagar under tjenstens utöfning, hafva öfverfallit och slagi tvänne jägare och trenne soldater, så anses löjtnanten, genom eget erkännande och vittnens berättelser, öfvertygad att hafva, Söndagen den 8 November 1840, vid instruktionsförhör i Blädinge, med handen tiildelat jägarne Grek och Staf samt soldaten Krut minst en örfil åt dem hvardera, dock utan åkomma; Söndagen den -43 nästpåföljande December, efter slutad kyrkoparad vid vestra Thorsås kyrka, å allmänna häradsvägen, med värjan, sittande i baljan, gifvit soldaten Björk flere slag, hvaraf ett träffat ena kindbenet och förorsakat blodvite; samt Söndagen den 20 isistnämnde månad, vid instruktionsförhöret i Blädinge, tilldelat soldaten Lång, med flata handen, ett slag på venstra kinden, hvaraf blodvite synts; och som löjtnanten, i händelse han haft skäl till missnöje med nyssnämnde soldater, egt att befordra den felaktige till extrajudiciel bestraffning, finner Krigshofrätten löjtnanten, för det han å belgedag, annorlunda än tillåtet är, afstraffat jägarne Grek och Staf samt soldaterne Krut, Björk och Lång, m. m., hafva gjort sig skyldig till ansvar enligt 2 kap. 30 Krigsartiklarne, jemförd med 4 i Kgl. Cirkuläret den 26 November 1842 samt 3 kap. 6 6, 21 kap. 7 8 och 35 kap. 2 Missg:s-balken. Uti det sednare målet, hvilket Krigshofrätten ansett böra i sammanhang med det förra afgöras, har Hofrätten, vid jemförelse af de så väl vid Häradsrätten som Krigsrätten hörde vittnens berättelser, inhemtat, att, sedan Peter Johansson, åtföljd af kyrkovärden Bergt Månsson och åboen Johannes Jonasson, middagstiden den 28 Dec. 41840 ankommit till förenämnde tingshus och ingått i den så kallade skrifvarekammaren, der löjtnanten Tegner, klädd i uniform, sig befann och lät med prygel afstraffa en trumslagare af Skatelöfs kompagni, öfver hvilket löjtnanten då förde befälet; och, efter det Peter Johansson framställt den fråga, hvad rätt löjtnanten hade att låta i tingshuset verkställa prygelstraff, ooh häftig ordvexling dem emellan uppstått, hvarunder löjtnanten Tegner gått emot Peter Johansson och, i vredesmod hotande, dragit värjan, då denne sistnämnde utgått i tingssalen, hvarpå det afbrutna prygelstraffet blifvit fortsatt, och sedan det var verkstäl!dt, hade löjtnanten äfven utgått i tingssaten, der ordvexlingen emellan honom och Peter Johansson åter vidtagit, derunder de begge svurit och oqvädat hvarandra, till dess löjtnanten gifvit Peter Johansson en örfil eller slag, så att denune sednare omkulilfallit, hvarefter, på löjtnantens förny.de anmaning, Peter Johansson med sitt sällskap utur tingshuset bortgått. Krigshofrätten antager, att löjtnant Tegner, sedan förenämnde bestraffning var fullbordad och han derefter begifvit sig i tingssalen, icke vidare kan anses hafva varit i tjensteulöfning stadd, samt att tingsfred icke blifvit bruten, enär ting vid tillfället ej hållits; och i följd af hvad sålunda i begge målen blifvit fördt löjtnanten Tegner till last, samt likmätigt ofvan åberopade lagens rum, pröfvar Krigshofrätten rättvist döma honom att, för det han, annorlunda än tillåtet är, afstraffat jägarne Grek och Staf samt soldaterne Krut, Björk och Lång, undergå en månads arrest å högvakt eller fästning och derjemte plikta för såbbatsbrott 3 Rdr 16 sk., för tvänne slag med blodvite 4 Rdr 16 sk. och för vägfridsbrott 43 Rdr 16 sk. samt för värjas dragande i vredesmod emot förre riksdagsmannen Peter Johansson, under det löjtnanten var stadd i tjensteutöfuing, 43 Rdr 46 sk., för svordom af lättsinnighet 16 sk., för Peter Johanssons oqvädande 46 sk. och för en örfil utan åkomma 24 sk., eller tillsammans 32 Rdr 24 sk. Bko; och fälles förre riksdagsmannen Peter Johansson, jemlikt 3 kap. 1 och 60 kap. 6 S Missg:sbalken, att böta för svordom af lättsinnighet 16 sk: och för oqväde 46 sk., tillsammans 32 sk. Bko. Såsom ensam tappande part i förra målet, förpligtas löjtnanten att utgifva aktors ersättning med fyra Rdr resekostnad och traktamente till 40 vittnen, med 3 Rdr till hvardera, samt åt klaganderne utgifva tillsammans 75 Rdr Bko resekostnadsersättning. Slutligen ålägges löjtnanten Tegner, att i sednare målet ersätta sine emot Peter Johansson hörde vittnen, som sådant fordrat, med tillsammans 6 Rdr Bko; och kommer löjtnanten, äfvensom förre riksdagsmannen Peter Johansson, såsom begge pliktfällde, att vidkännas sine hvar emot annan hafde rättegingskostnader. — ani — Via naltsförhöret i Lördags, angående den